Jag har ju så att säga varit en extrem motståndare till hormonella preventivmedel den senaste tiden, eftersom allt jag har testat har fått mig att må skitdåligt. Men.. jag har resignerat. Kapitulerat. Osv. Fan, man måste ju testa ändå, eller hur? Näe, egentligen inte. Egentligen vill jag inte ha några som helst sorts extra hormoner i min kropp, men nu är det så att.. äsch, strunt samma!
I vilket fall som helst så har jag tryckt i mig små piller som heter Yaz i nio dagar nu. Och jag gråter inte, jag är (typ) inte ens arg. Det är väl lite för tidigt att hoppa över bäcken (kasta sten i glassbilar, ha fem duvor i skogen m.m) men vafan, jag måste få vara lite glad ändå. Och min hy har blivit jättefin. Jag är jättemjuk. Finns iochförsig andra anledningar till det, t.ex locobase repair och karamellkungen, men ändå. Jag klappar på mig själv. Alltså jag brukar ju inte ha problem med min hy i ansiktet, men den senaste tiden har det varit lite halvdåligt och nu är det typ amazing, plus att jag tillochmed är mjuk på HÄNDERNA. Det har väl inte hänt ca på två och ett halvt år.

Det enda negativa hittills är väl då att jag har haft mens i nio dagar, får lite lätta magkramper då och då och känner av en svag huvudvärk. HAHA. Åh, jag älskar hormoner! Nej, men det är gött. Visst gillar ni när jag skriver sånahär inlägg? Jag mår dåligt av att göra det. Det känns för privat. Varför då? Jag vet inte. Integritet är väl överskattat ändå.

Nu blir det Top Model och total ignorans av ej påbörjat referat och icke existerande framtidsplaner. Ciao.

(Ps. Jag lovar att uppdatera er när jag börjar må piss, får en blodpropp eller går upp tio kilo i vikt, jag är fortfarande ungefär 97 % säker på att något utav det kommer att inträffa inom de närmsta tre månaderna.)

Inget kommer någonsin gå bra. Det är dagens tanke. Världssämst tanke. Jag kommer aldrig få något jobb. Vad ska jag göra med mitt liv? Varför gör jag fel saker? Varför, varför, varför har jag satt mig i den här situationen? Dagens tankar. Dåliga tankar. Dåliga. Och så pluggar jag inte ens, eftersom jag är så upptagen med att tänka på att allt kommer gå åt helvete. Och så får jag ännu mer ångest. Fan vad dåligt. Ja, jag ville bara säga det. Men annars så mår jag rätt bra liksom.. det gör jag. Det är bara det där med livet som stör mig. Jag vill inte vara dålig!

Fan, tre koppar kaffe senare och jag är fortfarande trött.
Kanske kan vara fem timmars sömn och rödvin som är orsaken.
Nu hade jag tänkt städa, handla och plugga.
"Hade tänkt." Äh. Det är ju tråkigt att göra sånadär saker.
Jag sitter hellre här och kisar med ögonen.
Fan, jag har nog fått dålig syn.
Fast jag har inte råd att ha synfel, så jag ser förbi den detaljen. (Fniss.)
Men jaja, städa då. Gör det bara. KOM IGEN DET BLIR KUL!




Bildbeviset på att jag fucking doppade mig i en isvak i lördags.
Är ni imponerade eller? Ja, jag antog väl det.

Kom nyss hem från Sthlm efter en sjukt bra helg och försöker nu ta mod till mig att våga kolla mitt swedbank-konto. Jag har lite ångest. Apropå banken, innan vi gick på krogen i fredags så bröt Amelie av sitt bankomatkort på mitten. Eller ja, halva kortet sitter kvar i en uttagsautomat på Maria-torget. Hon är en sådan duktig tjej!

Duschat. check. Provat halva garderoben och fortfarande inte kommit på vad jag ska ha mig - check. Känt mig tjockast i världen - check. Känt mig helt okej med mig själv - check. Fan jag ser ju rätt bra ut - check. Fan vad ful jag är - check. Men gud vad trångt klänningen sitter - check. Men fan dom här jeansen sitter ju riktigt bra - check.
Livet som tjej. Fan, vi måste sluta titta på oss själva och nedvärdera nu.
För det spelar ingen roll hur snabbt man springer i en cirkel.

Näe. Jag vill shoppa lite. Men det är så jobbigt att köpa något precis innan man ska åka någonstans, jag gör det fan jämt och det är alltid något som blir fel. Det typiska är att man hittar något vitt när man bara har en svart bh med sig. Eller att man hittar ett skitsnyggt kort linne när man bara har strumpyxor. Ja, ni vet. Och om man väl hittar något som passar asbra så har man tagit med sig massa extra kläder helt i onödan. Det är viktiga problem det här förstår ni väl? De måste diskuteras!

Om några timmar åker jag till Sthlm. Det var typ exakt ett år sedan jag var där. Eller ja, jag har typ varit på stationen och tagit mig till någon jävla båthamn en gång, men det gills nog inte riktigt. Eller vänta, förra året i mars var nog sista gången jag var i sthlm. I Bergshamra. Stället med Sveriges fulaste julgran, om ni också la märke till de mest betydelsefulla nyheterna i vintras.

Jaja, det här ska bli spännande iallafall, jag ska ta mig till Uppl-väsby och sedan pendel därifrån till Sollentuna, helt ensam. Jag gillar att göra såna saker själv, för då finns det ingen som gnäller över hur dåligt lokalsinne jag har och som liksom visar vägen hela tiden. Jag kan själv. Det tar bara lite längre tid.. haha.

Nurå? Packa sig lite, handla sig lite, åka ner på stan sig lite, shoppa sig lite, åka tåget sig lite, träffa Amelie lite, handla ölen lite, dricka alkoholen lite, bowla sig lite. Osv. Och hoppa isvak. Nej? Jag kommer dö. Mamma blev upprörd när jag sa det till henne igår. Hon typ "NEJMEN NEJ! Det gör du inte!" Precis som när jag gick i sjuan och gick hem och frågade om jag fick hoppa isvak på gympan och hon förbjöd mig. Fan, vanliga föräldrar förbjuder sina barn för att typ röka, supa och pierca sig eller så. Men nej, det enda mamma förbjuder mig att göra är att hoppa isvak. Haha.

I said: does anybody need that room? Cause we all need a little more room, to live.

Jag lyssnar på Karlavagnen ikväll, de sitter i ett höghus ett par meter bort och sänder direkt därifrån. Ganska intressant faktiskt. Alldeles nyss ringde det in en kille som det bara var ett jävla massa gnäll på. Han pluggar till civilingenjör och måste tydligen plugga och jobba så mycket att han inte ens hinner träna, han är helt slut i kroppen och tycker att det är så otroligt dåliga ekonomiska villkor. Men hur mycket är det då inte upp till en själv vad man gör med sitt liv? Min ångest grundar sig då fan inte i att csn är kassa, eller över att jag inte kommer få jobb för att Sverige ser ut som det gör just nu.
Min ångest grundar sig i att jag gör det jag gör och i mina egna val. Jag ångrar mig ibland, ångrar att jag har valt den här inriktningen. Att jag tar studielån för att läsa konstvetenskap.
Men det är fan inte csn:s fel. Och de flesta överlever utan att jobba på fritiden, och tar man den tiden man skulle ha suttit och gnälla på och lägger på att gå till gymmet istället så hinner man träna.
Sedan är jag visserligen en oseriös och flummig humanist också. (ironi)
Och visst, jag gillar också att gnälla. Och jag är också helt slut ibland. Jag har också ångest. Och jag skriver ut det här. Jag ringer inte till Karlavagnen och gnäller över att jag MÅSTE ta studielån för att sedan kanske inte ens få ett jobb.
Det är min personliga jävla fucking ångest. Jag kan inte skylla på någon annan. Det var ingen som bestämde att jag skulle gå den här otroligt osäkra och oseriösa utbildningen.
Den enda som jag skyller på, förutom mig själv, är gud. Han är ett sånt jävla arsel ibland.

Fan, direkt jag köper godis så hetsäter jag upp allt och mår dåligt efteråt. Det är därför jag inte ska köpa godis så ofta. Det går ganska bra med det projektet. Men inte idag. Idag mår jag illa men fortsätter äta. Snart slut. Ångesten börjar tränga sig på.

Näe fyfan för att göra såhär, för att känna såhär, för att vara såhär..

Det är onödigt. Båda sakerna. Jävligt onödigt.

Men. Man kan ju inte alltid vara på topp.

