Överallt tycker jag mig se människor som försöker försköna sin tillvaro inför andra (och kanske även inför sig själva). De korrigerar sina formuleringar, de förvandlar dåliga dagar till bra och de pratar inte om sina problem. Om de nu har några problem. Och om de nu mot förmodan skulle prata om sina problem, så skulle de garanterat vända dem till något positivt.

EXEMPEL PÅ HUR SÅNAHÄR MÄNNISKOR BYGGER BORT DET SOM GÖR DEM MÄNSKLIGA:

"Vi bråkar en del men det är bara ett tecken på att det fortfarande finns kärlek i vårt förhållande.. bråkar du och din kille mycket? Oj, nähääee..."

"Jag har inget jobb just nu men det är så hiiimlaaa skönt att få gå hemma och ta det lugnt, jag har putsat alla fönster och jag hinner träffa massor av gamla vänner som jag inte träffat på så länge och jag har tid för att BLABLABLAA"


Visst kan man gå runt och försöka vara perfekt. Det kan väl folk få fortsätta med om de vill. Jag tycker däremot att vi andra, som tycker att det är så mycket trevligare och mer givande att kanske faktiskt diskutera våra problem med andra som vågar diskutera problem, ska vara uppmärksamma på att dessa människor finns.

För ibland, när man känner sig kass, tjock eller ledsen på livet så ser man dessa människor och funderar över hur fan de hinner med allt, hur de kan vara så vältränade, hur de har råd att köpa så fina kläder, hur de kan ha det där underbara livet.. men guess what, det har de inte. De bara gömmer allt det dåliga, och överdriver allt bra. No worries liksom.

Och de är aldrig perfekta som det verkar. Men tänk så hemskt det vore om folk fick reda på att de får ångest av att äta pizza eller fick IG på den där tentan. Ja. Det vore ju förjävligt, vore det inte?