Everything will be wonderful someday

I just don't understand how you can smile with all those tears in your eyes

Osv

Lyssnar på collegemusik och dansar omkring i WE-tröjan som jag fått av Sofie
Känner mig som sexton år
Känns rätt gött faktiskt
Matchar mitt intellekt ganska bra.

Känner mig lika förvirrad som jag gjorde när jag var sexton år.
Möjligtvis lite säkrare på mig själv.
Möjligtvis lite mer osäker på vad jag vill göra med mitt liv.

Möjligtvis vill jag bara leva, jag vill nog åtminstone inte dö med tanke på att
jag drabbas av dödsskräck i min hiss flera gånger per dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0