Det är dagen före csn och jag har öppnat min spargris och räknat kronorna. Tvåhundraåttiosju kronor och femtio öre. Vad fan jag ska med femtioöringen till vet jag icke, men i vilket fall som helst så är jag jävligt nöjd med resultatet. Fan, jag hade liksom 120 kronor i tior. Man märker ju knappt någon skillnad i ekonomin när man stoppar mynten i en spargris. Hade jag haft tvåhundra kronor på kontot om jag inte hade haft en spargris? Tveksamt, de hade nog varit slut..
Iallafall. Vad ska jag göra med alla pengar? Jag är ju typ rik igen! Tråkigt att jag inte ens behöver handla bara. Skulle eventuellt kunna tänka mig massa lösgodis. Men jag har ju nästan kommit in i den här vanan med att inte äta så mycket onyttigt i veckorna. Jag dricker iochförsig dubbelt så mycket öl istället. Men ja. Ni förstår. Godis. Ja, godis. Det vore jävligt gott idag. Pianolektion och massa godis. Så får det bli!

Pepparkaksballerinakakorna kostar bara fem kronor på Ica för övrigt. Ica Väst. Love of my life.

Men så var det bara det här med att orka skriva ett referat på mellan sex och fjorton sidor. Hur kommer man igång med något sådant? Jag har exakt en månad på mig, men jag borde verkligen börja här och nu. Igår skapade jag ett dokument. Idag borde jag skriva något i det. Jojo, men jag ska. Kanske. En annan dag.

Alltså, jag ska tydligen hoppa isvak på lördag. Jag vet inte om jag har någon större lust att betala 100 spänn för att göra en sådan grej. Jag är ytterst tveksam, kan jag ju tala om. Jag kanske åker hem istället. Who knows.. det får visa sig.

Igår hatade vi en kille på pingisen. Han försökte spela ut alla med assvåra skruvningar och var bara allmänt töntig. Fan, jag visste inte att killar kunde snacka så mycket skit.. haha. Iallafall så hade jag världens bästa ordvits, men jag kunde ju inte dra den för honom för vi känner inte varandra. Men det hade varit kul om jag hade gått fram till honom och ba; Hallå, det är ju inte direkt racket science det här va?

Åååh så roligt det hade varit.

Fan, det är ganska underhållande att umgås med killar ändå. Eller ja, det brukar jag väl göra, men det var lite extra roligt just ikväll. Under den här kvällen har jag fått höra att jag är både tjock och ful, ett flertal gånger. Jag känner mig som hemma! Min uppväxt slängd i ansiktet liksom. Bra människor kan få säga att jag är tjock hur många gånger de vill, det gör mig inte ett dugg. Jag har spelat pingis, druckit öl, dansat helt sjukt jävla mycket och skrattat minst lika mycket! Underbart!

Något som däremot störde mig ikväll under pingisen var när en kille frågade en sak, men vägrade rikta sig mot mig som faktiskt stod bredvid, utan frågade killen bakom. Som om han skulle kunna så jävla mycket mer om pingisregler liksom. Sådant irriterar mig. Jag hade kunnat ge ett minst lika bra svar, men killar kan väl tydligen pingisregler bättre. Antagligen något biologiskt. HAHA.

Sofie, du skulle ha varit med ikväll! Jag tänkte typ 100 gånger att "FAN SOFIE BORDE HA VARIT HÄR!". Jag fick Dj:n att spela Highway man nästan direkt, vi dansade fult, riktigt fult, till Håkan Hellström, Markus Krunegård, Robyn och Killers. Ja, det var helt enkelt en sådan kväll då jag inte kunde sluta tänka:
"Varför är inte Sofie här?"

Godnatt!

räknas det som att ha åldersnoja när man blir glad över ett mail på bilddagboken från "henkeee94" där det står "snygg ;)" och man tänker "åååh jag ser kanske ganska ung ut ändå om en sextonårig kille tycker att jag är snygg!?" ...bara undrar. inte för att det precis hände eller så. inte alls.

Ibland blir jag bara så jävla sur. Den här mannen skriver alltså för en av Sveriges största tidningar, tjänar antagligen ganska bra med pengar, och får på riktigt betalt för att skriva sånhär skit:

"Män kör bättre än kvinnor"

Man kan ju tycka att om män är så jävla bra på riskbedömning och på att "scanna av sin omgivning" så borde de även kunna se om kvinnor som tydligen "tar lagen på lite för stort allvar" går över ett övergångsställe?
Fast deras fantastiska kompetens i att analysera faror kanske bara sträcker sig till typiska matchogrejer som att upptäcka om någon siktar med ett paintball-gevär i deras panna eller till att upptäcka en stor sten när de kör fyrhjuling i terräng med sitt arbetslag?

Åh, så tröttsamt.

Fan, det går bra för mig, jag har redan tvättat, beställt hem mitt betyg och sökt ett sommarjobb, och klockan är inte ens tolv. Nu har jag fan ansträngt mig nog för idag. Måste nog vila en stund.

Jag sover med bomullsvantar då och då. När jag har vaknat av hysteriskt kliande händer några nätter för mycket. Som inatt. Grejen är att jag sliter alltid av dem i sömnen. I morse låg ena vanten i min sko. Eh? Jo. Men så kan det bli.. tydligen.

Jag tvättar. För det är ju så himla roligt att tvätta. När jag tvättar tänker jag alltid att jag ska göra något vettigt under tiden, vilket jag aldrig gör. Däremot så får jag alltid lust att ändra design på min blogg när jag tvättar. Som nu. Jag blir lite sugen på godis av den här designen. Och ananas.

Nu ska jag ringa Högskolan Dalarna och be om att de skickar hem ett betyg till mig. Bara sådär nästan tre år efter avslutad kurs.
Tänk om jag vore lite mer effektiv, vad mycket enklare mitt liv skulle bli!

För övrigt så längtar jag hem lite. Hem till skogen.

Ikväll är det pingis & öl! Då glömmer vi alla bekymmer. Ja-ha-då.

Hissmöten fascinerar mig. Jag åker hiss minst två gånger per dag och jag har träffat på en hel del intressanta människor. Ofta tittar de man möter bara bort och man står tysta och väntar på att få komma ur det lilla trånga utrymme man måste samsas i.
Men ibland får man ett stort leende, då blir man lite glad.
Eller ibland så öppnar någon dörren för en, riktigt gentlemannamässigt!
Ibland kan man stå och lyssna på andra människors dialoger. På svenska, engelska, kinesiska, ja... whatever. Eller så lyssnar man på någon som pratar i telefon, det kan vara kul, med tanke på att när jag själv pratar i telefon när jag åker hiss med någon annan så blir jag så otroligt obekväm. Så jag hoppas att andra känner likadant.
Iallafall, det allra roligaste när det kommer till hissmöten, är när man träffar på de personer som envisas med någon sorts hälsning- och avskedsfras. Har ni varit med om det? Hälsningsfrasen kan jag tycka är helt okej. Ett hej, hello, en nick eller ett litet leende. Men att säga hejdå när man går ur en hiss? Jag förstår inte grejen? En gång träffade jag en kines som först sa HELLO, när han sedan gick ur hissen sa han både BYEBYE och vinkade till mig. Lite overkill, eller? Men ändå lite sådär mysigt roligt.
Häromdagen åkte jag hiss med en trevlig kille som också sa något till mig när han gick ur hissen. Min hjärna arbetade verkligen febrilt för att förstå vad han sa och vad jag skulle svara, men eftersom jag verkligen inte hade någon aning och fortfarande inte har, så antog jag att det var något slags "hejdå" på något konstigt språk så jag bestämde mig i min panik att väldigt glatt säga "HEJHEJ!". Funkar väl alltid liksom?

-Bye.
-HEJHEJ!

-How are you?
-HÄEJ HÄEEEEJ!

Fan, mitt ansikte har formen av en boll. Fan vad störigt.

Inatt drömde jag lite halvskumma saker. Thomas hade en hel lösgodisvägg, alltså ni vet han hade en hel vägg med lösgodishyllor.. så jävla häftigt. Jag var helt exalterad. Sedan åkte vi till Usa när vi var packade och mindes typ inget alls, men Thomas däckade iallfall naken på golvet i en kyrka samtidigt som det var gospelkonsert. Jag la en grön matta över honom och åkte hem.

Och så drömde jag om gustavskorv också. Man ska inte somna hungrig. Nu har jag ätit massa frukost. Macka med gustavskorv alltså. Gött, vare. Och nu borde jag göra något vettigt. Typ:

-Diska
-Städa
-Ringa Högskolan Dalarna och be om betyg
-Söka jobb
-Skriva ut formulär om att få ta ut examen
-Läsa artiklar
-Läsa en bok
-Skriva synopsis
-Skriva referat
-Lämna tillbaka Mp3

Ja näe, men det var väl bara det tror jag. Tar det nog lugnt ett tag till!
Ignorera allt det där i typ två veckor till du, Cecilia. Kom igen det blir kul!

Förut var jag oftast vaken till minst klockan två på natten, och det var inte sällan som jag somnade vid halvfemsnåret. Nu har jag så jävla tråkigt på kvällarna att jag bara vill gå och lägga mig. Eller så undviker jag bara sånt som jag borde göra genom att gå och lägga mig och tänka "jag går upp tidigt imorgon och fixar". Jovisst, det händer ju ofta. Näe. Jag ska sova. Det är ju så gött att sova.
Ont i huvudet i två dagar - check. Men näe, jag ska inte överanalysera. Det är säkert bara sista slängen av helgens bakfylla som spökar.

