Måndis

Hej. Idag insåg jag att jag aldrig vill bli gammal. Eller jo, jag blir gärna gammal så länge jag kan klara mig själv. Men jag vill inte vara i ständigt behov av hjälp. Jag skulle säkert bli en såndär alla hatar att hjälpa. En hjälplös människa som inte vill ha hjälp. En hjälplös människa som ingen vill hjälpa. Det är så synd att det är verkligheten. Att det måste vara så. Och så vidare.
 
Och det var väl ungefär vad jag hade att säga idag. Nu ska jag åka och tanka bilen. Kanske kan veva ner rutan lite och ragga på snygga killar längs vägen. Om det hade funnits snygga killar på mattsbovägen alltså. Om det hade funnits några människor alls längs den vägen, alltså. Kanske kan hooka upp med en kraftig björk eller stock istället. (Det där med kraftiga björkar och stockar har fastnat lite i min hjärna sedan vi lyssnade på sexnovell och drack öl i tältet häromnatten. Fullt normalt.)

Söndag

Jag är fortfarande bakfull! Jag hoppas fan att den här känslan är borta när klockan slår 05.30 imorgon. Hoppas även att jag inte har alkohol kvar i blodet vid den tiden. Vi måste nämligen alkotesta oss lite för att få köra bil på jobbet. Älskar att jag får skriva "på jobbet". Jag har ju nämligen inte jobbat på fyra år. (HOHO!) Bortsett från två dagar på Akademiska, några artiklar till en tidning och ett volontärjobb. Känns lite vuxet att kunna prata om "jobbet". Känns även otroligt irrelevant. Jag är kär i en kille på jobbet, förresten. Han är nittiotvå år gammal. Han är sinnessjukt stilig. Om han bara hade varit ett par år yngre så hade jag satt in stöten direkt. Apropå det där med att vara kär så saknar jag Gustav. Uj uj uj Gustav Dahlberg vad jag saknar dig! Livet här med mina föräldrar börjar redan kännas lite påfrestande. Kommentarer som "det är stöökiiigt på ditt rum", "du måste sova nu" gör mig snart galen. Fröken Julie har blivit galen! Komplett galen! Osv. Men det går nog bra. Nu ska jag sova bort den sista bakfylleheten och vakna som en ny människa om 7,5 timme. Sedan ska jag köra bil till jobbet. En bil och ett jobb. Vad mer kan man önska?
 
Förresten så har jag haft det svinbra på P&L, om någon undrar. Förutom att 90 % av allt jag hade med mig hamnade i någon sorts vattenpöl i tältet, att nån bruuuud hade sönder min spiderman-stol och att jag var en nanosekund ifrån att svimma i kön till frukosten. Förutom det. Förutom det, så har det varit sjukt bra. Ja, och så saknade vi ju Gusten också. Vi hade ju behövt någon som sjöng BECAUSE THE NIGHT för att höja stämningen lite. HURR DURR I'M A BURR, godnatt!

Måndag

Jaha, peace and love-planering alltså. HERREGUD SÅ BRA DET GÅR!

Det tog två timmar att skriva ut biljetten. Skrivarjävelhelvete.
Provsatte upp tältet igår. Det regnade in. Jag tog in det i garaget så det skulle torka. Idag var det fortfarande blött. Torkade ur tältet med en skurborste som delade sig i tre delar och spenderade sedan en halvtimme med att trycka ner det fuktiga tältet i en liten väska på 1x1 cm. (Kändes det som.)

 

(Ps. Sorry Sofie och Emmilie, men tälthelvetet möglar nog inte på ett dygn.)

 

Har inte tvättat kläder på en vecka, min salva är slut, recept på ny salva + allergimediciner är slut. Jag är ful i håret och börjar få mensvärk. Jag vet inte riktigt var jag ska göra av mina saker imorgon (som jag för övrigt inte har packat) och jag hittar verkligen inget liggunderlag.

