Men alltså vafan. Jag är sugen på allt. Jag vill äta hela världen. Gud vilket vackert uttryck.
Jag hoppas fan att jag ska ha mens snart, det här är ju inte helt normalt. Jag vill liksom inte
äta oavbrutet. Nu har ju jag officiellt sett slutat bry mig om ifall jag går upp eller ner några
kilo, men vi kan ju lite sådär inofficiellt sett konstatera att jag är ganska tjurig över att alla
kläder känns så jävla tighta. Jag har gått upp lite i vikt. Det stör mig. Men jag ska inte låta
det göra mig ledsen eller ge mig ångest. I will defeat it. Skitsamma. SKITSAMMA FÖR FAN!

För övrigt så är jag skitsur över en annan grej. Jag har fått eksem runt munnen som inte
försvinner. Jag börjar bli ganska säker på att det är samma sorts eksem som jag har
över hela händerna - som jag har haft i två år! Fyfan alltså. FYFAN I HELVETE OM DET INTE
FÖRSVINNER SNART! Jag smörjer in mig med skitstark kortison runt munnen. Det är verkligen
inte bra, men antingen det, eller så blir det värre. Det finns väl dock en ganska stor risk att
jag kommer få pigmentsfel på överläppen, som jag har över hela armarna efter förra
sommaren. Och det vore ju inte heller så värst kul. Fyfan. FYFAN vad jag hatar att vara ett
litet fult eksembarn. Ibland är det verkligen inte roligt. Varför måste jag gå runt och se ut
som skit bara för att jag har fucking kroniska eksem? Det känns inte riktigt rättvist. Eksem
kan väl folk som redan är skitsnygga få, för att jämna ut lite. Nu är det ju bara taskigt.

Alltså, jag känner mig bara så jävla ful. Och så har jag fått finnar bredvid munnen, för
att jag måste smörja in mig så mycket. Det är inte helt okej. Det är fan inte helt okej!
Och ja, det är fan helt jävla legitimt för mig att gnälla, jag har haft eksem i 22 år nu.
Jag kan stå ut med de här satans jävla handeksemen och att mina händer är lika skrynkliga
som en 70-årig tant, jag kan till och med acceptera alla skitfula pigmentförändringar på min
kropp, men fan inte eksem runt munnen. Fan, det är det värsta jag vet. Jag orkar inte!