Gratis internet på bussen. Tur jag går en sån bra telefon då liksom. Nu är vi typ i Linköping. Måste åka hit nån mer gång så jag kan få se kyrkan. Iaf, nu ska vi byta chauffö. Jag som gillade Rune. :( hoppas fan det blir paus, måste äta! Hungrig jämt, vad är det för stil? Blir ju dyrt ju.

Nu åker jag till Jönköping. Har laddat upp med två böcker, ett ritblock och en korsordstidning. Borde överleva fem och en halv timme på buss nu tycker jag. Och så nötter, kexchoklad och cola. Vad mer behöver man egentligen?

Ville bara meddela om att jag har kört bil idag, till och från Gränby Centrum. Och jag överlevde! Och hade en trevlig shoppingrunda med Mitra. Känner mig plötsligt mer nöjd med mig själv än jag gjort på länge. Jag vågade köra bil! Och det var inte superduperenormtmongoläskigt ens. Jag var bara lite rädd för att de i bilen bakom mig skulle bli sura för att jag råkade köra i omkörningsrfilen längre än typ en minut. Sedan tänkte jag på farfars kommentar "jag brukar alltid köra till vänster när jag kör på motorväg och köra den hastighet om tillåts, det blir sånt fint flyt i trafiken då" och så kände jag att näe, helt sämst är jag då fan ändå inte.

Men då jag inte är helt bekväm med bilkörning så är jag nu skakig i både kropp och själ och tar mig därför rätten att denna afton inmundiga det resterande vin ur den flaska som blev öppnad i torsdags. (I villfarelsen om att ett (två) glas vin om dagen är bra för.. bilkörningsnerverna. Eller något.)

Allt är så himla fel just nu, och direkt jag sätter mig ner och reflekterar för en enda sekund över vad jag gör just nu så får jag panik av den meningslöshet som slår mig gång på gång. Känslan har jag haft förut, många gånger, säkert du med, men nu är det väldigt påtagligt. Och jag konstaterar att allt är mitt eget fel. Du försöker ju inte ens. Du kan ju ingenting. Du vill ju ingenting. Du är ju för dålig för det här.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅåååååååååååååååååååå så kommer meningslösheten. Varför gör man ens sånthär som att leva? Är det så himla roligt egentligen? Och varför försvåra allt genom att bygga upp egna problem som man måste bära på i hemlighet? Varför ha ångest över allt när det räcker med att må dåligt över det som faktiskt är åt helvete som att folk är trasiga och blir mördade? Nej, för det räcker inte. Jag har inte bara ett ansvar över mig själv (vilket jag inte tar.) Jag har även ett ansvar för min familj. Men det räcker inte. Jag har även ansvar för huset jag bor i. Det räcker inte. Ansvar över staden jag bor i. Landet jag lever i. Det räcker inte. Jag har ansvar över världen jag lever i. Life as we know it. Indiska religioner hänger över mig som ett lapptäcke och jag ser inte vad det är som är så jävla viktigt, vad är det som är så jävla viktigt? Vad är det som är så jävla viktigt? Religion? Isåfall, vilken? Vänskap? Kärlek? Konsumtion? Lycka? Karriär? Övernaturlighet? Att uppnå sina mål? Komma över sina rädslor? Barn? Konsten?

Jag vet inte! Jag vet fan inte. Jag vet bara att jag inte vet, och det är långt ifrån tillräckligt. Men det gör väl inget, eller hur? Man kan väl leva ett fint liv ändå? Jag ska aldrig mer sätta mig ner, aldrig mer reflektera, jag uppnådde antagligen min kvot av funderande redan för flera år sedan, och det jag kommer fram till är följande:

Det finns ingen mening, men det finns distraktioner som lätt kan förväxlas med mening. Men det är bara tidsfördriv. "Den existentiella frågan om hur människan bör leva sitt liv kan endast hon själv besvara, filosofin kan det inte." Men filosofin är det bästa tidsfördrivet för att för en stund (eller år och decennier) tro att man är på väg att upptäcka meningen. Och så länge man är på väg, så har man en mening i viss mån, en mening i en låtsasvärld. Konsten, javisst. Tidsfördriv. Karriär, visst, men du blir dum i huvudet av det. Kärlek, visst, men du blir en svagare människa av det. Vänskap, javisst, men det kommer sluta med att du står ensam om du inte precis som alla andra övergår från vänskap till kärlek en dag. Konsumtion, javisst, i tio minuter eller ett halvår om du är rik. Övernaturlighet, javisst, om du inte har något emot att bli betraktad som psykiskt sjuk. Att uppnå sina mål, ja varför inte, förutom att du hela tiden måste skapa nya mål och du kommer till slut att upptäcka meningslösheten med att jaga något som egentligen inte bringar dig glädje längre än några få sekunder. Komma över sina rädslor, kanske det. Du kommer säkert till himlen när du har hoppat fallskärm och sjungit inför tusen människor. (Ironi.) Barn? Ja, ännu en distraktion, en projektion av mening på en annan människa. Är det kosher eller? Konsten? Distraktion, korta ögonblick av lycka, att vara ett med tiden, livet, det kanske behövs, men är det i det långa loppet meningsgivande? Är det inte mer ett behov av att dokumentera allt man gjort och att bli bekräftad för sina handlingar? Man gör något som finns kvar när man dött, ett verk, två tre tusen en klassisk symfoni eller en film och är det inte egentligen en manifestation för odödlighet, en sjuklig rädsla för att bli bortglömd? Och är det då ett mänskligt behov eller en ren egoistisk handling?