Äntligen händer det något bra den här dagen. Det var så dags nu va! Jag höll på att ge upp hoppet. Min bror skrev nyss ett sms och frågade om jag ville ha deras gamla digitalkamera. JATACK! Min kamera börjar liksom gå sönder totalt. Tre sekunder senare skriver han att jag får en gammal mobil också. TACK IGEN! Ååååh Mr Sony Ericsson, som jag har saknat dig.

Jag hatar den här dagen. Verkligen, verkligen hatar så mycket att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.
Ska jag berätta om min dag? Är ni intresserade? Såklart ni är.

Jag vaknade av att en gubbe låser upp min dörr och skriker HALLÅ!
De skulle tydligen fixa ventilationen. Så jag ligger typ halvnaken i min säng och vågar inte röra mig förrän de har lämnat mittt rum. Detta ledde till att jag fick stressa mig i ordning för att gå till skolan.
Innan jag gick till skolan så kopplade jag in min mp3 för att se om den verkligen var trasig på riktigt, och den visade sig vara.. mer än trasig. Den gick inte ens igång. Kul då, tänkte jag och började gå till skolan istället.
Ungefär 300 meter från mitt hus tappar jag fotfästet och ramlar omkull. Eller, ramlar är nog fel benämning. Mera.. gör en halv volt i luften och landar med all tyngd på höger sida av kroppen. Det gjorde förbannat jävla svinont, plus att jag fick ont i huvudet.
Ungefär tre minuter senare är jag två centimeter ifrån att krocka med en cykel.
Var i skolan i fyra timmar, hade ganska allmänt tråkigt.
Gick ner på stan och shoppade lite, bland annat en ny mp3.
Mp3:n funkar inte. Efter tre timmar och expertis från två duktiga människor senare så fungerar det fortfarande inte. "Formatera disken".. okej? Trycker på JA-knappen. "Disken kan inte formateras". NÄEJ? MEN DÖ DITT JÄVLA MONGOCP! DU KAN VA EN JÄVLA FORMATERING! Jag vill formatera mitt jävla liv!
Ja, och till saken hör att efter de där jävla satans ventileringsgubbarna varit här så hade de glömt att skjuta igen ventilgrejen så det var typ fem plusgrader härinne när jag kom hem. (Smärre överdrift, jag erkänner.. men svinkallt var det.)

Alltså.. allvarligt talat? Den här dagen är bara elak. Fakk åff.
Förresten, jag glömde en sak. Jag köpte en ny foundation för att min gamla var lite för mörk. Jag kom hem med en precis likadan som den jag hade innan. Duktig tjej.

Jag är verkligen sämst i världen på relationer. Verkligen supermongo riktigt jävla efterblivet dålig. Jag krånglar in mig i saker hela jävla tiden. Och därför borde jag bara.. sluta. Jag borde bara vara själv. Inte ens testa. Bara säga nej. Det är vad jag borde göra. Men istället så.. ja, istället så är jag bara sämst. Med ett ständigt dåligt samvete. För jag är inte värd det. Jag är inte värd att läggas ner någon tid på. Jag är inte en sådan person. Jag är rädd för att sitta fast. Rädd för att säga ja. Rädd för att vara.. omtyckt? Kanske. Det är bara spekulationer, sanningen är nog att jag bara är.. dålig. Och mitt karmakonto är övertrasserat för länge sedan. Det är payback-time.

Jag är så bakfull! Det har blivit värre och värre under hela dagen. Fruktansvärt överskattat. Jag har ätit massa sallad, gjort typ fyra portioner spaghetti och köttfärssås och ätit choklad. Jag har fått bröd av min granne. Snäll kille. Imorgon har jag fyra timmars seminarium om uppsatsskrivande. Otroligt opeppande. Det här huset sjunger. Hur kan man inte gilla Solsidan, egentligen?

Dags att gå till Ica!
It's good for you.

Lösgodis, tack. Dinner is served, bitches!

Vi samsas under ett träd när det regnar
och somnar i baksätet på en buss på vägen hem

Du viskar något som jag inte hör
Men vem bryr sig om viskningar

tänkte jag och somnade om
och vaknade dagen därpå

någon helt annanstans
och jag somnar om igen

Ibland är det bara överskattat att vara vaken
...eller bry sig om var man hamnar

Ångest över livet. Det slår aldrig fel. Nu har det slagit lite extra fel.
Ångest. Söndagsångest. Alkoholen går ur blodet-ångest.
Varför är jag dum i huvudet-ångest. Kukukukukukukukkukukukuk.
Ja, man använder sig av könsord för att det är kul.
Dags för lite preee-dinner snaaaaaaaack kanske?

Jag går väl ut och dansar då. Grejen är den att det är typ tusen minus så jag är väl tvungen att bli full också. Inte för att.. det är kul, utan för att inte frysa ihjäl. Eller okej, det kanske är lite kul också.

Jag är dock aningens tveksam till min outfit. En t-shirt med en pixlig regnbåge, krusat hår och en klocka med testbild på? Jag känner att jag har tagit det här med retro till en helt ny nivå. Åttiotalsnörd, kallar jag mig själv ikväll. Men vafan gör man inte. Jag orkar inte tvätta håret, därför har jag krusat det. Jag orkar inte ha någon tight töntig klänning, så jag drar på mig en stor t-shirt..

Thomas ska trots allt gå ut iförd min Leonardo Dicaprio t-shirt, så jag antar att all uppmärksamhet kommer riktas dit ändå, så det spelar nog ingen roll vad jag har på mig i det här sammanhanget? Haha!



Äre okej det här eller?



Bästa klockan ever.

Kvällsalternativ:

Baka kaka?
Måla tavla?
Dansa på vdala?

Det är ju svinkallt ute. Jag vill inte gå ut!
Eller, jag vill gå ut men inte gå ut! Förstår ni?

Jag måste sluta leva kvar i det gamla. Måste se livet som det ser ut just nu. Se på mig själv i nutid. Leva nu. Detta inser jag då jag i en kvart googlar efter recept på en kaka utan ägg eftersom jag inte har ägg hemma och inte ens tänker tanken på att det är femtio meter att gå till Ica Väst och köpa ett paket jävla ägghelveten. Herregud vilken trött människa jag är. Cecilia, det är inte längre en mil till närmsta affär. Och Cecilia, affären som ligger en frispark från ditt hus har öppet till 23.30 varje dag, och inte till klockan 20.00. Jävla dumskalle.

Mamma är här och vi har det fint. Vi är dock lite bakfulla. Mamma var på nation igår! "Men jag är ju gammal, du kommer ju skämmas över mig.." NÄEDÅ LILLA MAMMA! Vi hade det så trevligt! :D Sedan sprang vi efter nattbussen, missade den och åkte taxi hem klockan halv tre inatt. Ungdomligt värre. Nu åker vi ner på stan och shoppar lite. Fint!

Haha.. Ja okejdå. Jag fnissar åt min egen rubrik. Men jag är ju så jävla fyndig.
Jag måste ju verkligen vara en av de roligaste människorna i denna värld, tror ni inte?
Igår hade jag följande dialog på msn (vi pratade om en thailändska som jobbat på en
t-shirtfabrik i åtta år.. dock oklart varför (vi pratade om det)):

Nån - Hon kan säkert sy den i sömnen!
Jag - I sömmen...
Nån - You crack me up
Jag - Förlåt, men jag kan inte riktigt tyg-la mig.


Det allra roligaste är liksom att dra dåliga ordvitsar för människor som verkligen inte uppskattar det. Då känner man sig typ roligast i världen. Och jobbigast och som mest hatad, vilket liksom går hand i hand med det där drygroliga. Därför är Sofie så bra att ordvitsa med. Förutom att hon ligger farligt nära gränsen att faktiskt verka sur på riktigt när jag är kul. Men så länge hon inte slår mig så tänker jag fortsätta. Ooops, det gör hon ju redan. Jaja, skitsamma.

Idag har jag följande saker i mitt huvud:
-Städa
-Spela piano, jag villvillvillvill lära mig!
-Vad ska jag äta?!
-"You have to treat it gently, like a sweeedish laady"

Jag vet inte riktigt vad som händer med mig, men jag är trött, hungrig, fryser och är rastlös större delen av tiden. Ikväll har jag varit och spelat piano, det var skitkul men till slut blev det verkligen stopp i huvudet. Det blir så mycket att ta in, jag hade helt glömt av hur det är att lära sig något nytt! Men känslan av att få ihop höger- och vänsterhanden när det känns som ett totalt omöjligt uppdrag.. ja, det är en fin känsla.

Nu är jag hungrig igen, trots att jag har ätit popcorn, macka och morötter till kvällsmat. Det är liksom inte det att jag är speciellt sugen på något, jag är bara så satans hungrig hela tiden. Vafaaan, det är störande.

