Känner lite för lite, lite för mycket
Är lite för mycket, lite för lite

Har det så jävla bra, egentligen

Och ändå är det något som gör att jag inte kan slappna av
för jag är rädd för de tankarna som kommer att dyka upp
Men det är inget farligt, jag är bara redo för något
som inte kommer, och det är jag inte riktigt redo för att inse.

Struntsamma! Nu är jag hemma för första gången på 2,5 månad. Skumt... jätteskönt, men lite konstigt. Har jävligt svårt att slappna av, faktiskt. Men det är riktigt gött att vara hemma.

Något annat som varit jävligt gött är att Therése har varit hos mig i Uppsala sedan i onsdags. Det har verkligen varit jäätteeroooliiiigt! Kanske inte för Therése, som blev sjuk igen igår och som fått stå ut med en äcklig studentkorridor och blivit introducerad för de mongona som jag brukar umgås med, osv. Haha. (Men jag hoppas att du också hade lite trevligt iallafall!)

Och nu är jag hemma. Alltså. Vad gör man hemma? Jag har glömt bort!
Jag har fan glömt bort hur man gör. Hur tar man det lugnt?