Gjorde precis ett försök till att gå ut och springa. Observera följande: Jag har inte tränat på ett år. Jag har inte varit ut och sprungit på ca 3 år. Då sprang jag en gång. Alltså, jag hade helt okej kondition i femtonårsåldern. Då kunde jag typ jogga 7 km utan att stanna och så tränade jag ca tre gånger i veckan om inte mer. (ÅÅÅÅHH varför fortsatte jag inte bara träna? SÄMST!)

Jaja, iallafall, vi återgår till mitt lilla joggingförsök. TIO MINUTER. Sedan var jag tvungen att sätta mig ner på en sten för att inte svimma. Det kan ju aldrig vara nyttigt att träna? Man blir anfådd, får håll, svettas, drabbas av svåra svimningsförsök och vill gråta. Låter det sunt? Nej, just det..

Jag borde verkligen sluta röka. Det ger mer ångest än tillfredsställelse, jag känner ju att mina ben orkar mer men min andning orkar inte med. Och visst skulle jag kunna ordna till en helt okej kondition utan att sluta röka men.. det känns liksom inte.. det känns liksom bara så jävla sämst att röka. Fyfan vad värdelöst det är. Herregud varför slutar jag bara inte? Fan nu blir jag upprörd, måste ta en cigg.