 

Skitsamma, jag ska se REGINA SPEKTOR på torsdag och bara tanken gör mig pirrig. Jag är nog lite kär i henne. Det känns som det ibland. När det pirrar såhär. Tokigt va? Jag ska försöka att inte gråta oavbrutet under den här spelningen, det kan ju vara kul att se henne spela en stund utan tårar i hela ögonen. Ska försöka att inte vara så peppad att jag dricker för mycket öl före konserten också, så kanske mina sinnen är mer stabiliserade.

 

Inte för att jag tror det alltså. Jag är nämligen ett känslovrak av rang för tillfället. Inuti alltså. Det värker i bröstet och jag vet inte riktigt vad jag ska göra, var jag ska ta vägen och vad jag ska göra med mitt liv. Säga upp mitt studentrum eller inte, flytta till Falun eller inte, ensam eller inte, söka jobb eller plugga eller vadå? (Är det såhär att vara lycklig nu, eller vadå?)

 

Men det är som det ska. Lite panik och total förvirring.

Det finner jag mig allra bäst i. Nu ska jag sova. Heidoo.

 


Söndag

Jaha, midsommar är över och vardagen har börjat igen, trots att veckan inte är slut än. Midsommarafton var som vanligt en lyckad dag, och här är årets midsommarskylt:
 
 
(Den tog lite över 12 timmar, en del yrsel och galen träningsvärk i benen att tillverka.)

Onsdag

Jag har målat i sju timmar idag.Jag har träningsvärk i benen. Och så har jag lekt lite med Olivia. Vi försökte göra lite vind så att molnen skulle blåsa bort från solen, sedan bjöd hon på manickel-te ur en plastkanna. Jag frågade henne vilka hon skulle leka med på midsommar. "Jag vill leka med dig", sa hon. Mitt hjärta smälter.
 
Men hon är bestämd, den där lilla damen. Hon har dock lärt sig att tona ner det här med "MIN", "SLUUTA" och "NU SKA VI". Istället upprepar hon frasen "jag skulle vilja", hela tiden. Det är ganska sött. Tills man har hört det tusen gånger på fem minuter, alltså. Sedan tröttnar man lite. Och så gör man som hon vill. Hon grät i en kvart när hon inte fick mer godis, till slut fick hon en vattenspruta och då blev hon glad igen. Vem blir inte glad av att gå runt och spruta vatten på blommor, liksom.
 
Här är hon, sötungen:
 
 
 
 

Den vackraste stunden i livet var den när du ko-m.

En gubbe ringer farmor och farmor ringer mamma, mamma ger telefonen till pappa och herregud: DET ÄR EN ENSAM KALV PÅ VÄGEN!  KLOCKAN 23.00 på kvällen! En ytterst brådskande räddningsaktion!
 
Jag springer och hämtar kameran och slänger mig in i bilen bredvid min far, sedan åker vi med osynliga sirener ända ner till grindstugan. (ca 200 meter). I gräset bredvid vägen står en pytteliten, ensam och förvirrad kalv utan sin mamma. Helt ensam i världen. Vad gör man då? Jo, pappa han vet. Han börjar råma. Högre och högre. Lite högre. Jättehögt. Brutalt. Sedan kommer mamma ko i sakta gemak ut genom skogen, och vi får därmed uppleva en högklassig och helt otrolig återföring (alá the notebook fast utan incest) mellan mor och son:
 
Mamma ko går en meter och ställer sig och käkar gräs. Kalven går en meter åt sidan och snubblar på en grästuva. Mamma ko går en meter till, och stannar och stirrar ondskefullt på oss. Kalven står stilla. Mamma ko råmar. Kalven stapplar några steg närmare sin mor. Mamma ko tröttnar på att ge oss onda ögat och går fram till sin son istället. Så fint. Så vackert. Sublimt på en näst intill ouppnåbar nivå. Ja herregud.
 
 
 

Tisdag

Är det normalt att jag försöker tvinga Gustav att prata med mig i telefon? Idag när han började avrunda samtalet drabbades jag av smärre panik och ropade "NEEEEJ! Kan du inte berätta något?!", (fortsatt med "men vad som helst!).

