Jag är rädd för känslor. jag är rädd för att vara för ledsen, för arg, för lycklig, för kär, för sur, för olycklig, för glad, för irriterad, för inspirerad, för deprimerad, för apatisk; jag är rädd för det mesta. (Semikolon måste fungera alldeles utmärkt där, eftersom det är två satser som betyder i princip samma sak? Mitra, har jag fel?)

För jag struntar så mycket i verkligheten. Jag bryr mig inte om framtiden, jag kan inte tänka mig den. Jag bryr mig inte om att få ett jättebra jobb, en karriär, ett fint liv. För det finns bara här och nu. Och när jag känner mycket så blir detta ännu mer uppenbart, JAG BRYR MIG INTE. Vi kommer ändå dö. Om femtio år kanske havets alla fiskar är döda. Vi kommer ändå döda oss själva, och jag spenderar en sådan obetydlig liten tid på jorden. Ska jag verkligen behöva vara så fruktansvärt koncentrerad på sådant som egentligen inte är viktigt över huvud taget?

Är det viktigaste inte att försöka vara så lycklig som möjligt, i så många stunder som möjligt? Det är omöjligt att vara glad om man hela tiden måste se framåt, mot ovissheten.

Och ändå är det så oundvikligt med dessa tankar. Det irriterar. Det ligger och skaver, stör och förstör nuet. Alltid.


Och känslor förändras alltid, och det är kanske det som är läskigt. Därför är de värsta känslorna de som inkluderar två personer. Det är inte bara mina känslor som kan förändras, det är även någon annans. Och jag har ingen kontroll över det. Därför finns det en chans att jag kommer bli olycklig, ledsen och uppgiven. Särskilt om jag tillåter mig själv att vara glad, lycklig och nöjd just nu. Så det blir aldrig bra. Det blir fan aldrig bra!

Fast nu är det bra. Och det får vara bra, tills vidare. Jag kan inte engagera mig i att inte känna saker bara för att inte känna saker. Det är ett heltidsjobb att försöka styra över sina känslor, och det har förmodligen ingen annan funktion än att man aldrig kan bli riktigt glad eller ledsen. Vilket i slutändan inte är så jävla kul.

För övrigt är det ganska creepy att lämna sin tandborste hemma hos någon första gången man sover över va? Om någon gjorde så mot mig hade jag nog avslutat all kontakt direkt och skurat toaletten med tandborsten. Fast ja, det är väl en jävla tur att inte alla är som mig, världen hade ju verkligen sugit asmycket mer.