Jag har inte köpt godis sen i söndags. Det, mina vänner, är en bedrift för det här lilla fettot som har köpt godis i princip varje dag sedan i ... ja, inte fan vet jag, sedan trettonårsåldern eller något. Jag är lite sugen på ferrarribilar idag. Och det är ju faktiskt lördag! Jag har haft godisuppehåll lite då och då, i en vecka eller två. Seriöst, en vecka eller två? Mina bröder hade godisuppehåll i ETT ÅR när de var yngre. Jag tyckte aldrig att det var värt det. Ett år utan godis är ett år icke värt att nämnas. Hur överlever folk utan lösgodis, egentligen? Det är nog fan livets största fråga.