Jag vet inte. Kanske är jag lite pratsjuk. Heter det så? Eller så kanske jag bara saknar honom. Det åter väl stå att se (jo, man säger så!) hur pratsam jag är när min mor kommer hem. Kanske inte så väldigt, eftersom jag vet vad vi kommer prata om konstant 8 veckor framöver. Möhöhö, jag kommer bli sjuk i huvudet av det här. Kommer säkert sluta med att jag går runt på stan och spanar efter skröppliga människor som ser ut att vara i behov av lite hjälp. Men det kanske behövs det också.

Annars då? Jo, jag drog på mig snickarbyxor när jag kom hem, hoppade i foppatofflorna och gick ut i garaget. (Ja, ni hör ju hur jag har det?!). Jag har precis grundmålat årets midsommarskylt. Den kommer bli fucking amazing. (När ska jag sluta använda löjliga ord när jag skriver? Jag vet inte. Men min töntighet kommer direkt från hjärtat.)

Parenteser förresten, är inte det kul?

Nä. Nu ska jag googla hippiemotiv och gå ut och börja måla.

Väl mött.

(Okej, där gick gränsen.)

Pappa <3

Vi pratade precis om vädret på midsommar:

Pappa - Nu ska det visst bli regn...
Mamma - Jaha, om det börjar regna så måste vi ju upp med en presenning som tak fort dårå!
Pappa - Ja.. men du det krävs faktiskt mycket arbete för att få upp den där, det går inte så fort och det är inte så enkelt.
Mamma (fräser) - Det har jag väl inte sagt heller!!
Pappa sitter tyst och funderar, sedan tittar han på mamma och frågar sakligt:
-Vad sa du då?

Måndag

Hej blooooggeeeen! Hjälp mig med mitt liv. Jag har inte kommit in på någon utbildning till hösten. (So much för arbetsprov och ansökningar och intervjuer och allmänbildningsprov). Vad ska jag då göra? Hilfe! Ska jag läsa svenska C, även om det är helt onödigt? (Det är väl aldrig helt onödigt, men ändå ganska... onödigt.) Eller vadå? Ska jag flytta hem? Ska jag flytta till Falun? Nån som har ett jobb att erbjuda? Jag börjar bli rätt skillad på att köra bil.. (förutom att jag råkade ge mina passagerare lite dödsrädsla i en vänstersväng för nån timme sedan) och så är jag ganska bra på dåliga ordvitsar. Kan baka jävligt goda bullar också, om så behövs. Jag är en perfekt anställd, helt enkelt. Oavsett jobb. Bara ge mig en chans så kör vi.

Jaja. Men det var nog bara det jag ville säga. Lite bitter är jag. Känner mig kass, och sådär. "Kan inte ens ta av en kastrull", som Gudrun i Smala Sussie hade sagt. Ni vet. Jag känner mig rätt dålig. Men det är sånt man får ta. Måste bara bestämma mig för något snart, ifall jag måste säga upp mitt lilla studentrum och sådär. Men det kanske är dags för det snart ändå. Dags att släppa taget. (Vilket inte lär bli så svårt. Jag är så galet trött på att bo i korridor att jag kräks snart.)



NÄ, nu måste en ha kaffä. Som vi säger här på landä. Kaffe å macka. Bli bra äää, aah blirä.

Jag måste börja lyssna!

jag (överartikulerar eftersom ingen bruka fatta) - en dosa mooocca bläääkk määäjpel också!
(han i kassan säger något jag inte förstår)
jag- bläääääkkkk määäjpeeeeel!!
(han säger åter igen något som jag inte fattar)
jag - den GULDIGA dosan!
Han i kassan - JAJA men ska du ha EN?


Suck på mig. Haha.

Lördag

Hejdå. Nu åker jag till Borlänge och dricker vin med min kusin. Mycket bra mycket bra! Var för en gångs skull varken stressad eller sur i morse, och passade därför på att prova att sminka mig ordentligt för första gången på någon månad. Mineralsmink alltså. Såntdär man måste borsta in. Jävla skitgrejer som man måste borsta in, jag borstar för fan in håren på borsten i porerna (känns det som, det gör ju ont, ska det verkligen göra ont att sminka sig? snälla bullen svara!!)

