Tala or die.

Vi började en ny kurs idag. Tala.

Jag har, allvarligt talat, inte tillräckligt med ord i mitt (min? fröken rättade mig på det här) vokabulär för att kunna beskriva min skräck inför detta. Några sekunder då och då så känns det här helt okej, man är ju där för att lära sig, bla bla bla ni vet. Men det finns ett visst problem.
Det är konsekvenserna som automatiskt följer med när jag ska prata inför en grupp.
Illamående, hjärtklappning, kallsvettningar, skakighet, synbortfall...
Men det är väl det som ska jobbas bort nu, antar jag. Vi ska bli filmade när vi pratar också, se det tillsammans och diskutera det. Låter det festligt tycker ni?
Jag vill helst gräva en grop och placera mig själv i den, be någon gräva igen den och sedan aldrig mer se gryningen. (Vem fan tittar på gryningar anyway, när man är under sextiofem?)

Jaja. För första gången vet jag att jag kommer utmana mig själv. Det är väl alltid något.

Från -Tätätätätätätätätätäätätäättäät- Cecilia.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0