Ont i magen. Min mage mår nog inte så bra av att den bara har fått frukt i sig sedan frukost. Ett äpple och en hel ananas. Och pepsi max. Man skulle kunna tro att jag går på fruktdiet. Det gör jag inte. Den enda maten jag är sugen på är grillat kött eller tacos, och det är då fan inget jag tänker ställa mig och göra själv. Därför har jag ätit frukt idag. Och kanske är det på grund av detta jag har ont i magen. Och ont i huvudet. (Eller så är det mina nya allergitabletter, började ta dem igår och har haft.. ont i huvudet sedan igår!)
Men iallafall. Tre alternativ. Äta macka? Koka/steka ägg? Handla chips?
Alternativ 1: Inte bra, med tanke på att min mackkvot uppnåddes redan någon gång förra veckan. Alternativ 2: Uteslutet på grund av kines i kök. Alternativ 3: TJA DET SER JU INTE UT SOM ATT JAG HAAAAR NÅGOT ANNAT ALTERNATIV?!

.. har jag börjat äta saker som jag aldrig tidigare tyckt varit speciellt gott. Som jag nämnt så inkluderar det bland annat skumbananer och rosa skumkantareller. (Jag har undrat aslänge vad de heter; nappar? rosa grejer? KANTARELLER såklart.) Men som ett litet tillägg på den här listan så följer:

-Red Delicious-äpplen (jag har alltid bara köpt Granny Smith, de där mongogröna sönderbesprutade äpplena som har varit min stora kärlek i många år.. de är jag inte ens sugen på längre.)
-Bananer blir jag sugen på då och då, som tidigare bara har varit ett substitut för att mildra hunger alternativt så har det varit den enda frukten som funnits hemma. För övrigt tycker jag inte ens att banan är en frukt. Tur att det inte är det då eftersom det är en ört. (Mycket mer logiskt.. inte.)

Även kombinationer av olika saker har jag börjat
finna väldigt tillfredsställande att äta, som exempelvis:

-Dill & gräslöschips och ostkrokar - tillsammans!
-Vindruvor och nötter (har jag alltid gillat, men nu måste de ätas ihop.)
-Jordnötschokladrutor och geisha - tillsammans!
-Broccoli och frysta grönsaker med typ ett kilo kilo salt på.
-Att lägga vanliga cigg tillsammans med mentolcigg, de blir att smaka alldeles lagom mycket mint!

.. har jag börjat äta saker som jag aldrig tidigare tyckt varit speciellt gott. Som jag nämnt så inkluderar det bland annat skumbananer och rosa skumkantareller. (Jag har undrat aslänge vad de heter; nappar? rosa grejer? KANTARELLER såklart.) Men som ett litet tillägg på den här listan så följer:

-Red Delicious-äpplen (jag har alltid bara köpt Granny Smith, de där mongogröna sönderbesprutade äpplena som har varit min stora kärlek i många år.. de är jag inte ens sugen på längre.)
-Bananer blir jag sugen på då och då, som tidigare bara har varit ett substitut för att mildra hunger alternativt så har det varit den enda frukten som funnits hemma. För övrigt tycker jag inte ens att banan är en frukt. Tur att det inte är det då eftersom det är en ört. (Mycket mer logiskt.. inte.)

Även kombinationer av olika saker har jag börjat
finna väldigt tillfredsställande att äta, som exempelvis:

-Dill & gräslöschips och ostkrokar - tillsammans!
-Vindruvor och cashewnötter (har jag alltid gillat, men nu måste de ätas ihop.)
-Jordnötschokladrutor och geisha - tillsammans!
-Broccoli och frysta grönsaker (ja, kokta alltså) med typ ett kilo kilo salt på.
-Att lägga vanliga cigg tillsammans med mentolcigg, de blir att smaka alldeles lagom mycket mint!

Något annat jag går runt och gör är att borsta tänderna flera gånger om dagen. Säkert inte speciellt hälsosamt, men det känns så trevligt i munnen efteråt! Och så överkonsumerar jag tuggummin, men jag måste spotta ut den första tuggummisaften direkt för annars mår jag illa. Och så har jag börjat köpa extrasaltat smör. Gud vad gott det är med smör. Vad har jag för fel egentligen?

Något annat jag går runt och gör är att borsta tänderna flera gånger om dagen. Säkert inte speciellt hälsosamt, men det känns så trevligt i munnen efteråt! Och så överkonsumerar jag tuggummin, men jag måste spotta ut den första tuggummisaften direkt för annars mår jag illa. Och så har jag börjat köpa extrasaltat smör. Gud vad gott det är med smör. Vad har jag för fel egentligen?

Först kommer jag till biblioteket en halvtimme före det öppnar. (Sedan när öppnar ett bibliotek klockan ETT?) Sätter mig på en parkbänk, blir seriöst jagad av en geting, känner mig inte efterbliven alls när jag springer omkring på ett torg och flaxar med armarna. Kommer in på biblioteket till slut, letar på min bok, inser att det inte går att genomföra lånet. NEHEJ? Går till receptionen, och tydligen har jag en skuld på 150 kronor och därför är mitt kort spärrat. Funderar en stund på om jag ska ta ut pengar för att kunna betala av min skuld och sedan låna boken. Konstaterar att boken nog inte är så bra. Konstaterar att det säkert ändå är överskattat att läsa. Ångrar mig och konstaterar istället att jag får typ fyra pocketböcker för det priset. 15 stycken om jag handlar på Myrorna.

