Jag är ingen hypokondriker per definition, men jag sitter i detta nu och googlar sjudomssymptom. Mest för att livet känns så mycket festligare att leva om man intalar sig själv att man har en obotlig sjukdom och kommer dö inom kort. Då är livet inte lika drygt längre. Förstår ni vad jag menar? Det är världens bästa strategi!

Råkade vara vaken till klockan fyra imorse, det var ju himla onödigt med tanke på att jag därför gick upp klockan 11 idag. Börjar man åtminstone bli lite vuxen om man tycker att det är väldigt sent att gå upp klockan 11 på en lördag? MISSADE JU FÖR TUSAN MELODIKRYSSET! Nä, så illa är det inte än så länge.

Jag borde plugga idag. Göra något iallafall. Men jag har ingen lust att göra något vettigt. Jag har lust att gå på världens längsta promenad i skogen och ta med mig en termos med te och matsäck och papper och färger.

Men det gör jag ju inte, för jag har ingen ryggsäck.
Alla vet väl för fan att man måste ha en ryggsäck om man ska på utflykt.