Idag har det varit en fröjd att jobba. Mestadels iallafall. Om man fokuserar på det som är bra, så försvinner de stunder då allt går dåligt ganska fort. En man sa till mig idag att jag var en underbar flicka som pratade med honom. Är det inte sjukt, egentligen? Han blir förvånad och glad när någon orkar stanna och prata med honom en liten stund. Jag blev tackad om och om igen för att jag spelade lite piano för mina favoritgubbar efter lunchen, och de log mot mig sådär jävla genuint att jag fick ont i hjärtat. Som om det vore höjdpunkten på deras dag, eller något sånt.

 

Och så finns det förstås de som nästan alltid är på dåligt humör. De som tycker att allt man gör är fel. De som säger "det kommer mer regn" när man med ett leende drar upp persinennerna och säger "det är sol idag!" Men när man har försökt i en evighet, och till slut lyckas få ett litet leende av en person som oftast är allvarlig och negativ, då är det liksom min höjdpunkt på dagen också.

 

Och ja, vi kanske har lika innehållslösa liv, jag och pensionärerna.

Så kan det mycket väl vara. Men spela roll då. Vi kan väl glädja varandra.