Jag prioriterar att sitta och vrålgrina framför dokumentären "Earthlings", istället för att plugga fraser och satsdelar som jag fortfarande inte vet hur man plockar ut, trots provet vi har om 10 timmar. Seriöst, att man kan behandla djur så fruktansvärt jävla dåligt gör mig så ledsen och arg att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Jag hatar att jag har så svårt att ta ställning till saker, för om jag var en sån som bara gjorde saker, då hade jag blivit vegetarian redan i denna sekund. Har ni sett den här dokumentären? Om inte, snälla se den nu. Det är förjävla hemskt, ledssamt och otäckt. Otäckt, är nog rätt ord.

Om vi bara åt de djur som vi varje år måste skjuta för att det inte ska bli ett överskott, eller för att de kan skada ekosystemet på något annat vis, kanske genom att de dödar andra djur, vore det "okej" då? Man kan ju lätt känna så. Men vilka är egentligen vi, som bestämmer över vilka djur som varje år måste dödas? Visst, vi är köttätare precis som så många andra djur. Men det är ju.. det är ju bara förjävligt, ändå. Att vi har så mycket kontroll. Att vi överproducerar något så otroligt. Att det verkligen finns folk som sparkar ner djur, skriker åt dem, att det finns folk som klarar av att jobba med att slipa av näbbar på kycklingar, binda fast kalvar i halsen, skära upp halsen på levande djur. Det är lite över mitt förstånd.