Sedan gick jag till ÖB och shoppade strumpbyxor, hårspray, hårfärg och pepsi istället.
MYCKET BÄTTRE ÄN DET DÄR SATANS BIBLIOTEKET!

Jag har en plan. Ett projekt jag tänkte starta för mig själv i ett visst antal dagar och sedan se vad som blir slutresultatet. Utan regler, utan ett slutmål, bara.. ett dokument i någon form från varje dag. Men jag kommer mig inte för att starta. Jag har all tid i världen, i cirka två månader. Det vore inga problem som helst tidsmässigt för mig att genomföra det. Jga behöver inte bestiga något berg, behöver inte träna mig till att springa en mil på trettio minuter och jag behöver inte äta max 1000 kalorier om dagen, det handlar om något helt annat. Något som kanske kan få mig att glömma alla andra måsten. Men jag måste ju komma igång. Jag måste ju börja någonstans. Idag börjar jag. Imorgon börjar jag. När är egentligen nu? Och finns det egentligen ett rätt tillfälle?

Markus Zusak är ett svin. En saumensch.
Han har nämligen skrivit en bok som får mig att gråta tills kinderna svider.
Jag ligger och vrider mig i min soffa och har ont i hela kroppen.
Skriker "HUR FAAN KAN MAN SKRIVA EN SÅNHÄR JÄVLA BOK?!"

Men nu är den slut. Jag blev kvarlämnad med huvudvärk av allt gråtande.
Och svidande kinder.

Jag har varit arg och ledsen två gånger idag. Arg och ledsen är en jävligt jobbig kombination. Man stampar med fötterna, svär och tänder en cigg men inser efter en sekund att man håller på att börja gråta och så måste man sätta sig ner en stund för att lugna ner sig och sedan försvinner plötsligt både ledssamheten och aggressionerna och ger plats åt känslan som alltid knackar på efteråt: tomheten.

Jag har funderat över om jag har överreagerat. Svaret är ja. Jag vet varför jag blir ledsen egentligen. Jag vet varför jag blir arg. Andra har det så jävla jobbigt, andra människor håller på att dö, andra människor har redan dött av svält, frysit ihjäl.
Och någon ligger på ett sjukhus och kämpar för att orka.

Själv sitter jag på en parkbänk och är skitförbannad när min doktor inte tar mig på allvar och för att mina salvor kostar massa pengar. Men det är inte därför jag är arg. Det är för att det är en omöjlighet att låta livet kretsa kring någon annan än sig själv en längre stund. Och det är inte därför jag är ledsen. Det är för att jag inte kan hjälpa någon förutom mig själv, hur mycket jag än vill.

alltså.. killen som jag alltid hatat (och som jag trott hatat mig också) skriver till mig och frågar vad jag ska göra ikväll och att de ska dricka öl någonstans i flogsta och att han kan hålla mig uppdaterad om vart och när och jag sitter bara i chocktillstånd och undrar: SEDAN NÄR SLUTADE VI HATA VARANDRA? herregud det här håller ju verkligen inte.

Vet ni vad jag gör? Jag sitter och kliar upp mina eksem så mycket jag bara kan. FNISS!
Jag fick en läkartid idag! (!!!!!!) Jag ringde vårdcentralen 11.21, de ringde upp mig 11.25 och gav mig en tid klockan kvart i två. Jag är fortfarande i chocktillstånd. Det kliar liksom inte ens längre.
Nu fick jag bara ångest över att de kommer tycka jag är töntig eftersom mina eksem har blivit lite mindre synliga. Men jag kanske kan göra en dramatisk återgivelse för de gånger jag har legat i min säng med händerna under kudden och gråtit i förtvivlan. Då kanske de kan ge mig nåt kul. Typ morfin.
Nu ska jag dricka kaffe och fortsätta kliandet, tack för mig, (vad är det Bert säger?)
-Tack och hej, leverpastej!

Måste liksom avlägsna mig från Mattsbo snart. Jag har eksem överallt. Överallt. Duschade i kokhett vatten igår och sedan däckade jag i soffan. Och då hade jag ändå sovit över en timme redan och inte gjort något aktivt på hela dagen. Det inte okej att vara såhär slut i kroppen. Jag behöver stad. Jag behöver ett kattfritt hem. Jag vill slappna av här i skogen för det är mysigt och fint, men det är omöjligt när det klias och svider överallt. Fakkin' omöjligt. Så imorgon åker jag nog till Uppsala igen. Och isolerar mig bland höghusen. Kurerar mig lite. Beställer en tid på en hudklinik eller så. Men först: En solig dag i Mattsbo. Nu går vi ut och solar och läser Boktjuven. Jag gillar den. Någon som har läst den?

För övrigt, igår när jag sov på dagen så vaknade jag av att jag sa högt: "Jaha, en tiondel?"
Jag sa till en tjej att jag var full och hög, då svarade hon med att de skulle äta sojabönor som till skillnad från de vanliga tioprocentiga var nittioprocentiga. "Jaha, en tiondel?" svarade jag då och vaknade och började skratta. Logiskt.