Jag är trött igen, trots att jag sov till klockan halv elva + en timme på eftermiddagen. Det tar på krafterna att spela piano. Ja, och att vara lite bakfull och samtidigt försöka få immunförsvaret att förstå att man vägrar bli sjuk då. Jag snörvlar, nyser, fryser och det kliar i näsan. Så. Jag ska gå och lägga mig igen. Hejdå torsdag, sov gott.

Jag har nysit hela morgonen. Har lite svårt att skilja på bakfylla och sjukdom för tillfället. Eller.. man kanske inte nyser av bakfylla, visserligen? Men så kanske man inte får utomkroppsliga upplevelser av förkylning heller. Så jag chansar på en kombination.

Men allvarligt, jag orkar inte bli förkyld. Men jag får eventuellt skylla mig själv efter att ha spelat pingis i en tunn tröja och jeans med hål i ett nollgradigt pingisrum i två timmar. Ja, kanske. Men det är ändå mest elakt.

Nu har jag varit och handlat toalettpapper och cigg. Utöver det, som var det jag skulle handla, så har jag köpt:
-Popcorn (Kastrullpopcorn!)
-Tre tablettaskar zoo-godis
-Fyra äpplen
-Två påsar chokladdragerade cashewnötter
-Glansspray

Jävla Ica Väst. Ni både ruinerar mig och gör mig tjock. Sluta ha massa jävla reapriser!
Men gränsen gick när två semlor kostade 10 kronor. Så jävla billigt får ni inte i mig en miljon kalorier. Den gubben går inte! Eller okej, jag tänkte köpa dem och bjuda mamma på en imorgon, men insåg ganska snabbt att det inte skulle ha funnits någon kvar i morgon isåfall, plus att datumet faktiskt går ut om 8 timmar. Ååååh gud vilken ointressant människa jag är. Jag lägger ner.

När opererade tjejen i Doctors överläppen? Sist jag såg programmet så rörde den sig, nu såg den helt död ut. Jävligt sorgligt faktiskt. R.I.P Doctors-tjejens överläpp.

Idag har jag lärt mig en sak redan, och klockan är bara tolv. Verkar bli en bra dag va?
Jag har lärt mig vad Q8 står för. Imponerande va? Jo, jag tycker det jag också.

Imorgon kommer älskade maaaaaaaammaa och hälsar på mig! Det ska bli så himla kul (för att använda mitt nya favorituttryck som jag bara inte kan sluta säga.. tillsammans med "NÖÖ", jävla Thomas) Mamma säger iallafall att jag får bestämma vad vi ska göra.

Ehm.. oookej! Hon kommer komma fram typ vid 18.00 på fredagen och ska åka hem dagen efter på eftermiddagen eller så. En kortvisit med andra ord, och på lördagen ska vi gå på stan. Och så tänkte jag ta med henne till skulpturutställningen i Stadsträdgården.

Men imorgon när hon kommer fram då? Funderar på att typ.. laga mat och bjuda på vin! Och sedan åker vi ner på stan och dansar järnet, och drar kokain på toaletten och vaskar champagne i baren. Jaja näe. Men. Dricker en öl.

Och om jag känner min mor rätt så kommer hon bli packad efter två glas rödvin och en öl, så då åker vi hem och sover, sedan har hon dåligt omdöme dagen efter så då bjuder hon på lunch och kanske en tröja.

Var inte det här typ den bästa planen ever? Eller ska vi göra något annat? Jag tänkte att vi skulle gå på teater faktiskt, men eftersom min mor tydligen inte kan vara borta från Mattsbo längre än ca ett dygn så blev det inget av med det.

Kul att jag verkligen sitter och funderar och planerar vad vi ska hitta på va?
Jag får uppenbarligen besök lite för sällan.

Ikväll har jag spelat pingis och druckit öl. Det börjar bli tradition på onsdagar! En jävligt bra tradition faktiskt. Men nu så råkade jag skvätta upp vatten i ögonen så jag tror jag går och lägger mig istället.
Jag saknar människor nu. GUD vad jag saknar er jag inte träffat på ett tag. Eftersom jag gillar tvärsom-teorierna så tänker jag nämna alla jag saknar, istället för att skriva den mest överskattade textraden ever, "ingen nämnd, ingen glömd", GUD VAD JAG HATAR DEN:

Sofie
Emmilie
Jessica
Tim
Elin
Therése
Mamma
Pappa
William
Jonathan
Olivia
Tommy
Andreas
Kenny
Amelie

Fan vad jag saknar er. Slut. Tack för mig & godnatt.

"Förstår ni vad jag säger? Förstår jag vad jag säger nej det gör jag inte men ni förstår vad jag säger!" Världens bästa handledare. "Uppsatsen kommer ni börja aktivt med den 1 april". Världens bästa handledare. "Istället för att vi ska läsa nån tråkig tjock bok så kan ni väl välja en bok själva som har med ert uppsatsämne att göra." Världens bästa handledare. "Men visst har det väl en grund i expressionismen! Expressionismen är ju ändå kärlekens språk, och vad behövs egentligen mer än kärleken själv?" Världens bästa handledare.

Ja, men så är det.

Sedan finns det också överpretentiösa studenter som man bara vill bitchslapa i ansiktet så att de kanske kommer till insikt om att de inte är världens mittpunkt, att det inte är meningen att de ska hålla i en egen liten föreläsning om något helt oväsentligt under ett möte.

Ja, men så är det.

Jobbiga saker jag måste göra den här våren och under den närmsta framtiden:
Skriva en c-uppsats
Diska
Städa
Gå på ett handledningsmöte
Skriva ett resonerande referat
Söka jobb
Skaffa mig ett liv
Duscha
Gå till skolan i massa minusgrader
Sminka mig
Överväga att ge upp
Lära mig att inte hata våren
Läsa 500 sidor i en bok
Ha en muntlig redovisning
Ha en gruppredovisning
Inte äta så mycket onyttigt så jag kan ha på mig mina jeans utan att vilja dö igen

Sånt som är ganska kul som jag ska/vill göra den här våren och under den närmsta framtiden:
Åka till Finland
Åka på Das Boot
Åka till Ryssland
Lära mig ett Mozart-stycke på piano
Åka till sthlm
Träffa Therése
Spela pingis
Träffa mamma
Dricka öl
Åka till Falun och hänga med mina bästisar
Åka till Jönköping och träffa min gravida väninna
Vara bäst

Jag bara älskar känslan av att vakna upp i total förrvirring, titta på klockan som visar 16.00 och i panik tänka:
NEJ! Jag har missat handledningsmötet som var klockan ett!
Fan, fan, fan, fan hur kunde jag sova så länge? Jag hatar mig själv!

Sedan inser man att man har sovit i 40 minuter och inte alls i 25 timmar.
Åh, vilken lättnad. Nyvaken logik när den är som bäst.

Nu är klockan 23:00 och och tänker gå och lägga mig igen.
Inte för att jag är trött, men för att jag är så fruktansvärt uttråkad.

Läste precis den här artikeln och blev inte direkt förvånad, överraskad eller glad över att
man kanske har hittat en ny planet i vårt solsystem, utan bara ytterst förfärad över en enda sak:

HAR PLUTO FÖRSVUNNIT?
För FEM år sedan?
Vart har jag befunnit mig de senaste fem åren?
Hur kan jag ha missat att en jävla planet är borta?

Önskar att det vore lite mindre tröttsamt att ha ett liv. Alltså, allting. Att ha en kropp, att ha förväntningar på sig, att ställa krav på sig själv, att vara tvungen att laga mat när man är hungrig, att kämpa mot att inte äta onyttiga saker när man är sugen, att hela tiden försöka vara duktig, att komma framåt, att söka kärlek, att besvara frågor, att läsa böcker, att träffa nya människor, att diska, att tvätta, att ha ett rent hem, att inte bry sig för mycket, att söka jobb, att se anständig ut, att sova tillräckligt mycket, att inte sova för mycket, att liksom... finna någon sorts balans. Det känns lite krångligt ibland.

Jag är jävligt pms:ig, tror jag. Alla kläder sitter obekvämt, jag känner mig hungrig hela tiden fastän jag redan har ätit, det känns obehagligt i magen och jag har sovit mitt på dagen, vilket leder till ännu mer obehag. Och förvärrat chokladsug. Jag tror att jag och Jessica har diskuterat det här förut, att både hon och jag alltid blir sugna på choklad när vi vaknar efter att ha sovit på dagen. Underligt. Någon som känner igen sig?

Näe, usch.. den här dagen är ju bara jobbig.
Film, pyjamas och choklad..? Ja, så får det nog bli.

Jag har hittat en ny lista! Kul va? (Paus för suckar.)
En bildutmaning, denna gång! Ja, men vi kör väl?
Det blir väl roligt? JA-HA-DÅ! Här är den:

1a bilden: Några du umgås väldigt mycket med.
2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på något som gör dig glad.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på ditt syskon.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: En bild på din favoritplats.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: En bild från ett ställe du älskar.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En bild på barndomsvänner.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En bild som du är nöjd med.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.

