Jag har en fundering. Ligger det i varje människas natur att vilja förstöra, förändra, förfula saker som ska föreställa något vackert, något konstnärligt, något kreativt? Eller handlar det om sådant som är placerat utomhus? Tycker människan sig ha rätt att förstöra något bara för att det står på en offentlig plats? Är det någon slags avundsjuka inför det kreativa sinneslaget som talar när man ger efter för impulsen att förstöra? Eller vill vi, på något vis, bli en del av konstverket, medverka i en installation som bara godkänds från den ena parten? Det är inte så lätt att få medhåll från någon som är död. Äh. Jag bara undrar lite varför man vill förstöra någon annans saker. Det är väl inget nytt påfund, man gjorde antagligen samma saker för 4000 år sedan. Och när jag var liten brukade en tjej i min klass riva sönder mina teckningar för hon tyckte det var kul när jag blev ledsen. Men hur kul är det att sprejmåla ner en skulptur från 1880, egentligen? Mest bara dålig stil, tycker jag.
Här kan ni läsa om det.