Erkänner härmed för mig själv att jag blir en bitch om jag inte får min ensamtid. Har nu inte varit ensam en enda sekund sedan i tisdags och det börjar tära på mitt psyke. JAG ÄR TJURIG OCH JAG VILL INTE GÖRA NÅGOT ALLS JAG VILL BARA VARA SJÄLV SLUTA NUUUUUUUUUUUUUU!

Lite så blir jag. Men jag kan inte säga det högt. Nej, för sånt gör jag inte.

Idiot.

Och så vill jag liksom.. vill jag liksom.. jag känner att jag liksom
osv
osv
osv
men istället är jag i skogen
som jag inte brukar vilja vara i ensam
med en önskan att få vara ensam
eller inte ensam
i Uppsala.

Åker till Falun och hälsar på. Tidigt, tidigt. Men varför inte gå upp klockan kvart över sex liksom? När man kan! Mamma däremot hon gillar att ignorera väckarklockan och dra täcket över huvudet istället. Själv kliver jag upp pigg som en nötkärna. Kanske ljuger jag, kanske är inte nötkärnor pigga. Jaja, nu ska jag kollektiva mig ett par timmar, as em' GOOD OL' TIMES! Jajaaa osv. Heja heja!

Funderar lite över varför jag ständigt är hungrig när jag kommer hem. Har ätit kvällsmat två gånger och en skål chips, och jag skulle fortfarande kunna äta mer! Vad är mitt problem? Nu börjar jag nysa också. Jag ska gå och lägga mig och sova. Har redan somnat i väntrummet på Akademiska och i bilen på väg hem. Både Jonathan och William lyckades hålla sig vakna hela vägen, men inte jag inte. Jag slocknade någonstans efter Avesta. Men fyfan så gött det var. Jaja, i vilket fall som helst så känner jag att något liksom ligger och stör litegrann, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Eller så har jag bara inga fingrar att sätta på. OJ det där lät lite fel, men det var lite kul också så därför får det stå kvar. Usch Cecilia USCH! SCHAAAAAAAAAAS OVE SCHAAAAAAAAAAAAAAAAS! Gud vilken underbar blogg det här är. Den måste jag lägga till på bloglovin direkt. Godnatt!

Jag kissade med en tjej på Upplands i lördags. Eller, hon vägrade gå ut när jag gick in så jag sa åt henne att låsa dörren bara och stanna kvar om hon ville det. Hon var väldigt maskulin i sin klädstil och hade kort hår, grejen var bara den att hon var så jävla osäker på sig själv och på om någon tyckte om henne och om hennes kille ens gillade henne och så vidare. Jag trodde vi hade passerat de där gränserna? Hur många är fortfarande kvar där? "Jag är så fuul hur kan nån gilla mig ååh neeej!" VAVAVAVA? Orkar vi tänka så? Njäe. Jag hatar min kropp och mitt jag ganska ofta, relativt mycket hela tiden, men om någon annan har nåt att gnälla på gällande mitt utseende så blir jag fan mer sur än förolämpad. Gå hem och bli snygg själv liksom. Jag har fullt upp med att hata mig själv, jag behöver inte någon annan som gör det också. Det är konstigt det där, för egentligen finns ingen anledning till att jag inte ska tycka om mig själv om jag inte rädd för att inte bli omtyckt av andra, så egentligen ligger det väl antagligen någon liten ful rädsla där för att andra ska tycka att jag är äcklig och dålig. Men samtidigt så tycker jag att den personen som förolämpar mig är totalt dum i huvudet och borde gå och bli omfödd under en vagn. Så. Ja. Det är konstigt. Men iallafall.. vi måste sluta vara osäkra.
Det är ju då vi blir fula. Aldrig annars.

 

Hade nyss en "NEJ JAG HAR LÖSS JAG MÅSTE DÖ NU"-panik. Jag blir så att säga hysterisk. Jag har maniskt kammat igenom mitt hår med en luskam och inser lättad att inget lever i mitt hår. Som det ser ut. Massa damm och hårstrån. Jag kanske helt enkelt är allergisk i huvudet också. Det kliar trots allt på varenda kvadratcentimeter av min kropp, så varför inte i huvudet? Under fötterna har det kliat så in i helvete de senaste dagarna. Och i ögonbrynen. Jag har fått torrafläckar-eksem också. Det är obehagligt. På bröstet, på benet, på armarna, på armbågen. Herregud jag kommer vara ett enda stort eksem innan jag fyller trettio, Hoppas jag hinner träffa the man of my dreams före det och att han hinner bli blind också. Då är jag SAFE. Men iallafall, löss.. fyfan. Löss. FYFAN vilken panik. Jag är glad att jag överlevde.

Imorgon åker jag hem.
Idag har jag fått både frukost, middag, choklad och vindruvor. Det är härligt att bara få saker! Jag var visserligen tvungen att sätta på kaffet för att få frukost och jag var visserligen tvungen att vara barnvakt för att få mat men vafan, det är det ju helt klart värt! JOJJOOOoooOOOOOO! William och Jonathan ville leka en skitdryg lek när man måste lägga sig platt på mage när någon säger vit men jag vägrade eftersom jag var bakfull, eller ja, min fina ursäkt var "Men jag är trött, jag har cyklat idag."