Ääääh jag snackar bara massa skit. Men sånthär fyller mitt huvud och därför kommer jag fan aldrig någonstans för direkt jag känner att något är rätt så överbevisar andra tankar mig om att det inte i egentlig mening är rätt och därför tar jag en till kopp kaffe och går ut och röker en cigg med mina nymålade röda naglar istället. Sedan går jag ner till Ica och fyller min tomhet med materiell lycka;
THE EAAASYYYYY WAAAAAY!

förut har det inte känts så viktigt att ha nya teknikprylar,
men nu måste jag verkligen skaffa en iphone.
detta konstaterar jag efter att jag har skrattat så jag haft
ont i magen åt "byta ansikten-appen." fyfan vilken
underbar jävla grej! och William har visst fått tag i ett
nytt uttryck. "det här kommer bli så SJUUUKT ROLIGT"
sa han gång på gång när vi skulle byta ansikten. och
roligt blev det. groteskt. men roligt. groteskt roligt!

Therése har varit här och det har varit jättebra!
Nu ska jag gå och hänga med min svägerska och kidsen en stund,
imorgon åker jag och Mitra till Gränby centrum (eller?)
och på söndag sätter jag mig på en buss ner till Jönköping
för att hälsa på min höggravida fina vän. Jessica, om du råkar
föda barn medan jag hälsar på, får jag vara med på förlossningen då?

..kär i den här killen.




Känner ni igen honom? Det är killen från American Pie ju!!



Stört.

Fyfan vad lurad jag är. En tjej ringer och säger att jag har vunnit ett paket (man baaah vaaa ja schysst tack!) på färgade månadslinser utan styrka (JAAAAAAAAAA!)

Det kostar bara 99 kr i porto och sedan kommer det försändelser var tredje månad (VAFAN DET ÄR JU INGEN VINST DET ÄR JU EN VANLIG PRENUMERATION?!)

Okej. Tack. Jag tar det!


Idiot. Men nu jävlar ska jag iallafall få bruna ögon som jag har velat haft halva livet.
Alltid något.

Jag pratar med mig själv, sjunger för mig själv, dansar med mig själv, hittar på dialoger, bla bla sånt som alla gör.. (? snälla säg ja.) Men igår.. igår skallade jag hissdörren medan jag var på väg upp. Bara för att kolla. Om det gick. Och hur det kändes. Sån är jag. Det gick bra. Skalpen ramlade inte av. Tur det.

Jag har perioder då jag är sugen på en viss sak hela tiden.
Just nu är det äpple och kanel. Tillsammans. Eller bara kanel.
Eller bara äpple. Så länge det är Red Delicious.
Äppelkaka med massa kanel!
Fil och müsli med äpple och kanel!
Kanelbullar!
Kanel i kaffet!

Ja. Alltså. Kanel. Helst med äpple. Det är grejen.
Havregryn också helst. Jag köpte nyss müsli.
Så. jävla. god. müsli!

Jag är inte ens sugen på lösgodis längre,
förstår ni hur sjuuuuukt deeeet äääääääär?!

Någon har skrivit till någon på facebook:

"I was so happy I did my uncle's daughter."

Google translate as it's best!

Drunknar i materiell lycka just nu.
Ska jag berätta vad jag har handlat?
OKEEEJDÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!

En rosa tröja (skittöntig men den var så jag att jag inte kunde låta bli.)
En jumper (men ja, det heter jumper!)
Hårfärg
Pommes frites-krydda (vad fan jag nu ska med den till?)
Två muggar
Två matchande skålar
En kökshandDUK
Toalettpapper (limited edition med fjärilar!)
Bananer
Äpplen
Färdigmat
Cigaretter

Och vet ni hur mycket det här kostade? Under 350 kronor!
Det enda jag misslyckades med, som egentligen var den enda anledningen till att jag skulle cykla till Stenhagen över huvud taget, var att betala min biblioteksskuld på 150 kronor och låna nya böcker. För biblioteket har semesterstängt hela juli. Sämst.

