Den senaste veckan har jag börjat ogilla smink. Inte lite heller, utan jag ogillar det verkligen starkt. Känner mig smutsig och ful när jag har det. Grejen är bara den att jag inte direkt känner mig snyggare utan smink heller. Snarare motsatsen. Man skulle väl kunna säga att jag känner mig som en ko utan smink, och som en smutsig gris med smink. Hur löser man det? Jag tvättar bort mitt smink direkt jag kommer hem, smörjer in mig med en asflottig salva och sedan drar jag mig in i det längsta för att lämna mitt rum när jag måste hämta mjölk eller något annat livsviktigt. Men är det här en övergående fas? Eller kommer det fortsätta såhär tills jag går runt och ser ut som en glåmig tvillingmorsa med fläckiga mjukisbyxor och fastklibbad bananpuré på kinden? Det känns som att jag förfaller medvetet, mer och mer. Håret är en rishög, sminket är skit och kläderna sitter fel. Jag tänkte faktiskt köpa en fin marinblå klänning på HM idag men när jag såg mig själv halvnaken i provrummet så blev jag skitsur och gick därifrån istället. Så bra kompisar är jag och min kropp idag! Hä kan't bi bättä. Men nu har jag inte tid att blogga mer, jag har nämligen godis och pyjamasbyxor som väntar. Det är så man hanterar saker, bara så ni vet. Först ropar man ut krig mot sin kropp, sedan förtränger man det med hjälp av godis och mjuka kläder. Sedan slutar man titta sig i spegeln, för då spelar det ingen roll om man sminkar sig eller inte. TIHI!