det var ord och inga visor men vad är en visa jämfört med tusen ord och en bild sägs ju
säga mer än så men nu hade vi ingen bild under den terminen för vi hade bara tusentals
musiklektioner varenda jävla fredageftermiddag och vi såg på klockan en gång i minuten
och däremellan tittade vi på varandra och mimade till the rose vars text vi kunde forma
läpparna till utantill men däremot inte uttala ett enda ord utav. ett uttryck som jag ofta fick
höra på den tiden var att kommer tid kommer råd och jag förlitade mig nog lite för mycket
på det där uttrycket för det är väl trots allt bara ett uttryck tänker jag nu såhär fem år senare
för inte fan har jag fått råd med tid eller råd med tiden eller tid med råd eller så man kanske
bara måste glömma bort att ta sig tid för att kunna sitta ner och bara vara här och nu och
kanske måste man känna efter ibland om nu verkligen är nu för om man gör det så kan man
plötsligt inse att när man väl har kommit fram till att nu är nu så är det inte nu längre utan
förflutet och när man sedan inser att nu är ju NU så är inte det heller nu längre. men det
var långt efteråt som nu blev då, och det då långt kvar tills nästa efteråt eftersom före alltid
kommer först. sedan kommer ju under tiden och under tiden vi väntar på efteråt så underhåller
vi oss med att försöka förstå innebörden av ord och uttryck som exempelvis ord och inga visor och så.