Hare hare krishna. Jag har inte så mycket att säga nu för tiden, känner jag. Vet ni vad jag gjorde idag? Jag sjöng. Ensam. När jag var ute och gick. Sedan tänkte jag: "om jag gick förbi någon som sjöng för sig själv så skulle jag antingen 1, bli rädd, 2, undra hur pass efterbliven personen är, 3, undra om personen ifråga rymt från något psykhem".

Men vem fan bryr sig. Man måste väl få sjunga när man vill, eller?

Jag skulle köpa ett par öl till helgen. Jag kom hem med en hårblås och tre liter vin. TJOHO nu ska jag bli akoholist i en vecka eller två. Ska stå på balkongen och kedjeröka i leopardmönstrat linne och ringa massa gamla ragg och med hes röst viska "jaaa hallååoooouu det var goouuuun!"

Jaja nä. Kvarteret Skatan kanske är för 2002 för att referera till? Strunt samma då!


Förresten. Jag har ett stort problem. Snart har ni eventuellt ett stort problem också, nämligen hur ni ska ha råd att gå i terapi efter att ha sett min mun på närhåll. Skiter väl jag i. Titta här:



Den där lilla strängen man har där. Jag har så ont där att jag nästan börjar gråta lite när jag ska äta. Varför har jag det? Snälla berätta, för jag vill veta.

G-g-g-g-g-godnatt från sjungmongot.


ps. vet ni varför barbie och ken inte kan få några barn?


för att ken kommer i en annan låda.