MAAAAAAAAAAAAAAAT!
Ps. Skämtar om dieten, cafeterian har för fan slut på mackor. Sjukt störigt. Inga småpengar till choklad har jag heller. Och nu orkar jag inte ens gå upp för alla trappor igen för att handla med bankomatkortet. Kom hit med mat, snällaaaaaaaaaaaaaa!
Socialamedier-sur.
i can see your true colours, thats why i love you ♥
och så en jävla massa morsdagälsklingsmeddelande till folks mammor. Varför måste jag se det? Kan ingen skona mig från detta massiva informationskaos som jag inte vill vara delaktig i?!
Ahmagaad. Det är väl bara att ge fan i att logga in på facebook då.
Ja, det är väl det. Men I'm addicted, I suppose!
Måndagsreflektion
Jag har alltid varit fantastiskt bra på att underhålla mig själv. Ge mig ett papper och en penna och sedan kan jag sitta en hel kväll utan att ha det minsta tråkigt. Börjar jag läsa en bok så är jag nöjd i två dagar. Igår köpte jag en boll. En fotboll. Kan ha varit mitt bästa köp på väldigt länge. Jag hade glömt bort hur fort tiden går när man står och poänglöst försöker hålla bollen i luften med motorik som en tvååring. Men såntdär är svårt när man inte längre bor på landet. De senaste åren har det sakta flyttat in en rastlöshet hos mig som jag får svårare och svårare att hantera. Jag kan inte ta det lugnt längre, och jag kan inte koncentrera mig på något eftersom det finns så mycket som man "borde" göra. Det märktes tydligt igår, när jag för första gången på 2 månader befann mig på landet. Vilken fantastisk dag! Huvudet fick vila, på riktigt. Det behövs, för även när jag sitter i mitt lilla rum och försöker ta det lugnt, så finns allt så nära att det är omöjligt att koppla bort. Folk, plugg, nationer, krav, fest, städning, mail, Facebook, köket, ångest, allt det där. Och hela tiden den där känslan av att man egentligen borde göra något annat - bara för att man kan. Borde dricka öl och gå på fest, borde plugga eftersom biblioteket är öppet och nära, borde gå på museum, borde kolla in den där utställningen, borde träffa folk, osv. Det finns för nära. Antingen gör man allt det där, eller så åker man ut till en lugn plats där man bara kan vara. Jag vill inte ha det där jävla mellantinget längre, där jag alltid fastnar. Där inget blir gjort, varken vila eller nytta eller nöje.
Vi färgmatchar idag!
Faa-aan
Men jaaaaaaaaaaaaag då?
Några saker bara.
Min menscykel. Hade den tänkt fortsätta köra 40-dagarscyklar eller? Är det här min naturliga cykel? Det är ju absolut inget att gnälla på i så fall, men jag skulle gärna undvika den 2 veckor långa PMS:en som följer med denna fördröjning. Vecka ett: Choklad. Choklad. Mat. Ätaa nuuu! Vecka två: ÅH HERREGUD VARFÖR ÄR ALLA SÅ DUMMA I HUVUDET? JAG HATAR VÄRLDEN! VARFÖR HAR JAG FÅTT EN FINNE PÅ HAKAN??!?!?!?! Ja, och så vidare.
Idag när jag låg ute och solade så råkade jag tjuvlyssna på några tjejer som satt och åt sallad och pratade. En av tjejerna sa något i stil med "men vet ni att man förbränner mer kalorier av att äta en räka än av själva räkan?" De andra tjejerna fick typ aha-upplevelser och bah "nej shit, äre sant!!" och "Jaahaaaaaa".
Jag åt fläskfilé med bea idag. Det var NAJS!
Vad är väl en bal på slottet?
Jaha
Konstfacks vårutställning. Jaha. Jag förväntade mig att bli BLOWN AWAY, så att säga. Det jag såg mest av var halvlöjliga beskrivningar och en jävla massa design. "Design". Närå, det var en hel del som var coolt, men inte fan blev jag blåvn ewej. Det bästa med dagen var magnum double i solen.
Mina sommarskor. Ni var ju jävligt osköna. Jaha.
