Jaha, och så måste jag självklart vakna klockan tio över åtta och känna den där känslan som en hund känner varje gång det prasslar utifrån köket. "Nurå? Nurå? Vad ska vi göra nurå?" - När den känslan infinner sig, då äter jag. Jag äter så otroligt mycket när jag är bakfull. Det finns liksom inga gränser, helt seriöst alltså! Jag har ett hål i magen. Men när jag mår såhär, (hur jag mår är ett mycket oroväckande sinnestillstånd för jag är snarare fortfarande full än bakfull) så vill jag också göra något. Jag behöver vuxenkompensera! I somras, när jag spenderade lite för många kvällar i stadsparken till ungefär fem-sextiden på morgonen så var jag duktig på det där med vuxenkompenseringen. Fan vilken ångest jag måste ha haft, med tanke på att jag 1, tvättade alla mina kläder en morgon när jag kom hem, 2, bakade muffins, 3, städade hela köket. Nurå? Jag vill baka bröd. Men jag kommer ju somna halvvägs? Jaja, vi kör på. Det var väldigt roligt igår förresten, visst var det? Eller har jag inbillat mig?

Jag har ätit. Extremt mycket. Två mackor, ett knäckebröd och en fet portion risgrynsgröt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli mätt, så jag kämpade på. Och åt. För att rastlösheten skulle försvinna. Jag blev mätt, det var bara det att jag åt lite för fort för att märka det direkt. Jag mår illa. Jag vill spy. Tack då, livet!