Sura blickar vinner inga kisspoäng.
Idag blev jag skitsur. Över en skitgrej. Eller, kissgrej kanske vi ska säga. Ha i åtanke att jag är en snäll människa, jag frågar saker snällt och jag svarar alltid på saker snällt, även om jag inte får de svar jag vill ha. Det kan ha skett ett litet undantag idag.
Ni förstår, jag var på biblioteket och behövde verkligen kissa. Jag gick till toaletterna och insåg till min stora besvikelse att myntväxlaren var trasig. Jag hade fem enkronor. JAG HADE FEM STYCKEN ENKRONOR, MEN PÅ BIBLIOTEKET SÅ KAN MAN BARA BETALA MED EN FEMMA! Hur idiotiskt är inte det, va?
Och naturligtvis är ingen toalett olåst.
Jag ställer mig och läser på några affischer en stund och återvänder sedan till myntväxlaren, för att än en gång inse att den faktiskt är lika trasig som Lisbeths Salanders själ.
Så då bestämde jag mig för att gå till fiket. De har nämligen ett fik på biblioteket. Det är stans dyraste jävla fik, dessutom. Bara så ni vet. På väg in såg jag en dörr där det stod "WC", som as far as I know betyder toalett. Den här toaletten får då såklart endast användas av gäster. (Som om det är någon jävla rusningstrafik där, nej jag skulle inte tro det, men visserligen behöver väl inkontinenta tanter och översminkade cafébiträden toaletten så pass mycket att det inte finns tid för utomstående att göra sina behov.)
I vilket fall som helst så tog jag mig på kissnödiga ben fram till kassan. Ingen var där. Eller jo. En ung tjej stod med ryggen åt mig och skurade ur en mikro. (Serviceminded.) Efter en kvart (okej, tio sekunder) så vänder hon sig om mot mig. "Kan jag bara få växla fem enkronor till en femma?" frågade jag snällt. Hon nickar eller något annat och öppnar kassan. Sedan tittar hon på mig och säger "tyvärr så har jag ingen femma." (VILKEN JÄVLA KASSA HAR INTE EN FEMMA? HUR KASSA KAN MAN VARA?) Jag svarar något i stil med "Va?", överväger att skvätta lite på golvet för att hon ska inse allvaret i situationen, men frågar istället lugnt och sansat: "jag skulle inte bara kunna få låna nyckeln till toaletten istället då?" (Observera att jag alltid är trevlig, alltid, alltid ALLTID. Observera även att cafét var fucking halvtomt.)
Hon stirrar rakt ut i luften en stund, som om hon verkligen funderade över den situationen som uppstod när hon plötsligt var tvungen att ta ett beslut som inte innefattade att svara på vad som är godast av de svindyra bullarna för trettio spänn eller pepparkakorna med ockerpriset på 15 kronor, och sedan sa hon:
Nej. Toaletten. är. bara. till. för. gäster.
Jag besvarade hennes kommentar med den elakaste blicken jag någonsin lyckats frambringa (det kom helt naturligt), följt av en högljudd suck (som också kom helt naturligt), och sedan gick jag därifrån.
Men allvarligt. Om jag hade köpt en kaka för fem spänn, hade jag fått gå på toaletten då? Hur fjantigt är det inte, när myntväxlarjäveln var trasig och hon inte ens kunde växla en femma? JEEEEEEEEESUS CHRIST!
Ni förstår, jag var på biblioteket och behövde verkligen kissa. Jag gick till toaletterna och insåg till min stora besvikelse att myntväxlaren var trasig. Jag hade fem enkronor. JAG HADE FEM STYCKEN ENKRONOR, MEN PÅ BIBLIOTEKET SÅ KAN MAN BARA BETALA MED EN FEMMA! Hur idiotiskt är inte det, va?
Och naturligtvis är ingen toalett olåst.
Jag ställer mig och läser på några affischer en stund och återvänder sedan till myntväxlaren, för att än en gång inse att den faktiskt är lika trasig som Lisbeths Salanders själ.
Så då bestämde jag mig för att gå till fiket. De har nämligen ett fik på biblioteket. Det är stans dyraste jävla fik, dessutom. Bara så ni vet. På väg in såg jag en dörr där det stod "WC", som as far as I know betyder toalett. Den här toaletten får då såklart endast användas av gäster. (Som om det är någon jävla rusningstrafik där, nej jag skulle inte tro det, men visserligen behöver väl inkontinenta tanter och översminkade cafébiträden toaletten så pass mycket att det inte finns tid för utomstående att göra sina behov.)
I vilket fall som helst så tog jag mig på kissnödiga ben fram till kassan. Ingen var där. Eller jo. En ung tjej stod med ryggen åt mig och skurade ur en mikro. (Serviceminded.) Efter en kvart (okej, tio sekunder) så vänder hon sig om mot mig. "Kan jag bara få växla fem enkronor till en femma?" frågade jag snällt. Hon nickar eller något annat och öppnar kassan. Sedan tittar hon på mig och säger "tyvärr så har jag ingen femma." (VILKEN JÄVLA KASSA HAR INTE EN FEMMA? HUR KASSA KAN MAN VARA?) Jag svarar något i stil med "Va?", överväger att skvätta lite på golvet för att hon ska inse allvaret i situationen, men frågar istället lugnt och sansat: "jag skulle inte bara kunna få låna nyckeln till toaletten istället då?" (Observera att jag alltid är trevlig, alltid, alltid ALLTID. Observera även att cafét var fucking halvtomt.)
Hon stirrar rakt ut i luften en stund, som om hon verkligen funderade över den situationen som uppstod när hon plötsligt var tvungen att ta ett beslut som inte innefattade att svara på vad som är godast av de svindyra bullarna för trettio spänn eller pepparkakorna med ockerpriset på 15 kronor, och sedan sa hon:
Nej. Toaletten. är. bara. till. för. gäster.
Jag besvarade hennes kommentar med den elakaste blicken jag någonsin lyckats frambringa (det kom helt naturligt), följt av en högljudd suck (som också kom helt naturligt), och sedan gick jag därifrån.
Men allvarligt. Om jag hade köpt en kaka för fem spänn, hade jag fått gå på toaletten då? Hur fjantigt är det inte, när myntväxlarjäveln var trasig och hon inte ens kunde växla en femma? JEEEEEEEEESUS CHRIST!
Kommentarer
Trackback