Eric Amarillo. Är 40 år gammal.
Jag trodde att han hade någon sjukdom som gjorde att han såg ut sådär. Men jaha, han är alltså bara gammal. Det gör ju det hela ännu värre.

Eric Amarillo, 40 år gammal, söker partner för eventuella sexuella utsvävningar. Jag jobbar med att producera musik, är framgångsrik med singeln "Om sanningen ska fram" men om sanningen ska fram så får jag fortfarande inte ligga. Jag är född år nittonhundrasjuttioett, samma år som Thorbjörn Fälldin valdes till ordförande för Centerpartiet. Samma år som fackskola, gymnasium och yrkesskola slogs samman till "gymnasieskola." Samma år som SL-korten infördes. Samma år som "Äppelkriget" av Tage Danielsson hade premiär. Vill du ligga med mig nu? Sökes: flickor i samma målgrupp som min populära partylåt som går på repeat överallt i sommar! Puss / Eric

Men om jag någon gång hade en självkänsla så
har jag en känsla av att jag numer är helt själv.

Ikväll har jag druckit vin. Fyfan så fint.
Men ännu bättre så har jag träffat Elin och Mitra (med deras resp.)
FYFAN SÅ FINT!

En mycket bra kväll känner jag. Jahadå. Jag har saknat dom! Allihop. Eller ja alltså.. mest Mitra och Elin. Men det var rätt trevligt att träffa deras pojkvänner också.

Jag träffade min bror idag också. Han är jättesmal. Jättesmal och jätteblek. Sånt som mitt psyke inte riktigt pallar just nu. Att sedan läsa reportage efter reportage om massakern i Norge gör inte saken bättre direkt. Men det blir bra såklart, och allt annat kommer också bli bra, såklart.

Yours truly    (fniss)

/Cecilia

Så Amy Winehouse var tjugosju år när hon dog. Föga förvånande, eller?

Okej, det här har jag gjort idag:

Tränat
Duschat
Inte rakat benen
Inte använt deo
Inte noppat ögonbrynen
Varit på loppis
Varit på Nisses
Powenapat
Bakat bullar

Nu dricker jag öl och vi ska grilla med Mulle och Ann.
Värsta bra.

Jävligt roligt mitt humör är bara, jag vet inte riktigt hur pass emotionellt handikappad jag är men det är då mer än några hekto iallafall. Börja grina för ingenting du Cecilia, gör det.

Jag har länge trott att alla idiotgener kommer från min pappas sida av släkten, men har nu varit tvungen att omvärdera saken efter att ha hört det här om min morfar:

Han skulle hissa ner flaggstången en natt, men däckade halvvägs eftersom han var packad. Morgonen efter när det ljusnade betraktade byn morfars halvhissade flagga och trodde att någon i familjen dött.

Fniss.

.. så har följande personer som jag träffat haft magsjuka:
Therése
Johan
Farmor
Farfar
Tommy
Krister
Johanna
Olivia

Vad säger ni, är oddsen på min sida?

Idag har jag:
ätit frukost
tränat
duschat
torkat håret
ätit mat
fikat med tommy, anne och olivia
tittat på desperate housewives
pratat med sofie
försökt lämna in min dator med resultatet semesterstängt
ätit middag med tommy, anne och olivia
ätit efterrätt med tommy, anne och olivia
hängt i olivias hello kitty-tält och byggt med lego
kört bil
plockat en burk hallon
ätit halva burken
sköljt varenda hallon
googlat recept med hallon
tittat på mer desperate housewives

var så jävla god för den updaten.

Vincent! Jag saknar dina ord. Nu går du med sänkt blick längs de gator som tidigare sjöd av liv. Det enda som finns att se här nu är en värdelös källarcabarét i hus nummer tre och en mager man med långa ben som sakta går gatan upp och ned. En gång fanns där häpnadsväckande statyer av sedan länge glömda män, kvinnor som drack kaffe tillsammans på eftermiddarna och där fanns du, du som läste dina böcker för barnen på vår gata varje kväll klockan sju.

Han talade allvarsamt om kärlek och kärleksfullt om allvar, en gång satt jag hos honom en hel natt medan han tecknade tragiska konstnärsliv med ord jag aldrig tidigare hört. Visst tror du väl på kärlek, frågade han mig varje söndag medan han lät sockerbiten falla ner i koppen. Med en modstulen blick tog jag en klunk av det heta kaffet, brände mig på tungan och skakade sakta på huvudet. Han log gåtfullt och sa precis som vanligt att jag någon dag kommer svara ja.

Hon tog med sig hans favoritporslin, de ljusa gardinerna och hans sorglösa skratt. Böckerna brände han en efter en och formulerade under tiden frågan ”Hur många stygn krävs det för att sy ihop ett hjärta krossat i så många delar att de inte går att räkna?” Han brände frågan, brände kärleken, brände ut en skiva med hjärtskärande åttiotalsballader och satte sig ner för att dö.

