Åfyfan. Jag har haft en social helg, en full helg och en bakfull helg. Allt har varit bra, utom bakfyllan. Jag har träffat älsklingsmänniskor! Mitra, Emmilie, Sofie och så Therése och Johan! Sjukt bra och trevligt och fint och allting sånt ni vet! Åkte på ett överfullt tåg hem (helvete, det var barn överallt! Skitsöta barn! Och massa unga och snygga pappor! Herregud varför har ni barn redan? Inte för att jag bryr mig, men om jag blir singel någon gång igen så vore det ju drygt om alla snygga killar redan har barn liksom. Nä, jag får nog hålla hårt i nuvarande relation. Apropå det så kanske jag borde ringa upp min jättesjuka pojkvän som tror att han har influensa, och som gnäller över att han inte ens kan läsa för det snörvlar för mycket, åååh stackars liiiiten, jajojooo!) VART VAR JAG? Jo, tåget. Det var fullt av barn och snygga killar. Och resväskor och skidor. Men iallafall. När jag kom fram till Uppsala så råkade jag gå till akademibokhandeln. Det råkade vara bokrea. Jag råkade komma precis före stängning. Jag råkade hitta en fin bok som handlar om en psykolog som har en konstnär som patient som alltid målar samma kvinna i sina målningar. Jag råkade liksom köpa den. Men titta vad fin den är då! Jag har redan bestämt mig för att den är bra. Nu ska jag läsa den. Hejdå.



Fan vad sjuuukt det är ju två ben på bilden!? Jag hade inte ens sett det förrän nu när jag såg bilden, jag trodde det var svanar! Jag menar för liksom, det är ju ingen som tittar på ben längre!?

(Alltså älskar ni bara inte mitt språk i det här inlägget? Jag känner mig som en tuggummituggande fjortonårig tjej som sitter på bussen och pratar med sin bäztis. typ liksom baaah skulle jag läsa en bok skulle inte tro det jag läser ju mest sidan tre spalten i frida tidningen och jag vet liksom att man skriver varje ord för sig och inte i hop för det gör far mor och far far när de skriver grattis korten hallå)