Jaja. Hejdå hälsar jag! Trevlig lördag va! Ha det så bra va! Jag har haft 22 flickvänner i mitt liv va!


(fuck euro?)

MEN FUCK YOURÅ FOTBOLLS-EM! JAG HATAR SPORT! ÅÅÅÅHHHHHHHHHHHHHHHHH.

FFF

Idag när alla började uppdatera om att de drack öl på facebook (jag vet inte riktigt detaljerna kring hur det går till att dricka öl PÅ facebook, det får ni väl fan fråga någon som gör det om) så tog jag på mig gympadojjorna (haha ja, det är första och sista gången jag använder det ordet) och begav mig ut i eftermiddagsolen.

Ja, jag kanske är lite stolt över mig själv. Kanske är jag det. Kanske är jag mindre stolt över att jag ville spy efter en halv kilometer och att den känslan följde med mig ända fram till min slutstation. 3,5 km joggade jag idag. Eller typ 3,6. Det gick förvånansvärt bra, om man bortser från kväljningarna då. Fast jag vet inte. Jag kan ju uppenbarligen pressa mig själv mycket mer än så, eftersom jag sprang 5 km utan att stanna under Blodomloppet.

Men palla. Som vi säger här i stan. (Okej. Det är bara jag som säger det just nu. Ingen annan. Hoppas jag innerligt, i vilket fall.)

Nu äter jag apelsinkrokant och surar över att den enda kanal som inte fungerar felfritt för tillfället är kanal 4. Det är för fan fotboll på kanal 4. Har ni uppmärksammat att jag har fått in 2 allitterationer i det här stycket hittills, förresten? Minuter till avspark: fem. Hur ska det gå? Ge mig lite mottagning, tack!

Förresten, före febrila försök att få igång fotbollsmatchen så vill jag bara berätta att.. att.. fan, jag har glömt vad det var. Jag hade seriöst en anledning till att skriva det här inlägget, men jag kom tydligen in på sidospår redan från början. Nu har jag glömt! Vad jobbigt. Eller ja, det kanske är mest jobbigt för er. Nu fick ni ju lov att läsa ända ner hit bara för att inse att det inte fanns en enda poäng med den den här texten. Hejdooo!

Hahahahahaha

"på gotland lyssnar man bara på hårdrauk"

Kan det verkligen stämma?

Har varit nagellacksfri i en vecka och jag har inga som helst tecken på utslag i ansiktet längre. Mina läppar har blivit mycket mjukare (de har varit flagiga (vad fan säger man?) i ett halvår) och munsåren är försvunna. Tufft ju!
 

Min lugg kliar för övrigt mig i ögonen. Orkaaar inteee klipppaaa miiiig!



Fredag

Fan, vad har de gjort med blogg.se? De har renoverat hela sidan! Konstigt.
Kom att tänka på hur noga det är för mig med hur det ser ut där jag skriver. Jag kan skriva nästan helt fritt på helgon, och jag leker omkring bland orden.

Här däremot är det vardagligare saker som kommer fram. På sockerdricka kan jag skriva hemlisar men det blir inget fint som kommer ut där. Förut skrev jag alltid på papper. Nu har jag inte använt min dagbok på flera månader. Det är tråkigt, egentligen. Jag borde börja skriva mer dagbok.

Jag hade lite högläsning för Gustav när vi var hemma, ur mina dagböcker då jag var mellan sex - elva år. När jag läste högt för någon annan upptäckte jag vilket tragiskt litet barn jag var. Jag stod ut med rätt mycket skit. Stackars unge. Men jag var nog inte alltid så snäll jag heller.


Det jag egentligen skulle skriva var något om min sommar.
Jag står inför tre halvläskiga och lite jobbiga saker:

-Jobba inom vården, helt ny grej för mig. Men det blir nog bra va?

