På tåget idag så tittade jag och Nikken igenom alla våra sms-konversationer som vi haft sedan vi bytte nummer.
(Ja, mycket intressant sysselsättning.) Det första smset jag skrev till Nikken var:
-Ny titel på Smala Sussie - "Mala Sushi"
Alltså allvarligt? Hur rolig är jag inte? Jag hade helt glömt bort den fina filmtiteln
så jag skrattade åt det som om det hade varit någon annan som kommit på det.
Skitkul ju!

Och något annat kul då? Jag ska ta upp mitt pianospelande inom kort.
Privatlektioner, jotackdu! Hur kan man tacka nej? Det är nog en bra grej.
Jag behöver sådana saker. Jag måste utvecklas. Måste se att det händer
något. Och jag tycker ju om att spela piano, innerst inne liksom. Sedan att
jag är ganska sämst, har dåligt tålamod och är lika klumpig med händerna
som med resten av min kropp, det är något som min eminenta fröken får
ta i tu med va? Inte mitt problem.