Mamma.

En timme i telefon med mamma kan göra att jag känner mig som mig själv igen. Som en verklig person, som får tycka vad jag vill och som klarar av saker minst lika bra som någon annan. Hon ger mig tips, peppar och förstår. Även när hon inte förstår. När hon hör att jag behöver det. För jag vet att jag ibland kan tycka att hon är okänslig, men jag förstår nog inte att hon förstår så mycket mer än jag tror. (Inte alls krånglig mening.) Mammor är jävligt bra att ha, särskilt bra sådana. Sådana som hjälper till och lyssnar och vet vem man är så man slipper fundera på det när man råkar slarva bort sig. Som jag gör då och då. Som jag har lyckats med igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0