Jag går omkring och funderar på saker, stör mig på saker och är skitarg på både mig själv och andra. Och det är anledningen till att jag inte riktigt får ur mig några ord just nu. Men det jobbigaste är väl följande:

Jag har gått en utbildning och är klar med den. Men jag känner mig inte klar med det här. Jag har inte haft någon praktik och inget jobb under studietiden - och ingen anställer någon med 0 arbetslivserfarenhet. Jag bor i ett studentrum där jag har bott i tre år. Vem vill bo i Flogsta under en sånhär lång period? Skitsamma, jag har någonstans att bo.

Om jag skulle få ett jobb får jag inte bo här längre. Var ska jag då ta vägen? Det skulle nog visserligen ordna sig. Men nu, under våren, så tänkte jag att det ultimata vore att läsa en kurs på distans, och samtidigt få tid att söka jobb m.m. Men om jag läser på distans från ett annat universitet, så får jag kanske inte bo kvar här. Vad gör jag då? Om jag bestämmer mig för att inte plugga mer, eftersom jag börjar bli jävligt skoltrött, och inte får något jobb - då har jag ingenstans att ta vägen. Jag får inte bo kvar i mitt studentrum, arbetsförmedlingen och soc kommer inte kunna hjälpa mig direkt, och jag kan inte få tag i en lägenhet. Dels för att jag då inte kommer ha något jobb, men dels för att det inte finns några lägenheter att få tag i här om man 1, inte har stått i bostadskö sedan man var fem år gammal, 2, om man inte är student.

Så, vad gör jag då?

Problem 2 är att jag inte kom in på den kursen jag vill gå. Nu har jag istället sökt en kurs i pedagogik eftersom.. ja, inte fan vet jag. För att det är bra om man vill undervisa eller bli konstpedagog. Jag kan inte bli något utav det om jag inte läser flera terminer till, vilket jag inte ämnar göra. Det jag vill göra är att läsa en magister i journalistik - vilket jag eventuellt kan göra till hösten.

Problem 3a är att det är intagningsprov och att jag kanske inte kommer in. Problem 3b är att jag drar på mig ofantliga mängder skulder i onödan. Problem 3c är att det finns en direkt överflödig mängd skribenter i Sverige - som inte får några jobb.

Problem 4 infinner sig om jag bestämmer mig att flytta. Till Dalarna exempelvis. Där får jag antagligen heller inget jobb, men där finns lägenheter och där finns min familj och mina vänner. Men där finns inte han som jag saknar om jag inte får träffa honom minst varannan dag. Och om jag bor kvar här så har jag inte speciellt många vänner förutom ett stort antal "TJENA HUR ÄRE VI BORDE STYRA UPP NÅT NÅN DAG"- bekanta. Men här finns det möjligheter (Haha. Om jag vore en ambitiös människa, vill säga.)

Jag anser detta vara lite av ett problem. Och det sista problemet, vi kan kalla det problem x, eftersom det i princip är olösligt, är att jag inte VET vad jag vill göra och därför inte KAN satsa på något.

Fast någonstans är jag på väg, antar jag. Men ibland vill man bara ha en liten sneak-peak in i framtiden för att underlätta nutida val och för att underlätta ångesten. Sitter jag ändå på en parkbänk och super om 10 år så spelar det ingen roll vad jag gör nu. Ser jag ett tryggt liv så kan jag vara ganska ugn. Jaha, så det spelar alltså ingen roll hur jag gör alltså? Men så fungerar det ju tyvärr inte.

Men who the fuck knows?