Jag måste sluta bete mig som att ingen ser mig. Alltså, som de flesta vet är jag jättebra på den grejen när jag har druckit, som att typ tappa tändaren, kravla omkring och leta efter den och sedan ställa mig upp och se ut som att jag inte har rört mig ur fläcken (haha, ur fläcken!) Men, jag ska minsann berätta att detta är inget fyllefenomen. Det är bara sådan jag är. Idag satt jag på en studieplats i biblioteket, och sedan börjar jag ruffsa mig själv frenetiskt i huvudet som ett jävla cp och när jag tittar upp med hår i hela ansiktet så står en man en halvmeter ifrån mig och stirrar på mig som om jag vore dum i huvudet. Och ja, det är väl det jag är, antagligen. Men jag gillar't. Ni också, antar jag.