Inatt blev jag först väckt av att nåt mongo (en tjej i min korridor, fick jag reda på idag) ringde på min dörr hur länge som helst (hon hade glömt kortet - "men vilket jävla mongo som inte tar med sig sitt kort för att komma in" tänkte jag och öppnade självklart inte!)

Somnade om, till ljudet av filmen Pearl Harbours explosioner. Vaknar av att det ringer. "Kom till hus eeeett, det är fest i hela huset!" - Nej, jag sover.  Vafan.

Fortsätter titta på Pearl Harbour, gråter en skvätt åt sorgligheten. Det ringer igen. Nej. Jag orkar inte gå ut, jag tittar på film!

Somnar om. Så jävla skönt. Det ringer igen. Vaknar. "Jag står utanför din dörr!" Jag klär på mig och går ner, halvsovandes, pratar litegrann, röker en cigg. En tjej går fram till dörren och ska gå in, hon tar upp sitt bibliotekskort och jag garvar lite åt att hon inte kommer in.

Hon tittar frågandes på mig och jag säger "Jag kan öppna!" Jag tar upp mitt kort och inser till min förfäran att i mitt halvsovande tillstånd så är DET ENDA JAG HAR TAGIT MED MIG MITT JÄVLA BIBLIOTEKSKORT! Hehehehehehhehehe, jaha, så nu var jag utelåst. Kommer in genom ytterdörren iallafall, åker upp på min våning, det är fest i korridoren bredvid.

Jag pustar ut och inser att jag kommer komma in genom dörrarna där våra frysar står. MEN NEJ, FÖR NÅGOT MONGO HAR LÅST DÖRREN TILL VÅR KORRIDOR!

Nästa plan! Jag kommer in genom balkongen, den är ju alltid öppen! MEN NEJ, FÖR NÅGOT MONGO HAR STÄNGT BALKONGDÖRREN!

Får panik. Dör litegrann inombords. Smsar desperat min granne och önskar till gud att han är vaken och hemma, klockan tjugo över två en lördagsnatt. Han är vaken. Jag kommer hem. Tack gud.

Livet är så roligt.