Ibland känner jag på mig att jag kommer göra något dumt, men jag kan inte förutse vad det är,
och därför händer det oavsett om jag vill eller inte. Ett tydligt exempel på detta utspelade sig igår:

Jag hade precis lagat mat, och gick in på mitt rum med en tallrik makaroner och köttbullar. Jag ställde tallriken framför datorn, och upptäckte att solen lyste rätt i mitt ansikte, vilket jag inte upplevde alltför trevligt. "Jag måste ju dra ner persiennerna!" var min spontana reaktion. Men här någonstans kände jag att.. nja, ska jag verkligen göra det?

Men självklart så gör jag det.

Jag ställer mig upp, lutar mig framåt, drar ner persiennerna och tänker "Skönt.. det gick ju bra.." tills jag ska sätta mig ner igen och gaffeln fastnar i klänningen, voltar två varv på väg ned mot golvet och drar med sig en slev makaroner som sprider sig över mina kläder och golvet.

Perfekt. Förrätt: Makaroner direkt från klänning.

Då tänker man lite "Fan, jag visste det!" (Men hur FAN ska man kunna förutse en sådan sak?!)
Så blir man sur och vägrar att dammsuga makaroner i ren protest.
Och dagen efter gör man nästa misstag: trampar in hårda makaroner i fötterna som start på lördagmorgonen, skriker och hatar sig själv för att man inte dammsög direkt.

Ett misstag kommer sällan ensamt, eller hur var det?