Ja, men tänk om det är kroniskt då?

Vad har hänt med min blogg? När kapade den där sura och bittra tjejen utan liv min trivsamma lilla skrivplats? Jag vet inte. Men fyfan vad negativ jag är, och jag vet inte vad jag ska göra åt det! Den senaste tiden har jag mått likadant som jag gjorde när jag käkade neovletta år 2007. Och typ dubbel dos på det. Inte är det roligt inte! Jag vill ingenting, och jag ser inte fram emot ett skit. Och jag är så dålig, enligt mig själv, att det knappt är någon idé att försöka förbättra situationen. Varför känns det så? Måste det kännas så? Det är för mörkt, tänd lampan någon?

Imorgon återkommer jag med ett gladare humör. Eller åtminstone utåt sett.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0