Och imorgon åker jag hem. Som sagt.
Jag har blivit för bekväm, jag har vant mig av vid att åka runt.
Jag packar för mycket för att jag kan ju faktiskt behöva det här och det här och det där.
FAKTISKT! Nu ska jag packa lite till och sedan sova. SHE NEEEDZ IT, som Gollum skulle ha sagt.

Jag umgås som ni säkert vet mycket med Thomas och hans kompisar.
Igår var det fest och de mest orginella av hans vänner var närvarande.

-Killen som pratar oavbrutet om totalt oviktiga saker, skriker,
gestikulerar, tycker att han själv vet bäst i hela världen.

-Killen som aldrig har tröja på sig, han som smeker sin
mage oavbrutet och skryter om att han får ligga jämt.

-Killen som har fotfetisch, mascara i skägget, som kan suga
av sig själv och som stirrar på mig i flera timmar.

-Killen med de beiga shortsen, backslicken, 31 år och har
två kids men som ligger runt och ser så bratig ut han kan.

-Killen som nästan aldrig dricker, som kommer på fester
och bara gnäller om allt alternativt pratar om Mozart.

-Tjejen som är på alla fester men aldrig pratar, som tror att träden
kommunicerar med henne, som går runt med kniv och stalkar folk i Flogsta.

-Killen som är syndikalist, som lyssnar på gamla kommunistvisor,
älskar ryska och vars högsta önskan är att få åka till Svalbard.

Fan alla Thomas kompisar är ju skumma nu när jag tänker efter. Fast samtidigt rätt underbara.

Tadam! Jag har hängt med William och Jonathan i tre timmar idag. Sista timmen gick nog mest ut på att skrika "JONATHAN KOM NUUUU" och "JONATHAN SLÄNG IVÄG DET DÄR" och "JONATHAAAN ÄR DU INGEN DJURVÄN ELLER DÖDA INTE SNIIIGELN" och "JONATHAN SÄTT PÅ DIG SKORNA" och "JONATHAN AKTA MIN GITAAAAAAAAAARR" och "MEN JONATHAN DET KOMMER EN CYKEL AAAAAAAKTAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!"

Men vi har haft det fint. Lekt i lekpark, fikat och charadat oss. Men fan vad trött man blir av att leka. Funderar på att somna tidigt och nykter istället för sent och full. Ja, det visar sig väl. Eehrmehm.

I just don't understand how you can smile with all those tears in your eyes

Osv

Lyssnar på collegemusik och dansar omkring i WE-tröjan som jag fått av Sofie
Känner mig som sexton år
Känns rätt gött faktiskt
Matchar mitt intellekt ganska bra.

Känner mig lika förvirrad som jag gjorde när jag var sexton år.
Möjligtvis lite säkrare på mig själv.
Möjligtvis lite mer osäker på vad jag vill göra med mitt liv.

Möjligtvis vill jag bara leva, jag vill nog åtminstone inte dö med tanke på att
jag drabbas av dödsskräck i min hiss flera gånger per dag.

Var precis med om det äckligaste sedan jag råkade äta en armé myror. Eller, problemet kvarstår fortfarande men nu utanför min dörr istället för i mitt rum. Jag dammsög. Städade. Grejade. Upptäckte att dammsugaren inte lät så mycket som den borde. Dammsugspåsen är väl full, tänkte jag. Öppnade dammsugaren och möttes av ett släkte smådjur som sällan skådats. Muterade dammsugsäckel, kallar jag dem. Vad ska jag göra? Jag spyr nästan av att tänka på det. Jag vill slänga hela dammsugaren men då har jag ingen dammsugare kvar och saken är den att det är Jessicas dammsugare och jag måste alltså på något vis sanera den, men hur? FYFAN JAG MÅR ILLA!

Den här allergin är den värsta sedan  jag blev tillräckligt vuxen för att ta hand om mig själv. Jag behöver fan assistans alltså, jag låg och kliade, vred och vände på mig tills jag skrek och suckade i frustration. Vaknar upp vid fyra efter att ha sovit två timmar, kan inte somna om. Klia. Kissa. KLIA-KLIA-KLIA-KLIA. Planerar överdos av allergitabletter. Somnar om istället. Vaknar upp klockan nio i ett snörvelanfall. Så nu sitter jag här, öm om mina händer som inte har så mycket hud som de borde och kroniskt nysande och snörvlande. För det är ju så underbart med sommar! JOJJO!
Nu tvättar jag för.. tredje gången på en vecka (Näe, jag har inget liv.)
Ssedan ska jag äta tacos. ÅH TACOS! <3

fritt fall och gogol bordello igår, höll thomas i handen under karusellen och fick beskydd av martin under konserten. ändå har jag söndertrampade fötter och ont på kinden efter en oförsiktig människas armbåge. men satan vad bra de var!

