Har haft en bra helg med bra människor.
Men jag mår illa, har ont i magen, drömmer stressdrömmar.
Vaknar, somnar, vaknar. Drömmer om höga höjder och letar bra gömställen.
Springer i korridorer bland tegelväggar och omklädningsrum, ensam.
Jag är ensam nästan hela tiden, men jag måste ändå gömma mig för något.
Och jag är så nära att ramla ner. Får hjälp men det räcker inte till. Underligt.

Okej, hej måndag!
Städa nu, sedan plugga. Perfekt!
Behöver lite trygghet, lite lugn. Sedan.
Lite det ordnar sig fastän du är sämst.
Det kanske kommer sedan.
Kanske måste man tro på det.