-Bo hemma en hel sommar. Åååh herregud. En katt i huset på köpet. Antagligen kommer jag gå omkring och snörvla, klia mig och sura varenda dag. Men jag hoppas att det inte riktigt blir så farligt. Det kan mycket väl bli bra också. Jag trivs ju bra hemma. Är bara inte riktigt van vid såna långa perioder där. Flyttade ju för tusan hemifrån första gången för åtta år sedan av en anledning.

-Köra bil varje dag, dvs verkligen lära mig köra bil på riktigt. Jag har haft körkort sedan 2008 men jag är verkligen inte bekväm framför ratten. Det lär jag antagligen bli i sommar.

Dagens mission

Eckerölinjen! Powerwalkade till bussen eftersom vi var sena som fan. Emmilie lider nu av klimakterievallningar och fläktar sig hysteriskt. Marcus och Gustav missade bussen ner på stan och fick springa sista biten. De anlände en minut före avgång. Tajming für alle!


Onsdag

Idag har jag hunnit med att:
Försova mig
Vara på intervju
Fika på stan med Gustav och Marcus
Möta upp Emmilie vid stationen
Gå på stan
Äta mcdonalds
Dricka lite öl på taket

Nu är det dags att sova.

Inte alls pinsamt för övrigt, när jag berättade på intervjun att jag pluggat mediekommunikation och läst lite om pressetik osv. En av männen ba "jamen, då hade du oss som lärare då", och jag svarar "ja, eller nej.. inte dig" varpå han säger "nähä, då måste du ha struntat i min föreläsning, för det var jag som föreläste om pressetik".

Eheheheheheheheh. Kommer jag komma in? Mnjaäääeeeeeee.

Loggar in, bloggar ut, lackar ur.

Jag vet inte riktigt vem det är jag vill klanka ner på, kanske är det hela mänskligheten. Men jag blir så trött. Här återkommer jag till bloggvärlden efter fyra dagars uppehåll, och förväntar mig att läsa massa roligt. Men nja.

Nu har jag läst om bråk och tjafs på feministfronten i två timmar. Jag kan ju inte förneka att det intresserar mig, men det slutar alltid i en stor suck.

När jag hade avslutat min läsning i genusbloggarnas massiva kommentarkaos så hamnade jag på något vis hos Kenza. Plötsligt såg jag en bild där hon poserar rökandes en cigarett. 190 comments. Buhuhuhu, hon är ju en förebild för unga tjejer.

(Grejen är bara den är att det är cirka hundra 14-åringar som skriver hur äckligt det är att hon röker, att hon är en förebild för unga tjejer och att hon MÅSTE sluta, för annars slutar de läsa hennes blogg. De verkar onekligen ha rätt bra koll på det där med att är farligt att röka alldeles själva.)

Och så bråkas det. På låg nivå och på "hög" nivå. Jag kan ge er ett tips på hur man ser vilken sida som är på väg att vinna bråken:

På den låga nivån räknar man antalet :(:(:(:(:( och <3<3<3<3333 för att se vem som leder fighten. På den så kallade höga nivån räknar man antal sammansatta substantiv för att se vem som tycks vara mest bevandrad i ämnet. Mycket effektivt.



Tillbaka i Uppsala

Har haft det fint i Dalarna. Nu är jag tillbaka i Uppsala för ett dygn, eller två, eller tre. Kanske fyra. Imorgon ska jag på intervju för journalistikutbildningen. Känner mig hysteriskt oförberedd, men jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna förbereda mig heller. Tänkte eventuellt duscha och läsa lite nyheter. Det borde väl räcka?

Just nu berättar Victor för mig vad mjölk egentligen är. Han skriver om ledsna kor med såriga juver, och att det är avföring, blod och bajs jag blandar ner i mitt morgonkaffe. Jag är så sjukt äcklad nu. Alltså, äcklad av kött har jag blivit i mycket större utsträckning bara de senaste månaderna, men jag har än så länge lyckats skjuta det ifrån mig och njutit av mina grillkorvar och kycklingvingar. Men nu börjar det här bli lite för... äckligt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0