Vårt dagliga bröd, giv oss idag.

Jag pratade lite med en bekant över internet i helgen och det var något hen skrev som jag inte svarade på, bara för att jag inte visste vad jag skulle svara. Personen i fråga blev väldigt nöjd över det. "Du är en av de få personer som nästan aldrig blir mållösa". Det var ganska intressant, tyckte jag. För jag tycker nämligen aldrig att jag vet vad jag ska säga. Har ingen koll alls. Ingen koll alls. (La ni märke till "hen" eller? Idag är den dag jag inför det i mitt skrivande. Kind of. Eller så är det bara en fluga, precis som datorn var.)

Jaja. Nu har jag sökt tidningsjobb och kultursekreterarjobb och skit och snälla guud gud gud gud gud kan jag inte bara få ett jobb? Ett skeetet jävla sommarjobb bara? Jag börjar ge upp hoppet. Eller vafan, hoppet har varit ute ganska länge. Det är först nu jag på riktigt börjar erkänna det för mig själv. Och för andra. Jag känner mig så jävla hopplös. Och när man känner sig hopplös så har man lätt till meningslöshet. Vad gör jag för bra i livet? Vad kan jag bidra med? Ingenting. Och så ramlar man ett steg neråt, till avundsjuka och självförakt. Hatar att ramla ner sådär. Känns som att det var ett tag sedan jag ramlade också, har gått runt och känt mig allmänt kass i flera månader om inte längre än så. (Förmodligen längre än så.) Men nu får jag faktiskt lov att sluta med det, för nu måste jag klättra uppåt (pretentiös omskrivning för att bli full och glömma sorgerna... nä skämt och sido, jag har inte tid att bli full) oavsett hur jävla meningslöst allt är och hur jävla meningslös jag är och hur jobbigt allt är.

Det blir inte bättre av att vara hopplös, har jag hört. Har hört att det är lönlöst. Men jag vill ju ha lön någon gång i mitt liv, så jag hoppar av hopplöståget nu. Även om det skulle hända att livet är så meningslöst och hopplöst som jag tror så finns det ju ingen mening med att jag ska gå runt och veta om det ändå. Då kan jag ju lika gärna leva i naiv förnekelse. Så from here and on. TOTAL FÖRNEKELSE.

Tack för dagens avskrivning av känslor, det var längesedan.
Over and out.

Kommentarer
Postat av: Mitra

klarar inte av det ordet. tänker bara på en höna, kan inte hjälpas! du vet, när man läser nåt som man ska ta seriöst, så ploppar en höna upp på näthinnan, då börjar man småfnissa, fast det inte alls är något roligt. då är hela grejen förstörd. hatar när det händer.

2012-03-27 @ 13:03:52
Postat av: jojjesossosickocka

ordet hen får inte användas. och därmed basta! inget att ens behöva reflektera över.

2012-03-27 @ 20:47:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0