Jessica - Men fan vad dryyygt nu kan jag inte andas igen!
Jag - Men du kan väl andas med munnen eller?
Jessica - Näe men.. det vill jag ju inte, får man inte magknip då?

Får man det? Låter ju enligt mig ganska ologiskt men.. ja, why not?

Jag är mätt. Varför måste det vara så gott med mackor?
Varför måste  jag har flottigt hår fastän jag duschade för typ.. mindre än en vecka sedan?
Varför måste kaffe från kaffebryggare bli kallt jättefort jämfört med perkulatorkaffe som håller sig varmt i typ 100 år?
Varför... varför måste jag läsa massa konstanalys på engelska som jag inte förstår mig på?
Varför måste helgen vara slut redan?

Ja, lots of questions här känner jag. God morgon.

Fyfan vad fint det är med en ny blogg. Jag går in och tittar på den hela tiden och tänker "åååhh det ser ut som en femårings lekrum gud så fiiiint jag har det" och så är jag skitnöjd. Sedan tänker jag "fan, borde jag inte skriva nåt i min nya blogg?" och så tänker jag "JO det borde jag ju såklart göra men VAD?" och då kommer jag osökt att tänka på hur lite jag har att skriva om och hur tråkigt mitt liv är och så blir jag deppig och vill dö.

Näe. Nu ljuger jag.

Jag köpte jättegammal kakeldekor på loppis idag. 10 förpackningar för 25 kr. Helt normal och fin söndagssysselsättning. Sjukt nöjd är jag också. Och så har jag ätit chips till middag. Och till lunch. Lagomt busigt sådär. Som om jag fortfarande måste göra tonårsuppror trots att jag är 22 år gammal.

 

De senaste rönen har avslöjat att min klumpighet har nått nya höjder:

-När jag öppnar första ölen och ska ta första klunken så missar jag munnen och dräller ner hela skjortan. Men BRA, Cecilia.

-Det första jag gör när jag kommer in på festen i fredags, precis efter att jag fått höra "Vad kul att du kom hit!" är att tappa ölen på golvet. Varsågod liksom. Kul att jag fick komma.

-Jag spillde ut ett helt vattenglas framför datorn igår. Lite i datorn. Den överlevde, och den är inte törstig längre, för er som funderar lite kring det.

-Jag har sönder klänningen jag provar inne på Indiska. Förlåt Indiska, men jag berättade det inte. Jag knöt ihop skiten och hängde tillbaka den istället. Och nej, jag har inte dåligt samvete. Gör lite mer hållbara kläder vafan. (Jag köpte trots allt en annan klänning därinne. En hel sådan.)

-Förra veckan när jag skulle klippa mig så fastnade snodden när jag skulle släppa ut håret, så min frisör fick spendera de första tio minutrarna med att trassla ut mitt skatbo till hår. "Jag måste nog ta lite extra för det här", sa hon. "EHEHE", svarade jag och slängde snodden i soptunnan på väg ut.

Vi kan med andra ord konstatera att jag borde gå en kurs i motorik. Och kanske även i "Såhär gör du för att folk inte ska misstänka att du är efterbliven". Eller så slutar jag helt enkelt att umgås med folk. Det kanske är enklast.

Jamen hej. Efter att ha haft en lösenordsskyddad blogg i över ett år så känner jag att det är dags att ge upp det. Jag har ju så mycket viktigt att dela med mig av till resten av världen! Så nu kör vi. Säg till mig om jag är för privat. Jag förstår mig inte på gränser. De är väl till för att tänjas på antar jag. Iochförsig brukar jag inte diskutera överdrivet privata saker med någon annan än mig själv då, men man vet ju liksom aldrig.