En tjej i min korridor är väldigt upprörd över att någon har slängt/snott hennes återanvändbara bakplåtspapper. Hon har letat i hela köket. Igår kom hon ut till mig på balkongen och frågade om jag jag hade sett det. Hon avslutade med den fantastiska frågan: "Men om du är i köket och hör att någon pratar om det där papperet du vet, så kan du väl säga att det är mitt och att jag vill ha tillbaka det?" Jag svarade självklart ja, men jag hade svårt att hålla tillbaka ett fniss när jag såg scenariot framför mig.

"Hey, did you see what I stole the other day? Psst look over here" (öppnar en hemlig skåplucka någonstans) "I found it on the table, don't tell anyone!!!!!" Och så kommer jag "WHAT ARE YOU tALKING ABOUT? I KNOW WHO THIS FUCKING PAPER BELONGS TO, SHEEE NEEEEEEEEEEEEEDS IT" (i äkta smeagol-anda.. viskandes.)

Och sedan slår jag mig förbi alla äckliga kineser, spottar lite på en mintgrön pyjamas tillhörande en av kineserna (som antingen har Beyoncé-röv under den slappa frottédräkten eller så bär hon faktiskt blöja..) Jag rycker jag åt mig min kompis återanvändbara bakplåtspapper från Clas Ohlsons, dansar segerdans vid spisen och skriker fula ord på kinesiska som typ "Cao ni zu song shi ba dai!!!!!!!"*

Sedan springer jag fram till the lost souls rosa lilla flickrum, knackar på dörren, hon öppnar efter några sekunder, torkar sina rödgråtna ögon och slår sig för kinden när hon ser vad jag har i min famn! Jag överlämnar the holy bakplåtspappers-grale och hon kommer vara mig tacksam för resten av sitt liv. Förhoppningsvis bjuder hon in mig på en kopp te också. Har faktiskt alltid velat stiga in i ett riktigt barbierum.



(*Knulla dina arton generationer av släktingar)