Jag ser honom från mitt fönster varje förmiddag, han går i dimman mellan ruinerna och det enda han äter numer är reklampapperet som ramlar ner genom hans brevinkast varannan dag. Han äter orden. Han hade dem, han brände dem, nu förbrukar han dem. Vissa gör vad som helst för att åter igen få ha orden inuti sig för en stund.

Vincent! Jag saknar dina ord.
En lapp ramlar ner genom hans brevinkast.
Ord som tränger sig in i en kropp, för alltid olästa men för alltid kända.
En känsla av saknad i halsen, en känsla av närhet i magen,
och med en känsla av död försvinner orden ner dit alla olyckliga människor till slut hamnar.

En hel dag tillsammans med släkt och familj kan bli lite såhär:

-Kenneth kör i typ 30 km i timmen hela resan
-Han vänder med bilen på någon annans gård där arga rotweilers och schäfrar börjar skälla och omringa oss
-Farfar får en utskällning av en gubbe som tycker att han inte ska komma med gamla skrönor som inte är sanna
-Farfar kissar på någons gård.
-Tommy säger: en hed är en öppen plats med stenmur. Sedan letade vi stenmurar resten av resan. Flong nya sådana, helst.
-Micke väcker mig varenda gång jag råkar somna i bilen
-Jag blir kissnödig i bilen och håller på att dö, Tommy sitter och gör kissljud och Micke säger "Cecilia vi släpper av dig på Café Skitiga kuken nu så åker vi andra bort till restaurangen" så jag garvar och nästan kissar på mig ännu mer.
-Farmor och farfar tjafsar om allt
-Farfar och Pappa tjafsar
-Kenneth blir upprörd för att vi skriker åt honom att han gör fel hela tiden: "JA DET ÄR VÄL EN JÄVLA TUUUR ATT NI INTE KÖR, SÅ MYCKET FEL SOM JAG GÖR HEELA TIDEN!"
-Farmor visar oss en fin kyrkogård där hon i princip känner varenda jävel.
-Vår syssling frågar vår farbror Björn om vår kusin Therése är hans flickvän.
-Elias gjorde världens finaste halsband till mig igår kväll
-Victor (aka världens världens gulligaste unge) låg och chillade i mitt knä och jag kände mig allmänt nöjd med livet en stund där med en unge och en öl i händerna.

har jag kört bil för första gången på ett halvår. Det var lite lärrigt men jag dog inte. Idag har jag även varit på Konsum för första gången på typ ett halvår. Det var ungefär lika lärrigt. Nu har jag inget mer att säga, förutom att jag är konstant hungrig, varierar humör mellan att vara skitförbannad, ledsen och nöjd. Fint. Idag kom pappa in i rummet precis när jag stod framför spegeln, drog in klänningstyget och magen för att se hur det såg ut, "Ja Cecilia jag har samma problem", sa han sedan ställde han sig framför spegeln, drog in magen och konstaterade att det fick bli den mörkblåa skjortan även fast han tydligen tycket att han såg lite för tjock ut.

Hah. Jag vet inte riktigt om jag borde tycka att det är roligt att han bryr sig om hur han ser ut eller om jag bara borde tycka att det är tragiskt att till och med pappa bryr sig om hur han ser ut från sidan i en instoppad skjorta.

Nu ska jag läsa bok och invänta morgondag. Åka runt i skogen och få se och höra om hur farfar har växt upp. Sedan finmiddag följt av öl. Tänkte köpa några öl idag men pappa sa att jag skulle få dricka av honom. "Jag har sex små öl.. de kan vi ju ta med oss och dricka på väg hem. Om mamma inte är vaken när vi åker i morgon tar jag med några stora öl också."

"Jamen vi tar väl med oss ett par öl, det här är ju
ingen supresa alltså men.. man måste ju dricka!"
-Roine aka världens bästa pappa.

Jonathan är kär i tre tjejer.
Jonathan har aldrig sett mig äta godis förut. (?!)
Jonathan vill inte ge mig någon godnattkram.

-Jonathaaaan, kan jag få en godnattkram?
-Neeeej.
-Men snällarå?
-Neeej, du vill inte haaa någon kraaam.
-Jo det vill jag väl visst!
-Neeeej.

Okej. Jag vill inte kramas.
Sedan garvar ungen bara när jag berättar att den enda jag någonsin vågat fråga chans på skrek "NEEEEEEEJ" så det ekade i korridorerna. Bara för att han är sjukt söt, populär och blir nerbrottad av söta tjejer varje dag liksom.

Känns värt att vara avundsjuk på en sexåring, verkligen.