Åt helvete med juni då, åt helvete med alla träd och allt gräs, tack!
Idag ska jag åka till Gröna Lund och ha picnic och se Gogol Bordello.
AHRÅ! Lite kul va? Ja, lite. Jag är inte jättepeppad än eftersom jag tvättar,
är astrött av allergi och kliar mig sönder och samman. Men efter en dusch så.
Blir det nog fint. Ja, och så lite alkohol på det. Damn right, it's better than yours..
MAAaaaaaaaah milkshake brings all the boys to the yard. Osv.

Och annars då? Nja? Njäe? Mjo? Fan jag vet inte. Det är nog asbra allting,
jag vill bara vinna några miljoner på lotto så jag kunde ignorera allt det där jobbiga.

Dagens sanning
Grejen är den att jag har aldrig behövt lära mig att ta ansvar, och därför kan jag aldrig bli riktigt vuxen.

Jaja, annars då? Berättar om mina problem för mamma och hon säger "MEN CECILIAAAAA!", suckar och låter på rösten som att det inte alls kommer gå bra. Jag berättar att jag blev godkänd på uppsatsen och hon säger "men vad dåligt" men hon menar inte att jag är dålig hon menar något annat men samtalet blir konstigt och jag säger skitsamma gång på gång. Hon uppdaterar mig om hur det är med min bror och låter trött på rösten när hon upprepar alla ord hon har sagt så många gånger den senaste tiden. Mamma är nog trött i själen. Jag vill ge henne något fint men jag har inget fint att ge för allt det fina som fanns inom mig en gång i form av kreativitet har ersatts av ångest och rädsla inför livet självt. Det är så det fungerar med livet, med ångest kommer hopp, med glädje kommer meningslöshet, med kärlek kommer förtvivlan och med tveksamhet kommer apatin. Jag är en sådan tveksam människa. Eller så förskönar jag bara orden för egentligen är jag nog bara feg och med feghet kommer inget alls.

Och jag ingetalls-dansar i köket i en lägenhet jag aldrig tidigare varit i, i en del av Uppsala jag aldrig tidigare sett, dansar mig in i människors liv och det kanske låter fint men jag kan inte dansa så jag snubblar tafatt in och några sekunder senare smyger jag knappt märkbart ut igen.

Jag vaknar lika sur som vanligt och upptäcker plötsligt att min röst låter otrevlig orden jag säger är nedvärderande och när jag märker det så säger jag förlåt jag är alltid så sur när jag är nyvaken jag menar inte att du är en idiot förlåt och möts helt oväntat bara av kramar och skratt. Det är så konstigt hur olika människor reagerar. Det är så konstigt att jag själv kan bli chockad av vad min röst snubblar fram av ren impuls. Det är så konstigt att jag plötsligt har lärt mig att man måste vara ärlig men vid samma tid ljuger mer än jag någonsin tidigare gjort. Jag ljuger för att slippa ångest, jag ljuger för mig själv, jag ljuger för min kropp, jag ljuger för att bespara jobbiga känslor både för mig själv och andra, och jag ljuger för att jag inte ser något annat alternativ. Det involverar flera saker och jag skäms, men egentligen är ljuga fel ord jag bara säger inte det jag kanske borde säga högt och om det är att ljuga så ljuger folk hela jävla tiden. Och kanske ljuger jag igen, eller så är det här så nära sanningen jag kan komma. Jag vet faktiskt inte.

Om min mors röstläge har rätt så är jag förlorad redan nu, men det finns mycket som vore förlorat om man redan på förhand visste att det var sant. Inget är sant. Inget är förlorat. Om imorgon kommer så är en dag till räddad. Jag vill leva så, men det går tydligen inte. Rädda samhället varje dag kanske inte är så bra men det är skönt att komma bort från verkligheten också då och då, kanske för ofta och kanske förstör jag bara för mig själv men jag ser det inte för jag är för nära mig själv för att se vart jag är på väg så om någon tycker det verkar märkligt just nu eller anser att det är fel på något vis fel väg fel saker jag säger fel känslor jag känner om ni liksom känner på er sånt så kan ni säga till, det är nog bara bra isåfall. Fast det bästa är ändå tystnad. Så är det bara. Och så ljuger jag igen.

Mamma lekte Anden i glaset med sina kompisar igår och hon suckade irriterat efter att hon berättat vad hon fått reda på, själv förstår jag inte riktigt underhållningsvärdet i att leka lekar man inte tror på och som man senare irriteras över men hon får göra vad hon vill, en ande i ett glas hit eller dit och ett glas i väggen eller ett glas på anden eller en and på vinden eller en ett glas i kappan vänder vinden efter anden vänder på glaset och släpper ut anden. Vi tror ju inte, ändå ber vi. Vi tror ju inte, ändå vågar vi inte ställa oss utanför. Vi tror ju inte, och ändå önskar du att gud kunde visa dig vägen. Sluta sucka och börja tro. Eller sluta tro och börja sucka, allt annat är en paradox. Och paradoxer är ju guds påfund, varför skulle han annars ha byggt kvinnan av mannens revben? Logiska resonemang håller inte i religiösa sammanhang, men gud hjälper mig in på sidospår jag inte trodde fanns. Slidospår. Det där var ju roligt, Cecilia.

Godnatt.

Jag är verkligen skitbra på att inte hitta. En av mina finaste egenskaper. Först hittar jag inte dit jag ska, sedan hittar jag inte hem därifrån. Större brist på lokalsinne har sällan skådats.

