Jag kissade med en tjej på Upplands i lördags. Eller, hon vägrade gå ut när jag gick in så jag sa åt henne att låsa dörren bara och stanna kvar om hon ville det. Hon var väldigt maskulin i sin klädstil och hade kort hår, grejen var bara den att hon var så jävla osäker på sig själv och på om någon tyckte om henne och om hennes kille ens gillade henne och så vidare. Jag trodde vi hade passerat de där gränserna? Hur många är fortfarande kvar där? "Jag är så fuul hur kan nån gilla mig ååh neeej!" VAVAVAVA? Orkar vi tänka så? Njäe. Jag hatar min kropp och mitt jag ganska ofta, relativt mycket hela tiden, men om någon annan har nåt att gnälla på gällande mitt utseende så blir jag fan mer sur än förolämpad. Gå hem och bli snygg själv liksom. Jag har fullt upp med att hata mig själv, jag behöver inte någon annan som gör det också. Det är konstigt det där, för egentligen finns ingen anledning till att jag inte ska tycka om mig själv om jag inte rädd för att inte bli omtyckt av andra, så egentligen ligger det väl antagligen någon liten ful rädsla där för att andra ska tycka att jag är äcklig och dålig. Men samtidigt så tycker jag att den personen som förolämpar mig är totalt dum i huvudet och borde gå och bli omfödd under en vagn. Så. Ja. Det är konstigt. Men iallafall.. vi måste sluta vara osäkra.
Det är ju då vi blir fula. Aldrig annars.