1. Att strikt celibat är min grej ganska lång tid framöver nu.
2. Att jag måste skaffa fler tjejkompisar.
(3. Alternativt tycka att folk är ännu mer överskattat än vad jag redan gör.)
4. Ignorera SAMTLIGA "sluta ät du är ju tjock"-impulser och istället helt enkelt.. äta och bli lite tjockare.
5. Att om jag avslutar mitt liv i celibat och blir av med oskulden någon gång i framtiden kanske två gånger för då kanske det kan bli två barn med lite hjälp från gud en pojke och en flicka OCH DÅ, då ska de heta Leonard och Lucy. Tjena nej pappan får inte bestämma något alls, nej, självklart inte.
6. Att jag bosätter mig i skogen tills jag inte är arg längre.
7. att göra något nytt snart. Jag behöver bara fundera ut vad.
8. Allt är så fruktansvärt jävla meningslöst just nu ur ett större perspektiv så jag tänkte under den närmsta tiden glädja mig helt sjukt mycket åt allt som inte går helt åt helvete tills den där stora meningslösheten försvinner och ersätts av något.. roligare.. som typ.. ingen aning.
9. att jag snart ska åka till Smedjebacken, besöka Ica för första gången på typ ett år och köpa tusen kilo godis eftersom jag gillar godis och jag är den jag är och jag behöver inte vara någon annan.

Okej nu har jag gråtit för andra gången idag, först till sista avsnittet av HIMYM och nu till sista avsnittet av Greys Anatomy. Gud vad sorgligt det är då, jag hade nästan glömt det för det var så längesedan jag såg på mina favoritserier. Och Mitra, jag förstår vad du menar med att McDreamy är ett as!

Regn. Handikapp. Inneliv. Vintervit.
Du snubblar fram. Vänder om.
Somnar om.

Igår morse innan jag åkte tilllbaka till Uppsala så fick jag av någon outgrundlig anledning för mig att hjälpa mamma. Hon har hållt på och flytta stenarna/plattorna på baksidan, och i förgår suckade hon över att hon hade hälften kvar. Och jag tänkte som så att jamen då fixar väl jag det här medan mamma är på jobbet så blir hon lite glad när hon kommer hem och upptäcker att hon slipper göra klart det. Men Aj. AJ AJ AJ vad ont jag har i min arma kropp. Träningsvärk? Ja, kanske, men jag skulle mer tippa på förslitningsskador. Mina skulderblad känns seriöst helt söndermosade. Lederna i mina armar utslitna. Ryggen är stel. Ja, de där satans plattorna väger en del. Idiottjej och få för sig att hjälpa till liksom. Voltaren var är du?

Det är varmt. Jag vill promenera men jag är trött och vet inte vart jag ska gå.

jag - pappa du får byta kanal nu
pappa - jag har satt på kaffe!
jag - jaha men då blir det säkert nåt bra på tv då?

våra sommargrannar kom hem till oss idag:

de - jo vi undrar om du har traktorer?
pappa - OM jag har traktorer!!
de - haha ja du har traktorer alltså, vi skulle behöva lite hjälp!
pappa - ja vadårå, har ni kört fast?

Den yttersta domen av Michelangelo i Sixtinska kapellet, ganska galet.



Relativt fascinerad Cecilia i det antika Rom / Forum Romanum



Vänta på mat, se filosoferande ut och diskret flirtande med snygg italienare i bil, check



St: Petersplatsen. Kinda stort. Kinda mycket kineser. Kinda såg påven.



Här höll jag på att börja gråta lite. RAFAELS SKOLAN I ATEN JATACK



Utsikt från hotellet



Colosseum (felstavat?) by night.



Träffade på sötaste hunden i Pompeij



Efter många dagars letande efter denna kyrka så fick vi (jag) äntligen
se Michelangelos skulptur av Moses. Imponerande. Som allting annat.



Eeeeeeehhhh lite sjukt, typ världens finaste målning av Rafael jamenvisst



Berninis "Den heliga Theresas extas", aaaaaaaaaawwwwwwwwesome



Ledsen människa som dog litegrann i Pompeij




Häftig tjej sista dagen i Rom, inne i Colosseum, som inte ens hade ett golv.
Ja, jag vet att det var trägolv. Ändå astöntigt att hålla på och gå sönder.

Såna här dialoger har jag med mig själv, förstår ni hur cp det är?

-ALLTSÅ FYFAN VAD JAG HAR ONT I MITT JÄVLA FITTHUVUD!
-Kan man ha ett fitthuvud förresten?
-Det låter jävligt äckligt.