Jaha, uppförsbackar. Vad fan vill ni mig och min cykel? Låt mig cykla i fred!
ÅÅÅH GUUUD ALEXANDRA PASCALIDOU?!??!??!?!?!?!?! HUR BLEV HON KÄND? VAD GJORDE HON? HUR GJORDE HON? VEM LÅG HON MED? Nej förlåt, tjejer ska stödja tjejer, och de ska definitivt inte förolämpa andra tjejer med sexuella anspelningar. Nu skäms jag. Förlåt. Förlåt! Jag är ju genusintresserad och försöker att inte vara så stereotyp i mitt tänk, men det är ju ett sådant dravel hit och dit att jag fan i mig börjar tröttna ur. Ungefär lika mycket som jag nu har tröttnat ur på pretentiösa metatexter till låtsaskonst. (Och ungefär lika mycket som jag har börjat tröttna på allt annat.)
Men allvarligt nu. Alexandra Pascalidou. Allvarligt?
Måndag
Söndag
Vårbal
Ååååhh diagnostisera mig.
Jag har haft eksem/utslag runt munnen sedan i november, ungefär. De kommer helt jävla plötsligt, som röda prickar eller fläckar och hakan blir alltid jätteröd. Och så blir det lite varmt runt munnen. Sådär håller det på i någon dag tills det drar sig tillbaka igen. De senaste dagarna har allt varit jättebra, då jag knappt har använt något smink alls.
Men idag återvände det, trots att jag inte har sminkat mig. Jag har provat att sluta äta tomat, men det händer inget. Jag har provat att inte äta godis med färgämnen, det händer inget. Jag har provat att byta salva, det händer inget. Med kortison lindras det röda lite snabbare, men jag vet ju själv att det inte är helt sunt att smeta elocon i ansiktet jämt, och särskilt inte nu när det börjar bli sol ute.
Jag har även provat att byta snus, men det har inte heller hjälpt. Jag har dock inte provat att sluta snusa, eftersom jag är lite smårädd för att jag då skulle börja röka igen, eller bli tjock. Och jag kan inte bli tjock före imorgon, för då ska jag liksom försöka trycka in mig i en klänning som redan är tight som ett ... som ett... nä, inga liknelser där.
Men så! Nu är det dags för att diagnostisera mig. Vad har jag? Vad ska jag göra åt det? Vad ska jag prova att undvika / tillsätta? Tack på förhand.
Kära bullen.
Men hejdårå.
Jag råkade slå mig själv på benet. Det gör ont. Det är inte värt det, som sagt.
MEN VAFAN ÄR NI DUMMA I HUVUDET ELLER?!
Och därför kollar jag nästan aldrig på sport. Hä ä int värt det.
Röd dag = rött vin?
Passande, Cecilia... passande.
-Är det typ den här färgen du menar? frågar Gustav och pekar på skyltfönstret.
-Ja typ, fast inte såååå möörk, svarar jag högt och tydligt - samtidigt som jag lyfter blicken och stirrar rätt in den person som har ställt sig i vägen för skyltfönstret ... en neger.
Onsdag
Sedan lärde vi oss att dansa i en fyrkant. Vals, tror jag det kallades. Jag glömde bort fyrkanten efter ett tag och försökte bara hänga med i Gustavs otaktiska rörelser, men det slutade med att han skrek åt mig att det inte gick. Jag sa självklart emot och hävdade att eftersom han bara tog steg hipp som happ och hit och dit så var det OMÖJLIGT för mig att hänga med. Sedan kom jag på att han hade dansat i en fyrkant hela tiden, och då råkade jag lägga mig i soffan och skratta åt min egen dumhet. Sedan slöt vi fred med hjälp av tysk öl och äppelkakemuffins.
Eller ja, jag är ändå lite av en bitch för tillfället. Är skitsur på allt. Eller nej, inte på allt. Det är Gustav som får ta all skit. Jag är sur utan ens en liten gnutta av anledning, och ändå går jag omkring och suckar när han rör mig, kallar honom för mongo och dum i huvudet. SÅ SNÄLL ÄR JAG! Men jag ska bättra mig. En annan gång. När jag har fått mens.