Jag lyssnar på Karlavagnen ikväll, de sitter i ett höghus ett par meter bort och sänder direkt därifrån. Ganska intressant faktiskt. Alldeles nyss ringde det in en kille som det bara var ett jävla massa gnäll på. Han pluggar till civilingenjör och måste tydligen plugga och jobba så mycket att han inte ens hinner träna, han är helt slut i kroppen och tycker att det är så otroligt dåliga ekonomiska villkor. Men hur mycket är det då inte upp till en själv vad man gör med sitt liv? Min ångest grundar sig då fan inte i att csn är kassa, eller över att jag inte kommer få jobb för att Sverige ser ut som det gör just nu.
Min ångest grundar sig i att jag gör det jag gör och i mina egna val. Jag ångrar mig ibland, ångrar att jag har valt den här inriktningen. Att jag tar studielån för att läsa konstvetenskap.
Men det är fan inte csn:s fel. Och de flesta överlever utan att jobba på fritiden, och tar man den tiden man skulle ha suttit och gnälla på och lägger på att gå till gymmet istället så hinner man träna.
Sedan är jag visserligen en oseriös och flummig humanist också. (ironi)
Och visst, jag gillar också att gnälla. Och jag är också helt slut ibland. Jag har också ångest. Och jag skriver ut det här. Jag ringer inte till Karlavagnen och gnäller över att jag MÅSTE ta studielån för att sedan kanske inte ens få ett jobb.
Det är min personliga jävla fucking ångest. Jag kan inte skylla på någon annan. Det var ingen som bestämde att jag skulle gå den här otroligt osäkra och oseriösa utbildningen.
Den enda som jag skyller på, förutom mig själv, är gud. Han är ett sånt jävla arsel ibland.