Läser genom lite gamla blogginlägg eftersom jag inte orkar dammsuga. Tänker att jag inte längre orkar formulera såna tankar som jag gjorde förut. Kanske borde börja tänka igen. För övrigt så har jag bloggat sedan 2006. Hur sjukt är inte det? FEM ÅR? Inte lika aktivt hela tiden då, men ändå. Besynnerligt vad mycket tid jag har suttit och skrivit ner mina tankar och vad jag har gjort. Jag ångrar nog inte en sekund. Det är fint att skriva tycker jag. Hej jag heter cecilia jag är fem år gammal jag har en navel gröna ögon en meter och tolv centimeter lång är jag åkk och tykker om att skriva beretelser.

Datum: 2009-11-16 Tid: 23:38:54 Kategori: sol, vind och vatten liksom

och jag undrar en hel del över vad som händer sen. när tiden börjar gå igen, när livet börjar kännas igen. när rutinerna skapar avtryck och när sömnen blir den enda platsen för eftertanke. vad händer då? vad händer när även den här bubblan spricker? vad händer egentligen då? för jag är väldigt orolig ibland, över vad det innebär att vara vuxen. vad innebär det när ens föräldrar dör, när ens vänner skaffar familj, när ansökningar ska skickas in och när pensionen ska sparas undan och när det enda som känns vettigt att se på tv är aktuellt?

jag vill inte vara ensam då. ensamheten nu kan jag stå ut med, jag kan tillbringa mina kvällar målandes och skrivandes och jag kan leva såhär om jag får fundera över kärlek om nätterna, om jag får hata världen på morgonen, om jag får strunta i middagen och äta choklad istället, men inte sedan. det jag vill komma fram till är att ensamheten klarar jag, bara jag vet att det inte kommer vara för alltid. men hur ska jag kunna veta detta? jag längtar efter något men jag har ingen aning om vad det är. och jag väntar på något men jag vet inte vad det är. och jag lever mitt liv men jag vet inte vad det innebär.

YES, BILDER PÅ MIG YAAAAAY!!!!!!! (eller?)

1+2: Mina fina kliande utslag i händerna som inte försvinner. (HIV?) Kommer jag dö?
3: Cecilia låtsasspelar gitarr
4:Dagens outfit: en sjal för att dölja rödvinsfläckarna på min vita tröja och Sofies lila tubsockor till det, fashionweek here AJ KAM!

I SAID HEEEEEY, WHAT'S GOING OOOON? 4 non blondies satte sig visst i huvudet direkt jag vaknade idag. På tal om huvud så har jag fortfarande ont i det. Jag har haft jättemycket ont i huvudet de senaste två veckorna. Skittråkigt. Tror det är mina allergitabletter. Apropå allergitabletter så måste jag ju ta en nu.  Såja, gott. Igår såg jag på tre stycken filmer, ja det känns ganska mobbat och jag vet om jag gör det hela bättre om jag säger att jag även såg en dokumentär om arternas uppkomst eller om jag bara förvärrar situationen. Nu ska jag dricka en till kopp kaffe och be till gud att huvudvärken går över snart. Det känns som att jag har ett diadem på mig som sitter jättehårt.
Tarrigt gud!

"Kära mormor, det här är den bästa semestern någonsin, ingen har drabbats av orolig mage!" HUR SJUKT ÄR DET ATT EN FEMÅRING SÄGER DETTA I EN REKLAM? Inte alls va? Herregud börja gör vettiga reklamer innan jag börjar planera massmord?!?
Tack på förhand / Bitter tjej.

okej nu har jag och thomas sagt upp kontakten. det har väl säkert varit oundvikligt ganska länge men jag har valt att ignorera detta då han faktiskt är en av mina bästa vänner. därför känns det jävligt tungt just nu och därför vill jag helst försvinna från jorden just nu eller så vill jag bara flytta härifrån eller åtminstone komma bort härifrån ett tag. men jag sitter väl här istället. och alla hans vänner som jag har lärt känna kan jag väl inte heller träffa längre enligt mina egna antagelser, vilket innebär att typ.. 20 pers som jag träffar typ en gång i veckan nu är likamed noll. fan vad gött.

Mitt liv är tråkigt nu. I brist på annat ska jag gå ner på stan och hämta min punkade cykel. Kanske köpa något fint också eftersom det är synd om mig då jag varken har kompisar, ett kul liv eller mycket pengar att shoppa för. Och så har jag pms också, så jag är värd något fint. Eller en sallad från Cupido. Mobbat att sitta och käka sallad ensam though.

Annars då? Vaknade elva, skittrött. Vad händer med min dygnsrytm? Det är typiskt sommarlov. Man ska inte ha sommarlov när man är vuxen, det kan aldrig vara bra.

Sedan jag började cykla så har jag verkligen börjat hata att gå. Fyfan vad sakta det går! Det känns lite som en omöjlig uppgift för mig att ta mig ner på stan. Men om jag stannar till på moggloppisaffären så går det nog bra. Kanske måste införskaffa lite skumbananer på Folkes också. Gud vad jag äter. Jag är tjock. Hejdå.

