Gjorde precis ett tappert försök till att gå ut och springa. Nu värker det i min hals, mitt vänstra öra och i min högra fot. 15 minuters tantjogging, klarade jag av. Sedan dog min själ. FYYYFAAAAAAAN vad min kondition är dålig! Det finns ett problem med det, och det är att jag inte ens har någon lust att förbättra den. Jag hatar att springa! Det är så tråkigt att klockorna stannar. Och så får man dödslängtan. Allvarligt. Ska det kännas såhär? Jag sitter hellre kvar i soffan med min chokladkaka och låter mina lovehandles breda ut sig över kuddarna, än att tvinga mig ut på ett sånt här mission en gång till. Vatten. Måste ha vatten.

En gång kunde jag fan springa 7 km utan att stanna, och säkert mer än så. Nu klarar jag alltså av 2 kilometer på sin höjd, och i ungefär samma takt som när en enbent, blind tax i 16-årsåldern försöker ta sig nedför en trapp.

Känns lite sådär.