Idag fick jag en tröja på posten. Min första shopping på tradera någonsin, bortsett från tågbiljetter. 39 kronor kostade det mig. Lätt värt. Lätt inte värt att jag betalade frakt på 37 kr när personen jag handlade av hade tejpat en monkipåse runt tröjan och klistrat på ETT frimärke.

Ja, själva tröjan kostade alltså 2 kronor. Jag vet inte. Jag slits lite mellan att tycka att jag har gjort världens bästa kap, samtidigt som jag är lite ledsen över att jag betalade så mycket pengar i frakt. Han kunde väl ha skickat den i ett sånt där dyrt grönt kuvert bara för att vara schysst, liksom. Tröjan är fin, iallafall. Fast lite kort.

Jag gillar inte korta tröjor. Det får mig att tänka på högstadiet och navelpiercing. Jessica hånar mig ibland för att jag under min högstadietid tydligen brukade sträcka på mig så mycket när jag gäspade att min piercing syntes. Medvetet. Jag minns aldrig att det var medvetet, men när jag ser tillbaka på mig själv som 14-åring så inser jag att scenariot inte alls är omöjligt. Bekräftelsetörstande som man var, osv. Tur att den där navelpiercingen är ute ur bilden sedan länge. Svävade jag iväg från ämnet nu? Inte alls!

Korta tröjor får mig att känna mig otroligt obekväm. Men jag jobbar på det. Så länge inte magen syns så borde det ju vara okej. För det är väl väldigt opassande att visa hud, jag är trots allt 23 år och både döpt och konfirmerad.