Störande att det tycks vara omöjligt att lägga upp ett videoklipp här.
Iallafall. Morgonens lilla sång.
Anna

Men alltså vafan. Jag är sugen på allt. Jag vill äta hela världen. Gud vilket vackert uttryck.
Jag hoppas fan att jag ska ha mens snart, det här är ju inte helt normalt. Jag vill liksom inte
äta oavbrutet. Nu har ju jag officiellt sett slutat bry mig om ifall jag går upp eller ner några
kilo, men vi kan ju lite sådär inofficiellt sett konstatera att jag är ganska tjurig över att alla
kläder känns så jävla tighta. Jag har gått upp lite i vikt. Det stör mig. Men jag ska inte låta
det göra mig ledsen eller ge mig ångest. I will defeat it. Skitsamma. SKITSAMMA FÖR FAN!

För övrigt så är jag skitsur över en annan grej. Jag har fått eksem runt munnen som inte
försvinner. Jag börjar bli ganska säker på att det är samma sorts eksem som jag har
över hela händerna - som jag har haft i två år! Fyfan alltså. FYFAN I HELVETE OM DET INTE
FÖRSVINNER SNART! Jag smörjer in mig med skitstark kortison runt munnen. Det är verkligen
inte bra, men antingen det, eller så blir det värre. Det finns väl dock en ganska stor risk att
jag kommer få pigmentsfel på överläppen, som jag har över hela armarna efter förra
sommaren. Och det vore ju inte heller så värst kul. Fyfan. FYFAN vad jag hatar att vara ett
litet fult eksembarn. Ibland är det verkligen inte roligt. Varför måste jag gå runt och se ut
som skit bara för att jag har fucking kroniska eksem? Det känns inte riktigt rättvist. Eksem
kan väl folk som redan är skitsnygga få, för att jämna ut lite. Nu är det ju bara taskigt.

Alltså, jag känner mig bara så jävla ful. Och så har jag fått finnar bredvid munnen, för
att jag måste smörja in mig så mycket. Det är inte helt okej. Det är fan inte helt okej!
Och ja, det är fan helt jävla legitimt för mig att gnälla, jag har haft eksem i 22 år nu.
Jag kan stå ut med de här satans jävla handeksemen och att mina händer är lika skrynkliga
som en 70-årig tant, jag kan till och med acceptera alla skitfula pigmentförändringar på min
kropp, men fan inte eksem runt munnen. Fan, det är det värsta jag vet. Jag orkar inte!

Jag förstår inte varför man känner behovet av att tatuera in exempelvis sitt namn.
Eller sitt efternamn. Eller första bokstaven i sitt efternamn. Eller första bokstaven i sitt förnamn.
-Har du någon tatuering?
-Ja, jag har ett H på handleden, titta här! Fint va?
-Det är ett... H?
-Ja, jag heter Henriksson i efternamn.
-Jaaaaahaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa?!?!?!?!?!?!

Om jag så led av amnesi så skulle jag fan aldrig tatuera in ett L på min handled. Jävla dumt påhitt. Okej, visst. Det kan vara snyggt med efternamnet intatuerat på armen. Men varför? VARFÖR? Jag ser liksom inte poängen? Utsmyckning? Okej. Det kan se jävligt bra ut, det håller jag med om. Men jag kan ändå inte riktigt släppa det där med hur fruktansvärt fantasilöst det är.

Men det finns ju motargument. Vad är då en meningsfull tatuering? Tja, det finns väl kanske inte så många. Men vafan. En bokstav på handleden? Någon måtta får det väl fan vara.

Jag är jävligt sugen på att tatuera mig själv. Blommor. Det mest värdelösa motivet efter initialer och svalor, antagligen. Jag vill göra sånadär underbara retro sjuttiotalsblommor. Fem stycken, utspridda över kroppen. Sedan kan jag leka "Finn fem fel" resten av mitt liv med alla jag träffar. Sån jävla bra idé. (Men nej.. jag är inte helt seriös med finn fem fel-grejen, men däremot med blommorna.)

Just det, plugga var det, inte störa mig på ovärda saker och vara oseriös.
Det här går ju jättebra. Inte.

AAAAAAAAAAAAAND: WORD OF THE DAY:

Oomkullrunkelig

Jag är fruktansvärt oomkullrunkelig, i tell you.

Om man bortser från allt det där som är jobbigt, alla tankar om att livet suger,
om att allt är jobbigt, att inget någonsin kommer lösa sig, om att man är sämst i världen..

..så är livet rätt fint ibland. Det finns så många fina människor.
Jag är nog inte en av dem, men jag får ta del av det fina ibland ändå.
Och det är ju schysst, tycker jag!

Jag lyssnar på musik jag egentligen inte gillar i hopp om att börja gilla det, eftersom jag har en biljett till Das Boot i april. Fan, jag måste börja gilla synth alltså. Jag betalar 950 spänn för att börja gilla skitmusik. Det känns liksom inte riktigt helt okej, haha.

Min mamma är så söt. Jag vaknade av ett sms där det stod
"Kram på alla hjärtans dag, det får vi ta och fira när jag kommer till dig! Vad sägs om fredag?"

Så i helgen ska jag träffa mamma. Fan vad fint.
Men vad kan man hitta på i Uppsala på fredagkväll/lördag? Tips?

Idag ska jag plugga lite. Det blir kul. Men klockan är bara elva, så jag har
en timme tidsfördriv kvar innan jag måste börja på riktigt. (Egenpåhittade regler.)

Förresten.. finns ordet egenpåhittad? Och heter det dykte eller dök?

Jag har så mycket att säga om ingenting.
Det ryms så mycket i ett ord, det töms
så många tankar på en sekund. Vi lever
i separata världar, frånskilda med hjälp av
monumentala tankemurar, ditt chakra störs
av mitt, vi snuddar vid varandra men skiljs
sedan åt. En del fastnar, en del trivs själva.
Jag har så lite att säga om allt. Önskar att
jag kände något, ville något, strävade mot
något, letade efter något, konkret. Men det
finns inget konkret i mitt liv, har aldrig gjort,
och man kan inte leta efter något som inte
finns. Så jag måste alltså byta tankesätt.
Projektet påbörjat.

Vi samsas under ett träd när det regnar
och somnar i baksätet på en buss på vägen hem

Du viskar något som jag inte hör
Men vem bryr sig om viskningar

tänkte jag och somnade om
och vaknade dagen därpå

någon helt annanstans
och jag somnar om igen

Ibland är det bara överskattat att vara vaken
...eller bry sig om var man hamnar

Jag mår illa. Jag har ätit lite för mycket onyttigheter den här helgen. Godis, tacos, chips, cola, chokladpannkakor
med hemmagjord sylt, mer chips, och ännu lite mer godis. Men lite illamående är det väl värt.. det var ju gött!

Tre filmer har jag sett också, och sovit jättemycket.
Herregud vilken indolens! Jag skäms nästan.

Men imorgon blir jag eventuellt lite ambitiös igen. Eventuellt.

Bra låt.

Ibland känner jag på mig att jag kommer göra något dumt, men jag kan inte förutse vad det är,
och därför händer det oavsett om jag vill eller inte. Ett tydligt exempel på detta utspelade sig igår:

Jag hade precis lagat mat, och gick in på mitt rum med en tallrik makaroner och köttbullar. Jag ställde tallriken framför datorn, och upptäckte att solen lyste rätt i mitt ansikte, vilket jag inte upplevde alltför trevligt. "Jag måste ju dra ner persiennerna!" var min spontana reaktion. Men här någonstans kände jag att.. nja, ska jag verkligen göra det?

Men självklart så gör jag det.

Jag ställer mig upp, lutar mig framåt, drar ner persiennerna och tänker "Skönt.. det gick ju bra.." tills jag ska sätta mig ner igen och gaffeln fastnar i klänningen, voltar två varv på väg ned mot golvet och drar med sig en slev makaroner som sprider sig över mina kläder och golvet.

Perfekt. Förrätt: Makaroner direkt från klänning.

Då tänker man lite "Fan, jag visste det!" (Men hur FAN ska man kunna förutse en sådan sak?!)
Så blir man sur och vägrar att dammsuga makaroner i ren protest.
Och dagen efter gör man nästa misstag: trampar in hårda makaroner i fötterna som start på lördagmorgonen, skriker och hatar sig själv för att man inte dammsög direkt.

Ett misstag kommer sällan ensamt, eller hur var det?