Nu har jag sånadär skumma vita prickar i hela händerna igen. De är lite upphöjda och kliar som bara fan. Jag har haft det ett fåtal gånger tidigare i mitt liv. Första gången när jag satt på verandan med Emmilie & Emelie och rökte upp min födelsedagspresent (höhö) dagen innan jag åkte till USA. Och så har det hänt någon mer gång. Men vad fan beror det på? Läste något om att det kan bli så om man äter konserverad mat som det kommit in luft i.
Det enda jag kan komma på är vindruvor. Det har jag ju reagerat mot förut, men då svällde mitt ansikte upp på ett mycket ocharmigt sätt. Nu är det bara.. prickar.. i händerna. Borde ju ha fått det i munnen också isåfall? Äh, mystiskt. Drar på lite extra kortison och går och lägger mig istället. Over and out.

Förresten, tjejen som är otrogen med sin kille med en annan tjej låg med killen som sa till mig att jag skulle höra av mig om jag kom till Flogsta förra veckan, när den här killens nuvarande ragg var med, låg i samma säng och hörde allt. Sedan började han dejta henne istället. Och tjejerna är bästa kompisar. Han hade tydligen föreslagit trekant men tjejen som han dejtar nu ville tydligen inte ville vara med. Tur att hon fick honom för sig själv veckan efter iallafall, annars hade det ju nästan varit orättvist.

Om man är kompis med sitt ex så måste man redogöra för vem man smsar med, vilka man träffar och vem man är intim med, annars kan man inte vara kompisar.

Bästa på länge.

Igår träffade jag en tjej som har en pojkvän som hon bor tillsammans med, men hon ligger och smsar med en annan tjej. Hon är lite kär i båda två. Tjejen hon ligger med har också pojkvän, sedan tre år tillbaka. Den här tjejen smsar den andra tjejens pojkvän hela tiden och han börjar bli lite misstänksam och ogillar den här tjejen starkt. Tjejen jag pratade med igår försökte göra tjejen hon ligger med svartsjuk genom att skriva att hon var på väg hem med mig.

Älskar't.

En kille sitter bredvid sitt ragg, de har pussats och
gullat i flera timmar. När jag ska gå ropar han på mig.

-Kom hit!
-Ja?
-Det är fortfarande något mellan dig och ****** va?
-Nej
-Va?
-Nej
-Är det inte?
-Men nej
-Jo, lite?
-Nej!
-Inte ens lite?
-NEJ!
-Jaha okej, men hör av dig om du ska till flogsta sen då!

I morse när jag vaknade så kände jag det var nog. Jag ville åka hem, isolera mig med mina föräldrar där det inte finns dramatik och där det inte finns människor som är dumma i huvudet. Fyfan vad skönt det vore. Baka, sova, bada, läsa. Bara vara. Idag blev jag till och med arg av att gå på stan. Folk tittar konstigt, de är fula, de är i vägen och de luktar illa. Ja, så är det. Äckligt. Jag är inte alls trött på mänskligheten idag! NÄEEEEEEE! Men nästa vecka kommer Sofie och då får jag äntligen träffa en normal människa. Eller ja, hon titulerar ju sig själv som "ett jävla cp" men jag kan nog inte hålla med henne på den punkten. Men det är kul ändå. Lilla mongot. Och fram tills dess tänkte jag nog mest isolera mig i mitt lilla rum och försöka finna någon sorts mening med livet, (som Stenmark skulle ha sagt.)

Nu ska jag se på tv och fortsätta min trivsamt hatiga kväll. Ciao.

Drömde inatt att jag drog ut en tand för att forma den med händerna och sätta tillbaka den igen. Det var som tuggummi. Vid närmare eftertanke så var det nog en (godis)sockerbit. Den lossnade och det såg förjävligt ut och jag hade panik över att jag var tvungen att skaffa löständer.

EEEETT KIIILO MJÖÖÖL! Jaja näe.

Jag har gjort äppelkaka. SÅ JÄVLA GOTT! Jag har varit sugen på det i snart två veckor. MUMZ! Och så har jag fått hyra film gratis. Men det är egentligen inget bra. Jag tänkte nämligen ta min hyrafilmensam-oskuld idag genom att hyra ett två och ett halvtimmars långt spanskt drama men fick jag det eller? NEJ, för filmen FANNS INTE! Som kompensation fick jag en gratis istället. Egentligen ville jag inte ens se någon annan film, jag stod och var astjurig vid filmgrejen i en kvart innan jag hittade nåt svenskt skit med Tuva Nuvotny. Jag hoppas jag ångrar  det där med "svenskt skit", för jag hoppas verkligen den är bra.

