Har väldigt svårt att koncentrera mig på att skriva uppsats för tillfället. Har ganska svårt att acceptera tanken om att jag ens måste göra det de närmsta tre dagarna. Det tog liksom en timme för mig att orka bädda ut sängen. Och så tänker jag "men gud Cecilia vakna upp ur den här apatin nu för faaan allt kommer ordna sig, du behöver inte oroa dig!" och så håller jag med rösten i cirka en minut och sedan hittar jag mig själv sittandes apatisk här ändå. Jävligt störande faktiskt. Imorgon är det nog bättre. Men det är himla jobbigt när det plötsligt händer saker, som exemelvis när en familjemedlem ligger nedsövd på akademiska. Då äntä så lätt att koncentrera sig på att vara glad och duktig, även fast allt kommer gå bra. Även fast allt kommer gå bra. Mantra. Godnatt från mig och apatin, och mantrat. Även fast allt kommer gå bra. Och kinderäggschokladen.