Jag känner mig liten och stor på samma gång. Kommer det alltid kännas så?
Kommer det alltid nya första gångar, och samtidigt samma sak om och om igen? Intressant liv vi lever, egentligen.
För tillfället lever jag ganska konkret.
Blir rastlös av att inte göra något, förut kunde jag spendera dagar i ensamhet utan att känna så mycket sug efter att göra något.
Nu får jag panik efter några timmar. Det är då man önskar sig en större umgängeskrets, men vafan.
Jag är ganska nöjd ändå. Har träffat lite nya människor, omvärderat ett par stycken i min närhet, trivs ganska bra over all.
Men det är det där med framtiden. Och det är det där med mig själv.
Jag är nöjd, ser möjligheter. Fastnar, får panik. Ångrar mig, ger upp. Startar om.
Kan man leva på en linje?
För nu rider jag på en uppåtvåg, den kommer dala neråt inom ett par dygn.
Jag vet det. Jag känner mig själv såpass bra nu.
En del tycker att det är onödigt att tänka för mycket, på att försöka lära känna sig själva.
Jag kan förstå vad de menar. Samtidigt så är det ungefär det dummaste jag har hört.
Hur ska jag kunna acceptera och lära känna andra, om jag inte ens känner mig själv?
Hur ska jag kunna veta att jag gör rätt val, om jag lever i någon påhittad människas värld?
Jag är jag. Jag är inte den personen andra ser mig som. Det är så lätt att fastna i något sorts omvärldsperspektiv.
Att se sig själv ur hur man tror att andra ser en, och sedan börja där.
Det blir alltid fel.
Inte finns det väl några rätt och fel, för alla människor. Men jag vet vad som är rätt för mig. Lite då och då.
Tills jag ångrar mig och sedan ångrar mig igen, osv.
Jag hatar det och älskar det.
Kanske är det ingen bra inställning jag har. Jag är alltid på väg, jag söker och kan inte låta bli att prova.
Men jag vågar aldrig ta steget fullt ut. Jag ger upp någonstans längs vägen, varenda gång.
En dag ska jag våga. Chansa på riktigt.
Den dagen bjuder jag på tårta. Pannkakstårta.
Det blir gott.

Är det bara jag som fnissar åt sånadär dumma saker som
t. ex när dr. Webber pratar med Meredith i Greys Anatomy
och säger "It can be the greatest thing you ever done",
och man ba "HAHAHAHA, grey-dest..."

Jaha, var det bara jag? Damn.

Bokkei har en tävling där man kan vinna en bild ritad av henne, och
eftersom hon är galet jävla duktig så vill jag såklart vara med!

"Nomnomnom" var temat. Min motivering till varför jag ska vinna:

-Jag äter mest godis av alla jag känner. (Enda gången den meningen kan ses som något positivt?)
-Skittles är världens bästa godis men är skitsvårt att få tag på!
-Jag älskar färg och regnbågar och skittles har de finaste förpackningarna ever!
(-Den här bilden tydligen tagen 13:47 också, vilket rimligtvis borde vara ett
tecken eftersom jag har sett just talet 47 överallt i cirka fem års tid..)

Såja! Nu ber vi lite till gud och hoppas på det bästa osv!

Måndag: 24:00 - 06:00
Tisdag: 21:00 - 10:00
Onsdag: Inte alls
Torsdag: 09:40 - 12:30
Torsdag: 16:00-17:00
Torsdag: 22:20 - ?

Äter godis. Det är gott.
Har diskuterat musik.
Gäspat en miljon gånger.
Pratat med mamma.
Laddar ner en film.
Happythankyoumoreplease
Jag och filmen hälsar godnatt.

Varför är det så jobbigt att duscha?
Varför är jag fortfarande hungrig efter att ätit upp typ allt i kylskåpet?
Varför blandade jag gammal svinäcklig oboy som jag ändå var tvungen att slänga sen?
Varför...varför har jag inte sovit mer idag?!?!?!??!??!?!?!?

Idag ska jag på pianolektion! Det blir spännande...

Just nu behöver jag:
Duscha
Cocacola
Lösgodis
Mjuka kläder
Fint sällskap
Bra film

No more. Vad får jag då? Gammal äcklig oboy och juleknäcke. Tack då!

Näe, men om man kommer hem klockan sex på morgonen så
kan man ju alltid tänka "Ja! Nu ska jag tvätta alla mina kläder!!"

Fast det är ju inte speciellt kul att tvätta när man knappt kan
hålla ögonen öppna. Men vafan. Man måste ju prova liksom.

Min kropp vill visst berätta något för mig.
Jag tänkte "de här byxorna sitter ju rätt okej ändå,
jag kan ju åtminstone andas i dem" och sedan tittade
jag ner och såg att de hade spruckit. Jävligt taskigt.
Säkert bara för att jag inte orkar börja träna igen. Jävla gud.

Funderade precis över varför det inte står hur många gemensamma vänner jag har med mig själv på facebook.
Eventuellt har jag sovit lite för dåligt den senaste tiden.

För övrigt har jag torkat av min bokhylla för första gången sedan jag flyttade hit för två år sedan.
Fan, jag borde verkligen börja kämpa för en lite mer freeeeesh attityd.
Kanske ska börja med att duscha. Fast nja.

Jag skulle kunna bjuda på lite pepparkakor, om någon är sugen?
Råkade nämligen köpa ett kilo idag. Inte för att jag plötsligt fått
cravings efter pepparkakor, utan för att burken är så fiiiiiiiiiiiiiiin!
Nu måste jag bara bli av med kakjävlarna så jag kan stoppa något
roligare i burken. Kom och fika med mig!

Äntligen är seminariehelvetet avklarat och jag ska inte till skolan förrän på måndag.
Lite glad över det är jag, men mest trött. Så satans jävla trött. Och solen lyser ju
som ett jävla mongo och då kan man väl inte sova? Jag behöver städa. Men jag är
ju trött och då kan man väl inte städa? Jag behöver kaffe. Men jag vill ju sova och
om man dricker kaffe kan man ju inte sova? Hör ni inte vilket svårt liv jag lever?

Ja herregud, hur ska det här gå egentligen..
(Frågetecken.)

Men fyfan. Jag skulle ju sova inatt, inte vara vaken va? Och när jag väl sov så drömde jag om mat och om hur stressad jag var och om en tjej i min klass och om att vara full och gå vilse på väg till tvättstugan och sådär. Sedan vaknade jag i panik och trodde att jag skulle spy men sedan kom jag på att jag inte ens mådde illa så då somnade jag igen och vaknade klockan 05.47 och upptäckte att mitt ena alarm var av och gick upp och trodde att jag hade försovit mig men insåg sedan att jag fick sova i fyrtio minuter till och gick återigen och la mig. Och godmorgon. Vet ni vad jag ska göra nu? Plugga! Die.. die, die.

Ibland känner jag bara att jag borde vara glad över att det faktiskt finns ett par människor som står ut med mig. Fan vad hungrig jag är förresten. Jag borde äta. Men jag orkar inte. När jag har kommit till den punkten så vet jag att det är illa. Jag står i fönstret och röker och säger "aaah kiss i hjärnan" högt för mig själv och fnissar istället. Illa, illa. Fast jag är ju helt själv så jag kan väl gå runt och vara dum i huvudet för mig själv liksom. Jag skapar låtsassituationer i huvudet och planerar vad jag skulle ha sagt och gjort och sedan skakar jag på huvudet och dansar omkring till dålig musik och svär över mitt jävla liv och sådär. Jag mår illa. Jag måste äta. Jag måste plugga. Jag måste sova. Måste vara duktig. Kan inte vara duktig. Kan bara vara dålig. Kan bara försöka, och det är väl inte så jävla dåligt ändå? Ja, näe, jag vet inte? Vad tror du? Kan det bli något bra av mig också? Jag är tveksam, jag tror att jag borde ha ett uppehåll från allt som har med socialt umgänge att göra. Får för mig att jag bara är tröttsam och jobbig att vara med. Ja, så är det nog. Men jag är rolig också. Och snäll och sådär. Ibland. Nu är jag bara.. sämst. Fan, jag måste sluta ha ordet "sämst" i huvudet hela dagarna. Måste byta ut det mot något bättre mantra. Kanske typ "AAAAHH KISS I HJÄRNAN". Näe, det uttrycket är ganska 2006. Jag vet, ordet "spatial" eller kanske "the pseudo-impressionistic therory"? Eller kanske "styckeindela dina jävla texter ditt mongo?" Sluta vara så tröttsam då om du nu tycker att du är det kanske. Näe, jag är ju såhär. Det är såhär jag är.

Jag har varit så rastlös den senaste tiden. Och inte på ett produktivt sätt. Jag vill göra massa saker men jag vet inte vad och jag börjar på något och så börjar jag göra något annat istället och.. sådär.
Och det är inte en bra grej att ha massa saker att läsa när man är rastlös. Jag har ju för fan koncentrationssvårigheter. Börjar fundera över om jag kanske har någon form av handikapp, faktiskt.
Och så glömmer jag saker överallt. Kamera, mössa, vantar, ett till par vantar, nu är min foundation borta, jag slarvar bort papper, kläder (?) osv. Sjukt störande.
Nu har jag även blivit sjukt jävla tankspridd och ofokuserad. Jag tänker iallafall, det är väl bra eller? Om mina tankar bara kunde ägna sig åt att tänka på engelska texter om postmodernism, kolonialism och om afrikas och europas kultur ur ett vi-mot-dom-perspektiv så skulle jag vara allt annat än missnöjd. Meeeen nu verkar det ju inte fungera så med tankar, dessvärre. Man ska tydligen bara tänka på saker som man tänker att nej, det här ska jag väl inte tänka på heller och då kan man inte tänka på något annat och gud vad jag önskar att jag kunde tänka på postmodernism istället. Haha. Postmordernism. Haha. Mord. Post-mord.