(Men i Rom, där kunde jag minsann hitta! Sjukt ologiskt.)

Jag har träningsvärk i benen. Aj. Nu ska jag gå hem till Mitra och äta kladdkaka. Gott!

Gjorde precis ett försök till att gå ut och springa. Observera följande: Jag har inte tränat på ett år. Jag har inte varit ut och sprungit på ca 3 år. Då sprang jag en gång. Alltså, jag hade helt okej kondition i femtonårsåldern. Då kunde jag typ jogga 7 km utan att stanna och så tränade jag ca tre gånger i veckan om inte mer. (ÅÅÅÅHH varför fortsatte jag inte bara träna? SÄMST!)

Jaja, iallafall, vi återgår till mitt lilla joggingförsök. TIO MINUTER. Sedan var jag tvungen att sätta mig ner på en sten för att inte svimma. Det kan ju aldrig vara nyttigt att träna? Man blir anfådd, får håll, svettas, drabbas av svåra svimningsförsök och vill gråta. Låter det sunt? Nej, just det..

Jag borde verkligen sluta röka. Det ger mer ångest än tillfredsställelse, jag känner ju att mina ben orkar mer men min andning orkar inte med. Och visst skulle jag kunna ordna till en helt okej kondition utan att sluta röka men.. det känns liksom inte.. det känns liksom bara så jävla sämst att röka. Fyfan vad värdelöst det är. Herregud varför slutar jag bara inte? Fan nu blir jag upprörd, måste ta en cigg.

Ibland frågar människor mig vad jag har för mål. Vad jag vill.
Och jag får alltid panik, till och med ångest i flera dagar - för jag har inget svar på den frågan.
Men jag brukar svara att jag vill vara glad. Sedan skrattar jag bort samtalsämnet.
Men är det verkligen ett sådant dåligt mål?
Jag behöver liksom inte bli chef för moderna museét så länge jag klarar mig och mår bra.
Däremot, om jag var olycklig, så skulle jag antagligen behöva ha en position i livet som
låter bra i andras ögon för att kunna känna mig något sånär nöjd med mig själv.

Ibland önskar jag visserligen att jag hade ett 'kall'. Att jag exempelvis älskade piano så mycket att jag hellre dog än var tvungen att göra något annat med mitt liv än att ägna det åt musik. Jag önskar att jag visste vad jag ville uppnå. Ibland.

Men jag satsar hellre på att vara glad än att uppnå saker. Saker uppnås lite av sig själv,
det känns lite som att man missbrukar sin tid på jorden om man struntar i vägen dit.

Så strunt samma om jag aldrig blir konstnär eller fotbollsproffs, strunt samma om jag går i pension efter att ha jobbat som lokalvårdare i trettio år, strunt samma om jag aldrig får se Afrika, strunt samma om jag inte får bo vid havet, strunt samma om jag aldrig blir höginkomsttagare.

Det gör inget. Så länge jag mår bra.
("Vem fan mår då bra?" kanske är nästa fråga, men den diskussionen tar vi en annan dag.)

Fredagen firar vi med att tvätta. Bra grej. Har fått massa eksem. Bra grej. Ligger och kliar mig hela nätterna. Bra grej. Ååååh det kliar jag har ont i gommen för jag kan inte klia mer nu guud vad jobbiiit. Fan det är jobbigt att vara genetiskt efterbliven. Ofta jag orkar vara allergisk och ha eksem, det är ju så jävla tråkigt och så känner man sig helt ofräsch direkt även fast man duschar för att man typ kliar bort varenda hudcell som någonsin funnits. Så, nu har jag gnällt klart.

Det är fint väder (för varmt) och jag ska fika på stan, hälsa på min
bror på sjukhuset och sedan dricka vin. Det kan nog bli en bra dag!

Johanna äter kanelbullar tillsammans med knäppkorv. Korv. Och kanelbullar.
Är det här verkligen ett friskt beteende? Jag är mycket (mycket!) tveksam!

För övrigt ska jag lära mig äta rödbetor imorgon. Eller, jag kan äta det men jag är rätt dålig på det,
så imorgon tänkte jag bli bättre. Det här med tonfirre får vänta ett slag till.

Jag smakade osten jag fick av min granne idag. Jag fick kväljningar. Seriöst, vitmögelost? Brie? Det ska ju vara skitgott? FYFAN, JAG HÖLL PÅ ATT SPY! (Nej, den var inte ens gammal...)

Det är så varmt så jag dör och jag är rastlös men orkar inte göra något! Så jävla jobbigt. Vill cykla iväg nånstans, vill baka, vill äta, vill städa, vill läsa, vill duscha, vill sola.. vad gör jag? Inget alls. Eller jo, äter godis. Och dör i värmen. Men nu ska jag åtminstone gå och handla sedan ska jag bygga tzatziki och äta gurka, morot och dillchips. Tjockiskvääääll YO! (Som vanligt då YO!)

Jag sitter och röker och blåser på Thomas som inte hade rökt på typ fyra dagar.
Thomas - Men måste du jävlas och blåsa rök på mig?
Jag - Men det är ju teese-dag!

oJOjOJOjOjjjoj vilken rolig kompis ni har.

