Livets ironi...

Min kropp vill visst berätta något för mig.
Jag tänkte "de här byxorna sitter ju rätt okej ändå,
jag kan ju åtminstone andas i dem" och sedan tittade
jag ner och såg att de hade spruckit. Jävligt taskigt.
Säkert bara för att jag inte orkar börja träna igen. Jävla gud.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0