Åååh plugga mongoo pluggaaaaaaaaaaaaa nudåååååååååå.
Jag vill inte ha någon morgondag. Jag vill inte uppleva den.
Vill radera 09.00 - 12.00 den 8 februari ur mitt liv redan nu,
tack på förhand gud för att du hjälper mig med detta. Amen.

Förresten så ska jag faktiskt åka bort den 31 mars. Jag ska åka utomlands. Visst blir ni avundsjuka nu? Ni ser typ palmer, hav, en vit sandstrand och en drink framför er? Mmm, I wish. Jag ska åka båt till Helsingfors. Och nej, det är ingen typ ålandsbåt eller så. Jag ska på riktigt åka till Helsingfors och gå på museum. Med min klass. Fan, man ska tydligen bestämma vem man vill sova i samma hytt som snart. Det innebär att högstadiehetsen snart sätter igång inombords. NäEEEJ, tänk om jag blir vald sist, osv, och så gråter man. Fast nja. Det blir nog roligt, jag borde väl ha hittat en kompis tills dess kan tyckas.

Hej. God morgon. Godmorgon. Jag har precis ätit en äcklig macka. Varför gjorde jag det? Varför slängde jag den inte bara? Näe, jag kunde inte. Jag åt upp den. Usch. Nu kommer jag säkert bli sjuk. JA; hoppas jag blir sjuk! Feber blir bra, då måste man stanna hemma och tycka synd om sig själv, eller hur? Fast så kul är det väl kanske ändå inte.

Jag dricker äckligt kaffe också. Jag glömde köpa nytt igårkväll, så jag dricker Konsums egna version av pulverkaffe, som smakar kiss. Ungefär. Fan jag gillar frukost så mycket, och så är den inte ens god. Otroligt ledsam start på dagen faktiskt.

Idag ska jag ha ett tvåtimmars seminarium om arkitekturteorier. Låter det spännande? Ja, fan det tycker jag också.. verkligen. Jag är sämst på arkitektur, jag har liksom aldrig brytt mig om det. Ett hus, två hus, tre husar. Osv.

Och sen, sensensen ska jag ha första handledningsmötet till C-uppsatsen. Jag ska alltså berätta vad jag vill skriva om. Jag kan inte ens förklara det för mig själv och göra mig förstådd. Goda förutsättningar? Mm. Det blir nog jättebra.

Och sedan städa och plugga. Och sova igen. Livet... livet är.. livet är ett.. (Sune, du förstår kvinnor...kvinnor.. du kommer förstå det när du blir lite äldre, VART är paddeln Sune?)

Men fyfan, det rinner ur ögonen och jag gäspar oavbrutet. Vad skulle det här vara bra för?
Guuud så tråkigt. Jag vill sova meeeeeeer vafaaaaan!

På tåget idag så tittade jag och Nikken igenom alla våra sms-konversationer som vi haft sedan vi bytte nummer.
(Ja, mycket intressant sysselsättning.) Det första smset jag skrev till Nikken var:
-Ny titel på Smala Sussie - "Mala Sushi"
Alltså allvarligt? Hur rolig är jag inte? Jag hade helt glömt bort den fina filmtiteln
så jag skrattade åt det som om det hade varit någon annan som kommit på det.
Skitkul ju!

Och något annat kul då? Jag ska ta upp mitt pianospelande inom kort.
Privatlektioner, jotackdu! Hur kan man tacka nej? Det är nog en bra grej.
Jag behöver sådana saker. Jag måste utvecklas. Måste se att det händer
något. Och jag tycker ju om att spela piano, innerst inne liksom. Sedan att
jag är ganska sämst, har dåligt tålamod och är lika klumpig med händerna
som med resten av min kropp, det är något som min eminenta fröken får
ta i tu med va? Inte mitt problem.

Näe, jag är jävligt trött på att bo i korridor nu faktiskt.
Nu är det någon som har snott min mat igen. JÄVLA CP:N!
Och nu har jag köpt nya, likadana matlådor + glass, jag
antar att jag inte har så mycket kvar av det imorgon.
Det blir spännande. Men allvarligt, det är så jävla störande.
Ge upp, liksom. Borde nog sätta upp en ny lapp i mitt frysfack,
jag har nog tappat bort den jättefina lappen jag satte upp förra våren:

Det är verkligen inte ofta jag känner för att någon gång skaffa barn. Jag är lite mer inställd på att leva mitt liv utan att bli mamma, utan att sätta en liten unge till världen som inte ens har sagt att han/hon vill vara med. Fan, man får ju liksom inget val. Så jävla taskigt.

Jaja, iallafall. Ibland händer det dock, att moderskänslorna sprider sig i min kropp. Som ungefär varenda gång jag ser en bild på den här ungen. August. Jag är en jävla stalker till den här lilla pojken, och då har jag aldrig ens sett honom på riktigt! Men.. han kan nog vara det sötaste jag någonsin har sett.

Klicka här.
Det är alltså han längst ner i inlägget som är August.
(Och bloggen är väldigt bra i övrigt också.)

Godkväll. Jag har duschat. Visst är det kul att läsa en blogg som har tre teman?
-Hur äcklig jag är och hur gott jag luktar när jag väl duschar
-Vad jag har ätit idag/inte ätit/vill äta
-Hur otroligt jobbigt det är att leva

Jojo, I know you love me.
När vi ändå pratar om det så kan jag väl berätta att jag har fått en ny craving också. Zoo-godisar. Herregud vad gott det är då! Ja, men så kan jag väl ganska sanningsenligt påstå att livet är ganska jobbigt också. Emmilie säger att jag slänger mig med konstiga ord. Fast jag tror snarare att det är hon som inte har så bra verbala kunskaper...

För övrigt så sa Mitra att hon hatade mig för ett par dagar sedan. "Cissi, jag vet inte om jag vill säga det här, men ibland, så känns det som att jag hatar dig."

Det finns för många elaka människor i världen, gör det inte? Ni borde vara snälla mot mig faktiskt, klappa mig på huvudet och sådant ni vet. Jag är bakfull, trött, ledsen på livet och jag måste plugga. Det är inte kul alls. Näe.

Men jag har iallafall haft en bra helg, så det var ju liksom alltid något dårå va! Jag har varit i Örebro för typ andra gången i mitt liv. Skithäftigt liksom. Och nu? Zoogodis och CRITICAL FAKKIN TERMS OF ART HISTORY DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!

Livet i korridor.
Det värsta som kan hända på morgonen, hände alldeles nyss:
Jag gick ut i köket och skulle fixa mina frukostmackor, och vid köksbordet
sitter the master of alla kineser och äter baguette, hon.. den där. hon som
smaskar så att hela mitt innanmäte börjar plaska omkring, hon som smaskar
så att jag kväljer tre gånger på rad. Ja, alltså.. det är det värsta som kan hända
på morgonen. Jag överlevde, men det var knappt. Känner mig lite lätt tramautiserad.

Inatt drömde jag om engelska ord. Jag låg i min säng och funderade över vad
fan injuction och suggession betyder NUIGEN. Jag slog nog upp de orden cirka
100 gånger igår. Och då överdrivet jag inte. Och så drömde jag massa läskigt.

Näe, kaffe vareja. Kaffe-kaffe. Frukostkaffe.

Ett säkert tecken på att jag har pluggat för länge är nog när jag börjar citera "Lotta från bajspackargatan" i mina anteckningar.. haha. Skulle försöka svara på den (totalt idiotiska) frågan "finns det osäkerheter i texten?", och skrev ner: "Näe. Lite seg i början bara."
Ibland tycker jag om mig själv. Himla rolig tjej det där Cecilia. Hon borde faktiskt få en kram! Ge henne en kram, hon behöver det. Eller så kramar jag väl mig själv istället. Will do.

Det är fest någonstans i närheten. Skulle tippa på det här huset eftersom det skakar i golvet, men jag tror faktiskt att det är i huset mittemot. Hus fem har nämligen alltid fest. Men hur kan det isåfall dunka ända hit? De lyssnar iallafall på riktig skitmusik. Folk har ju fan ingen musiksmak. Just nu är det Macarena som spelas, vars tongångar jag känner i varje pulsåder av min kropp. Men fan, hellre det än "Vi gräver guld i USA", som för fem minuter sedan.

Och nu? Nu ska jag prova kläder. Sedan sova.. som fan, fyfan vad jag ska sova gud jag ska sova jättemycket så mycket jag orkar och så ska jag krama mig själv samtidigt och klappa mig på huvudet och säga: Cecilia. Fan vad du är duktig som ens orkade läsa tre kapitel Critical terms of Art History idag.
(Istället för att sparka in i väggen och surt väsa något om hur jävla sämst du är Cecilia som bara läste tre kapitel under en hel dag du kan ju verkligen ingenting du är nog sämst i världen verkligen jättesämst.)

