Jag har liksom inte så mycket att säga för tillfället. Jag lever istället. Det är så mycket trevligare än att fundera över det här med livet. Men jag är så rastlös, jag har tröttnat på allt. Och det är nog våren, det är nog bara våren. Men jag kämpar emot. Tänker inte bli sådär jävla apatisk som jag brukar. Tänker inte bli sådär sur. Tänker inte bli handlingsförlamad. Jag har inte tid med det. Jag har FAN INTE TID!