Jag är ju tjej och sådär, ni vet. (och om inte annat, så vet ni nu.) Jag har ätit p-piller och sådär, i ett par år om vi ska räkna ihop alla intelligensbefriade beslut jag tagit om att "jo, men jag kan hantera hormoner". Det sätter kroppens signaler lite ur balans, åtminstone för mig. Idag vaknade jag med en surhet jag kände igen, men inte riktigt kunde sätta i relation till något. Ett obehag i hela kroppen, som om jag väger 100 kg. En irritation som inte riktigt försvinner.

Jag kollar i min almanacka. Okej. Det var tjugosju dagar sedan jag slutade med p-piller. FAKK JEAH, JAG HAR (förmodligen, eller så är världen bara en hemsk plats rent allmänt, den känslan är inte heller helt obekant) RIKTIG PMS FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ 13 månader! Ska vi fira det lite? Jo, det gör vi. Vi firar med att vara sura, känsliga och griniga tillsammans med 100 sidor grammatik och en text om multimodalitet. Och en toblerone.

Så, nu fick ni såndär rolig information igen. Nästa gång kanske jag ska detaljbeskriva ett besök hos barnmorskan. Ja, men vi tar väl det nästa månad samma tid och kanal, osv.