Och så har jag spelat pingis i 1,5 timme också, sjukt värt. Trots svårartad pms.

Jag är inte glad, inte ledsen, inte arg, inte lycklig, inte.. ja, jag vet inte, jag är inget speciellt. Det enda jag vill, det är att spela fotboll. Jag vill vara på väg till en fotbollsträning. Det är vädret, jag har funderat i två dagar på vad det är det här vädret gör med mig. Och jag kom på det nyss, det är ju fotbollsväder. Deppigt, grått och småkallt sommarväder. Det är fotboll. Svettiga benskydd, shorts och en huvtröja.
Jag vill spela fotboll.

För övrigt så fick jag ett fint förslag via sms nyss, av fel person dock så mitt svar blir nog något i stil med "såvida du fortfarande inte är ute efter någon slags bitter vänskap så är jag nog fortfarande inte intresserad av någon romantisk middag. " Men det var ett fint förslag, absolut.

.. är när man river ner en hylla med sin gigantiska bakdel medan man dammsuger så glas krossas och en guldängel blir halshuggen. Något som nästan är värre än det är när man blir panikledsen över att man råkade riva ner en hylla och därför slänger sig i soffan och gråter och snyftar om hur jävla pissigt det är att leva i tjugo minuter.

Det är kul att ha ett stabilt humör, visst är det?

för livet är inte värdelöst
livet är inte totalt meningslöst
livet är inte det jobbigaste som finns
livet är inte överskattat
livet är inte svårt
livet är inte bara tid som går
livet är inte bara en enda stor egoistisk handling
livet är inte.
alls.
och jag fortsätter städa, pyssla, damma, färga håret, äta godis
aktiverar mig inte alls bara för att slippa den där känslan av total
jävla
meningslöshet
så jag fortsätter
och fortsätter

Hähäähähäähähäh, principer? Njäe, skulle inte tro det.

Idag har jag ätit världens (alltså jag menar verkligen VÄRLDENS) godaste hemmapizza, med tacoköttfärs, mozarella, tomat, paprika och lök. Till det, den bästa bean som finns: pulverbean! Och så sallad och pepsi max. Livet kunde liksom inte bli så mycket bättre under den måltiden. Annars har jag mest gått runt och varit bakfull, och så har jag sett på Nattbuss 807 med Gustav och Thomas. Vilken underbar film! (Inte!) Nu väntar jag mest på att Jessica ska komma till Uppsala. Har två tvåhundragramschokladkakor som jag tuggar lite förstrött på också. Livet är gott. Kaloriintag, fredag 2/7: 50000!
Gött. Nu ska jag dammsuga. Kanske.

Har en såndär skön bakfylla när jag bara äter och äter och inte kan sluta äta! Jag måste snart köra en buffé alá bulimi om jag ska få plats med något mer. Ojojoj. Jag äter väl vidare. Ikväll kommer kanske Jessica!

Lyssnar på The Strokes skiva "First Impressions of Earth". Det är lite nostalgi. De spelar på Peace and Love. Tur som fan att jag redan har sett dom, annars skulle jag ha varit  lite sur tror jag.

Jag - Strokes spelar ju på P&L i helgen
Tommy - JA JAG VEET!
Jag - Men jag har redan sett dom..
Tommy - Inte jag heller.
Jag - Alltså jag har sett dom!
Tommy - Nej inte jag heller.

Han har så bra sätt att ignorera sånt han inte vill höra, haha.

Vad var det nu jag ville säga? Jo, just det.
Mina nya allergitabletter? Jag vaknar inte med snor i hela huvudet längre, och kliandet har minskat med, vad ska vi säga, kanske två tredjedelar! Säkert beror det på kortisonet också. And I AM NÖJD SÅ JÄVLA NÖJD! Hoppas, hoppas det blir bättre på riktigt den här gången!

Annars då? Tvätta? Jag och Mitra ska ha tvättdejt men hon hör inte av sig. (Insert sneaky smiley som bara finns på msn.) Mamma ska till Uppsala idag.
"Vi får se om jag hör av mig.. om vi hinner ses, men det gör vi nog inte.. "
"Nehej?"
"Blir du ledsen då?"

Ja, jag gråter. Mig. Till. Döds.

Jag borde dammsuga men det känns som ett lite stort projekt med tanke på att jag är frukostmätt. Måste nog lägga mig och läsa en stund. "The Time Travelers Wife" läser jag just nu. Det står fina saker i den boken, som exempelvis:

"I hate to be where she is not, when she is not.
And yet, I am always going, and she cannot follow."

"I go to sleep alone, and wake up alone. I take walks. I work until I'm tired. I watch the wind play with the trash that's been under the snow all winter. Everything seems simple until you think about it. Why is love always intensified by absense?"