Låter inte det bra? Jo, det tycker jag. Jag längtar till frukost. Bäst att snabba på.

Alltså, ursäkta men.. är det bara jag som tycker att Alexandra Pascalidou ser lite påklistrad ut? Alltså, jag menar inte att hon ser ut att vara opererad eller så. Det är bara det att hennes mun ser ut att vara ditklistrad? Jag tror det är så. Och hon kan aldrig stänga munnen för att tänderna är för stora. Det är för att de har klistrat dit munnen och tänderna var för sig. Så måste det vara. Skönt att ha det ur världen.

Kul att jag behövde sova middag efter att ha suttit hemma och pluggat i typ fem timmar.
Det är dödligt uttröttande att försöka läsa om body, identity och gender till ljudet av smattrande
regn mot taket i en jämngrå värld. Jo, I tell you that. AND I CAN TELL YOU EN TILL SAK?

Jag drömde att jag skulle köpa en häst under min lilla vilopaus.
Whaaaattafakk liksom? Hästar äter man. Enbart.
Man varken rider på dem eller drömmer om att köpa dem.
Okej, hästar har ett till användningsområde.
Att rita av. När man har riktigt jävla tråkigt på en värdelös föreläsning.
Då ritar man den fulaste och mest vindögda hästen man kan förmå sig att rita.
Och så blir man lite glad igen.

Nu ska jag läsa ett kapitel om "gaze". Det ska bli jätteroligt.
Oj vad jag ljuger. Sedan ska jag färga håret. Jag har tänkt göra
det i flera dagar nu men inte orkat. Det har föranledit ett hår
så flottigt som Mcdonalds kolonialisering över världen. Såja, då
fick jag in ett nytt ord också. Fan vilken bra dag det här är.

en sak som jag stör mig väldigt mycket på med mig själv, är att jag aldrig tillåter mig själv att längta efter saker som ligger längre bort i tiden. det enda jag kan tänka på är alla jobbiga saker som jag kommer vara tvungen att göra innan jag är där. som just nu, så känner jag att jag liksom längtar efter midsommarafton som ett jävla cp. men jag kan inte känna någon glädje. känner bara ångest över c-uppsats, kurslitteratur, jobbsökande, allt, allt, allt. men åh, vad jag längtar. men jag längtar inte till min framtida livssituation. vetefan om det kommer bli så bra alltså. jag tvivlar. men skitsamma. nu ska vi ju vara glada. se på framtiden med nytänt hopp. jaja, vi kör på. imorgon. godnatt.

godis. jag äter godis. det är gott.
jag och thomas har sett på film.
K-PAX. fan vad bra den var!

jag har försökt plugga. jag började nästan gråta.
det kommer aldrig att gå, detta. verkligen aldrig
aldrig aldrig, inte en chans! en total omöjlighet.
det är helt stopp. det får gå åt helvete istället. jag
ger det en chans, en heldag i skolan imorgon. och
om jag fortfarande inte förstår något så struntar
jag i seminariet och låtsas vara sjuk. på allvar.

och nu? nu ska jag försöka lite till. försöka, försöka, försöka.
gör jag någonsin något annat? näe.

Dagar jag saknar, eller kanske bara blir glad av att tänka på:


När jag födde Elin, på temat "Glad men svettig", jag skulle alltså föreställa
en nybliven mor och Elin är en nyfödd unge. Undrar hur många timmar vi
spenderade med att få till den perfekta bilden? Till slut lyckades vi... nog?


Sminka sig inför en Phoneme-kväll med sin bästis och sambo



Studentkryssning med världens finaste människor liksom.


Alltid hamna på taket på Britsarvsskolan under förfesterna,
dricka öl och se ut över staden (Bojsen.. haha.)


Att spontandricka 7,5:or en söndagkväll med de man bor med. Hoppsan!


Strunta i studentbalen och gå på Kopparhatten med Mitra
och bara prata om livet under varsin filt och bara ha det
sådär väldigt väldigt fint som kan ha det med väldigt bra vänner


Äta glass och åter igen besvisa sitt sämsta lokalsinne i
Skövde (?) och vara glad och förväntansfull inför livet
på väg till Hultsfred på festival i en vecka


Vandra omkring i Barcelona på kvällarna med Emmilie, sitta i parker och
tacka nej till att köpa knark, bada i havet, leta affärer som säljer cigg,
börja morgonen med starbuckskaffe och avsluta den med likör 43..

Jag höll mig vaken jättelänge inatt! Ingen film blev det heller. Däremot blev det en youtubeklipp-kväll. Och så hoppade vi i sängen och dansade dansmatta. Det var fint. När jag kom hem hade tröttheten slagit över och jag var istället jättepigg. Såå.. ja, jag struntade i att försöka bli trött och gick ut i köket och diskade all min disk och skalade morötter istället. Bra där. Halv fyra på morgonen. Fint liksom!

Jag har ett eksem ovanför läppen som vägrar försvinna. Kan någon hjälpa mig angående detta? Jag ser ut som ett cp. Jag är verkligen trött på att se ut som ett sådant. I värsta fall är det sånt eksem som jag har på händerna. Sånt som jag har haft i två års tid utan att det försvinner. Är det så, så blir jag väldigt ledsen i ögat och överväger en överläppstransplantion. JA, faktiskt.

Och nudå? Jag måste plugga. Orkar inte gå till skolan. Plugga hemma?
Ja, men det brukar ju gå bra...

Hej. Jag är sjukt trött. Det tog mig tre timmar att läsa två kapitel arkitekturteorier. Men att förstå fenomenologi ur ett arkitektursammanhang var inte direkt enkelt. Jag förstår fortfarande ingenting.

Och så har jag betalat böcker för 550 kr också. Jag hade jättemycket pengar nyss! Nu har jag plötsligt inte alls så mycket pengar längre. Och då har jag inte ens köpt gymkort. Jag tror jag struntar i det. Det är ju ändå överskattat att träna va? Ja, det är ju det.

Nu ska jag trotsa tröttheten och gå och se på film/dricka sprit/sova. Något utav det, eller allting. Jag ser oändliga möjligheter med den här kvällen! Haha.. antingen kommer jag somna efter 10 minuter av filmen eller efter en grogg. Så ja, möjligheterna finns men i mitt tillstånd så är jag nog inte så kapabel att göra så mycket av dem.

Men vafan, det blir nog skitbra.

jag är så jävla trött, men jag har ingen lust att sova.
den senaste tiden har jag varit så rastlös. det måste hända något!
livet står så stilla, tiden går så fort och framtiden är så
oförutsägbar. men just nu står det stilla. det händer inget.
tråkigt. jag upptäcker nya sidor av mig själv. sådana som jag
på något vis hade bestämt för längesedan att jag inte hade.
men det har jag ju. skitmånga. dåliga jävlar.
jag skapar mitt eget drama. och nu har jag tröttnat.
nu måste det hända något nytt snart! måste ha nya tankar i huvudet.
men först ska jag sova.

ordet "duktig" förresten. vilket jävla skitord det är.
jag utvecklar det kanske när jag sovit ett par timmar.

Fyfan vad mätt jag är. Hur kan man liksom vara så mätt att man nästan dör lite, och fortfarande vara sötsugen? Det är ett mysterium. I morse höll jag på att avlida av mättnadskänsla efter en och en halv macka. Nu har jag ätit typ ett kilo makaroner med pastasås och champinjoner. Alltså visst är jag duktig på att äta? Jag åt en macka till lunch också. Jag är typ världsbäst. Och så har jag lite godis kvar från igår som får bli kvällis. Jag kanske borde bli dietist? Låter inte det otroligt passande?

Vi har för övrigt fått en ny mikro till köket. Ingen aning om var den kommer ifrån, men den står på köksbordet och den fungerar galant! Något som inte riktigt fungerar lika galant är jag själv, eftersom jag verkligen inte kan koncentrera mig på två saker samtidigt så hällde jag ut en halv burk peppar på min mat när jag försökte prata med en tjej i korridoren samtidigt. Riktigt dumt gjort. Men maten blev stark, och det är väl bra. Och så visade jag min nyinflyttade korridorskompis direkt vilken osmidig människa jag är.
Den bästa av världar då, så att säga.

För övrigt, om man pluggar på c-nivå och ska ta kandidatexamen, vad fan heter det på engelska? Jag typ "Eeeh, no not master, kandidatexamen, eeh.. on a c-level? I've been studying for 1,5 year!" Engelskalärare vore ju kanske annars ett alternativ...

Jessica - Jag är så dålig på att titta på serier.
Jag - Ja, alltså jag förstår att det måste vara jobbigt att vara dålig på att titta på serier verkligen jobbigt
Jessica - MEN cpbarn. Du är ju duktig på att äta kyckling iallafall, var glad för det du..

Jag har ont i ryggen! Och då är det inte ens jag som är gravid.
ÅH vad kul det ska bli med fyra timmars seminarium mmmmm mysigt.
Frukost då. Jamen frukost då. Jamen färskpressad juice då. Och så flyttar
Jessica till Jönköping då. Kul för henne då!