Nu kastar jag in handduken. Jag orkar inte ens korrekturläsa skiten en sista gång.
Hejdå uppsatsen.

Jag har börjat måla nu. En naken Maria med den döende jesus i sin famn.
Ja, jag vet.. jag är dum i huvudet.

Annars då? Huden under mitt ena öga är uppsvälld.
Det är inte värt att somna med smink, kan vi ju konstatera.
Jaja, det är sådant som händer. Antar jag.

I övermorgon åker jag till Falun. Jag behöver det verkligen, känner jag!

Klockan är halv nio, jag anlände precis till skolan. Deadline om 3,5 timme.
Ska bara.. skriva ett abstract på engelska på en halv A4, skriva klart uppsatsen,
fixa med källor, kolla så att sidanvisningarna stämmer, skriva lite mer på resultatet..
Ja, sedan får min uppsats fan betraktas som färdig! Huruvida jag kommer hinna med
allt det här fram till klockan tolv är dock väldigt oklart. KÄMPA KÄMPA!
Jag hör Gunde Svan skrika i mitt huvud. DET SKA VA SJUUU NYCKLER!
Jaja, vi kämpar väl på då. Ingenting är ju omöjligt här på fortä.

The urban environment perforce renders us somewhat autistic. We avoid eye contact in crowds for fear of making contact with a madman or a criminal. Working in windowless rooms, where temperature, light, and air are controlled by powers beyond our reach, we become habituated to stoic resignation. Survival increasingly depends on suppressing stimuli. But being protected from over-stimulation has as its price an ever-increasing incapacity for emotional response to perception-a kind of living death.

Not submitting to such death entails facing these stimuli and making sense of them, even though they may be disconcerting or repellent. As experience is translated in imagery, the monstrous becomes incomprehensible. For example, no plants can grow on soil poisoned by industrial waste, yet the huge cylindrical bodies of chemical tanks, exposed to wind and weather, take on formal dignity that can stand up against the beauty of the wilderness they have invaded.

Forskningen om p-piller som hindrar män från att producera livsdugliga spermier har länge befunnit sig långt ner på prioriteringslistan hos läkemedelsföretagen. Trots det har den kommit så långt att det i stort sett bara är frågan om en marknads­introduktion.

Claes Gottlieb deltog i ett stort världsomspännande forskningsprojekt om manliga preventivmedel som startade 1982, med Världshälso­organisationen, WHO, som spindel i nätet.

Det som då stor­skaligt testades var att ge män progesteron – ett hormon som normalt bildas i äggstockarna hos kvinnor. Progesteron hämmar effektivt spermietillverkningen. Problemet är att det även hämmar produktionen av det manliga hormonet testosteron, som behövs i flera processer i kroppen. Lösningen var att tillsätta en blandning av progesteron och testosteron.

Behandlingen visade sig fungera utmärkt. En liten ökning av akne, annars inga större medicinska biverkningar. Men hormoncocktailen kunde under testerna bara ges med spruta. Testosteron kan nämligen inte ätas i tablettform, ­eftersom det bryts ned i levern och då blir overksamt.

Två stora läkemedelsföretag som till­verkade p-piller för kvinnor, Organon och Schering AG, kopplades in. De började ­arbeta för att ta fram en p-stav, motsvarande den som i dag finns för kvinnor, som sätts in under huden.

Men snart hoppade båda företagen av samarbetet.

– De såg ingen ekonomi i det här. De insåg att de skulle bli sina egna konkurrenter om ett preventivmedel för män började säljas, säger Claes Gottlieb.

Ett p-medel för män skulle helt enkelt få kvinnor att sluta köpa p-piller i samma­ utsträckning.

....är det fler kvinnor än män som har sex då eller? Eller är kvinnor lite mer dumma i huvudet än män och fortsätter käka hormoner trots att de mår dåligt? Det handlar liksom inte bara om att i ett förhållande kunna ha sex utan kondom, det handlar väl även om att män ska få ha ett likvärdigt alternativ som kvinnor har - om det nu finns? Det handlar om trygghet. En kvinna kan lova att hon äter p-piller och ljuga om det, och mannen har ingen som helst kontroll över detta. En kvinna kan glömma några piller här och där och ansvaret ligger hos henne. Men om mannen också kunde äta p-piller så hade han kunnat haft lite av kontrollen själv, och ansvaret skulle kunna delas. (Och jaja, det finns kondom, bla bla.. fast det handlar inte om det nu.) Men intresset från läkemedelsföretagen är för svagt.

(Så jävla otippat att de flesta inom läkemedelsföretagen är män.)