Idag är det torsdag enligt mig. Mamma tyckte också att det var
torsdag så jag tycker att vi kan konstatera att det är.. torsdag.

Har en bror som är vaken (sjukt bra), hemmakvällgodis för 37 spänn och inväntar Johanna och då ska vi käka pizza. Jag blir tjock. Men vad fan gör det egentligen? Lite fett är väl alltid bra.. eller något?

Det är sjukt varmt. Sjukt, sjukt, sjukt varmt!

Kinesen i min korridor åker hem imorgon, hon sa att hon kommer sakna mig. Sjukt konstigt. Jag råkade svara att jag kommer sakna henne med. (Oklart varför jag sa det, tror jag fick panik.)

Och för övrigt så kan vi ju konstatera att det inte är en jättebra idé att börja baka muffins klockan tre på natten efter krogen. Särskilt inte när man får för sig att freestyla utan recept. Men jag är ganska gullig ändå, är jag inte? Min gäst som kom sedan uppskattade dem inte överdrivet mycket.. Men som sagt så var det ju ganska gulligt tänkt av mig. Synd bara att jag glömde att ha i smör. Synd att typ hälften av smeten hamnade på plåten istället för i formarna. Men är man full så är man. Då gör man bara sitt bästa.

Jaja, annars då? Sommarlov! Det gör mig rastlös. Jag vill ha ett jobb! Lite struktur på tillvaron, thankyou!

VAFAN ÄR DET FÖR DAG? Jag är helt sjukt sämst!

Idag ska jag bada. ÅH JA JAG SKA BADA! Igår var det trädklättrning och vattenpipa i koja, idag är det cykla och bada-tajm! Fan det ser ut att kunna bli en bra sommar ändå, om det fortsätter såhär. Om vi bortser från att det kliar över hela min kropp efter två timmar i skogen (skogen som inte räknas som skog om man jämför med Mattsbo men som räknas som urskog om man jämför med Uppsala.)

Bada-bada-bada-bada. Men först ska jag till Engelska parken och editera (bra ord?) min uppsats lite. Egentligen har jag lust att inte ändra ett dugg. Jag kanske inte gör det heller. Men jag måste ändå dit för att få ett avslut. Säga farväl. Hejdå uppsatsen, jag vet att du suger och jag vet att det inte är så jävla kul att suga (åååh hej vilken bra mening) men jag hoppas du kan få ett bra liv ändå i den där arkivlådan nere i källaren. Så ska jag säga till den. Han. HAN ÄR EN HAN! Men vafan ska hon också ha? Det är dags att se Smala Sussie igen snart känner jag.

Jag har fått Brieost av min granne. Schysst kille! Vad äter man brieost med? På macka? Med.. sallad? Med salami? JA MED SALAMI SÅKLART JAG MÅSTE KÖPA SALAMI!

Johan och Catalina bjöd på svingod smörgåstårta igår. Det var tonfiskröra i. Jag gillade det. Så nu ska jag lära mig äta tonfisk. Det är mitt projekt to come. Någon som har ett bra och enkelt recept på något med tonfisk i som inte smakar så mycket fisk? EHm..

Alltså jag har varit så himla modig idag. Jag har klättrat upp i ett träd.
Till en koja som är typ sex meter upp. Jag tror inte ni förstår min rädsla.
Jag har aldrig i mitt liv kramat något så hårt som jag kramade trädet,
jag hyperventilerade och satt mig ner på en gren och skrek" JAG STANNAR HÄR!"
Men till slut kom jag upp. Efter två cigg, en öl och lite konversation så kunde jag nästan slappna av.
I fem minuter, tills det var dags att klättra ner igen. Fyfan vad jag är höjdrädd alltså.
Och så blev jag biten av en fakking pissmyra också, det var mindre kul. (Mindre kul än vad?)

Catalina - Du har rätt stora tuttar!
Jag - Eeehhhh-h-h-h-h
Catalina - Alltså men det är något bra!
Jag - EEEEHM okej
Catalina - Alltså förlåt att jag sa så, det bara kom.

HAHA.

Johan till Catalina - Vi måste knulla här i kojan sen!
Catalina - JA!

Johan - Jag hade en asbra koja hemma när jag var liten.
Thomas - Runkade du där också?
Johan - Bara en gång.
Jag - Haha en gång? Varför kommer du ihåg just det?
Johan - Ja men jag gick tillbaka till kojan för några år sen och gjorde det bara för att ha gjort det där!

Vaknar tydligen halv åtta när jag har sommarlov. Känns ju verkligen rimligt! Vad ska jag göra nurå?!
Plugga, städa toaletten, städa ur mitt skafferi (mitt skåp alltså), baka muffins eller lägga mig och sova igen?
Så många svåra val...

Är det alltså en röd dag idag? Fyfan vad töntigt.
Är ens skolan öppen då? Vad är det här för skitdag? VAVAVA?!

