Den här dagen. DEN HÄR DAGEN! DEN KAN DRA ÅT HELVETE!

Klockan är 08.14 och jag överväger att gå och lägga mig igen.

Varför? JO, för att:

07.30. Jag vaknar och börjar nysa. Pollen! Okej, skitsamma. Jag ska tvätta!
07.40. Går ut med mina tvättkassar, ser två byggubbar stå och riva ner vårt kök. "NAAAEJ, var det idag vi skulle ta bort alla våra grejer ur skåpen?!" frågade jag. Och det var det.
07.50. Står och gräver ut mitt köksskåp som är helt överfullt, då kommer två målarkillar in och den ena tittar surt på mig och säger till sin kollega att "vi får väl lov att vänta med att börja till den där tjejen har plockat ut sina saker". Sedan pekade han på en rad lådor som stod placerade mitt i köket och sa "de där lådorna är ju till för det du gör nu". ÅÅHHH JAHA MEN FÖRLÅT FÖR ATT JAG RÅKADE MISSA DE STORA SVARTA LÅDORNA I KÖKET SOM HAR STÅTT DÄR SEDAN FÖRE VALBORG, JAG HAR INTE FÖRSTÅTT VAD FAN DE GJORDE DÄR!
08.00. Står äntligen och väntar på hissen så jag kan börja tvätta. Men hissen kommer inte. För alla fula arbetarkillar har tydligen förtur till hissen idag! Jävla cpapor jag måste för fan tvätta! Jag känner mig inlåst.
08.05. Okej, jag dricker kaffe för att lugna ner mig. Ska bara ta ner kaffeburken från bokhyllan först. Och vad jag gör jag då? River ner en av mina fina glasfotogenlampor så att glassplitter sprider sig över hela rummet (samt på bordet och skrivbordsstolen. Vafan!) Glaset är orange-genomskinligt. Ungefär i samma nyans som golvet.

Döda mig.