En gubbe ringer farmor och farmor ringer mamma, mamma ger telefonen till pappa och herregud: DET ÄR EN ENSAM KALV PÅ VÄGEN!  KLOCKAN 23.00 på kvällen! En ytterst brådskande räddningsaktion!

 

Jag springer och hämtar kameran och slänger mig in i bilen bredvid min far, sedan åker vi med osynliga sirener ända ner till grindstugan. (ca 200 meter). I gräset bredvid vägen står en pytteliten, ensam och förvirrad kalv utan sin mamma. Helt ensam i världen. Vad gör man då? Jo, pappa han vet. Han börjar råma. Högre och högre. Lite högre. Jättehögt. Brutalt. Sedan kommer mamma ko i sakta gemak ut genom skogen, och vi får därmed uppleva en högklassig och helt otrolig återföring (alá the notebook fast utan incest) mellan mor och son:

 

Mamma ko går en meter och ställer sig och käkar gräs. Kalven går en meter åt sidan och snubblar på en grästuva. Mamma ko går en meter till, och stannar och stirrar ondskefullt på oss. Kalven står stilla. Mamma ko råmar. Kalven stapplar några steg närmare sin mor. Mamma ko tröttnar på att ge oss onda ögat och går fram till sin son istället. Så fint. Så vackert. Sublimt på en näst intill ouppnåbar nivå. Ja herregud.