Jag har brutit så många av mina principer
Ikväll stod jag fast vid en ny

Kan inte längre ignorera mina känslor inför vad som är rätt och vad som är fel
Jag vet att jag får göra precis hur jag vill men jag trivs inte längre i ångesten

Destruktivitet finns i så många olika former
och känslor kommer och går, formateras om och kommer igen
Det finns inget universellt svar, det finns bara här och nu

Men här och nu är en vag definition, ett samtal bort och vi är i framtiden
Fem sekunder före och du är i det förflutna

Spelade ingen roll förra veckan,
spelar mer roll idag
spelar egentligen ingen större roll alls
men det är en principsak i sig,
att vara principfast igen.

För två fel gör inte ett rätt, som du sa idag.

Har fikat massa med Johanna, William och Jonathan.
Lagade mat för första gången på typ ages. (ASGOTT!!)
Käkade glass med Mitra.
Gick hem och tjockade i mig massa pollygodis.

Om jag mår illa nu?
JAE.
Om jag inte vill äta nåt mer nu?
JOOO, jag har ju massa fika kvar, och choklad.

Onödigt att inte äta upp det när det ändå finns hemma liksom?

.. men det är finare att vara ensam med dig än att vara ensam med mig.

Det är så ofta jag inte förstår mig på reklamer. Eller, jag förstår mig liksom inte på det budskapet de utsänder. Jag förstår inte kopplingen. Som i den nya synoptikreklamen. Reklamen säger: Om du köper glasögon från synoptik kommer du komma undan fortkörningsböter.

Man undrar liksom lite.. jaha? Är det inte bättre att visa upp att killen SER BÄTTRE och kanske SER HASTIGHETSMÄTAREN och inte BEHÖVER BLI STOPPAD AV POLISEN?

Folk är så dum.

Kalas i stadsparken till soundtracket av The Arks spelning (igår.) Så jävla mysigt!
Pizza på Johannesgrillen med Mitra. (Så jävla gott!)
Cykla hem och sova, se på dåliga bilprogram hela dagen och vara trött och bakfull.
Fika med mamma och pappa.
Ringa Jessica.
Handla.
Göra sallad.
Gå iväg och grilla. (Snart.)

Och jag dissar alltså både drakbåtsfestivalen och falukalaset  i år. Rätt skönt, även om det hade varit jävligt fint att hänga med Sofie och Emmilie litegrann igen! Men det hinner jag nog med. Har ju hela sommaren på mig. (Har väl hela livet på mig.)

Det är vad som händer. Och jag vet att jag är sämst på att svara på sms. Jotack!

Alltså.. snälla sluta flytta när jag tvättar. Det är inte riktigt min kopp te att dra upp femtusen kilo tvätt uppför 100 trappsteg i högsommarvärme. Tack på förhand. / Bitter tjej på sjunde våningen.

Ps. Jag snodde en t-shirt i tvättstugan idag igen. Tyckte jag var värd den.

Hur mycket positiva tankar jag än försöker tänka så kommer jag inte från en jävligt jobbig känsla ikväll. Eller, det är inte bara en, det är nog tusen. Tusen dåliga känsor inuti. Om jag tar upp en så kommer det sluta med att jag radar upp alla, och de är för patetiska för att ens nämnas. Det räcker väl med att bara säga att jag är sämst idag. Och jävligt ledsen över något som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Orolig. Rädd. Arg. Ledsen. Ledsen. Piss, nu började jag ju ändå. Det blir som ett mantra. JAG ÄR LEDSEN! Och jag får kanske vara det också, jag vet inte. Jag tycker nästan aldrig att jag har rätt att vara ledsen. Jag borde vara glad. Jag tillåter mig att vara arg också ibland. Men nästan aldrig ledsen. Kanske är det därför jag har så svårt att gråta. Har en klumpjävel i halsen hela tiden men jag är ju tydligen för macho för att gråta. (Omedvetet.)

Jaja, nu ska jag sluta. Det är jobbigt med ledsna människor. Särskilt jag. Är jobbig. Jobbig. Jobbig. Ska sluta vara ledsen. Imorgon slutar jag. För man måste vara glad, annars får man inga kompisar, inga jobb, inga inbjudningar till fester, ingen kille, inget kul liv.

Jag förklarar härmed mig och det här livet avslutat fram till klockan åtta imorgon. Paus!

För övrigt så förföljer 47 mig igen helt  läskigt jävla mycket, det måste betyda något.
Kan ni hjälpa mig att lösa den här gåtan före jag blir en hysterisk esoterisk häxa?
Tack på förhand.

..att farmor visst hade missuppfattat det här med midsommartemat lite. Look-a-like är alltså temat.

"Ja, det var väl Lucky Luke-tema eller?"

Fan, jag är så jävla trött på det här nu. Min bror har varit nedsövd i två jävla veckor nu och febern vägrar tydligen att försvinna. Nu får det väl fan ta och ge med sig någon jävla gång, vi börjar bli trötta och arga allihopa. Piss.

Plus

Uppsatsventilering avklarad
Andreas öppnade ögonen idag
Tommy är här och hälsar på
Vi dricker öl

Minus

Jag cyklade på fel sida så en tjej ramlade och skällde ut mig
Det regnade när jag cyklade till skolan
Alla tog studenten idag och det gick inte att komma fram i Uppsala
Tjejen som opponerade på min uppsats vägrade se mig i ögonen
Hon kallade mig även "författaren" istället för att titta på mig och säga DU

JAHÄÄEEJ! Nu ska jag vinna i kort.