När jag vaknade idag hade jag nästan lyckats förtränga den hemska känsla som infann sig efter förra veckans joggingtur, så jag drog på mig träningskläder och tryckte igång den bästa peppmusiken - Kapten Röd. Och vet ni vad? Min kropp tyckte att jag för första gången på två år kunde jogga längre än 10 minuter innan den bestämde sig för att lägga av. 20 minuter! Jag kom runt halva Ekeby och runt hela Flogsta. Jag känner att den där grundkonditionen kanske har legat i dvala under alla de år jag har rökt regelbundet och fuckat upp lungkapaciteten. Den kanske är på väg tillbaka nu, om jag har tur! Jag kan ju faktiskt andas ordentligt nu för tiden, vilken grej!

(Nä, jag vet att 20 minuter inte är så mycket. Men det är mycket för att vara jag idag!)