I morse när jag vaknade så kände jag det var nog. Jag ville åka hem, isolera mig med mina föräldrar där det inte finns dramatik och där det inte finns människor som är dumma i huvudet. Fyfan vad skönt det vore. Baka, sova, bada, läsa. Bara vara. Idag blev jag till och med arg av att gå på stan. Folk tittar konstigt, de är fula, de är i vägen och de luktar illa. Ja, så är det. Äckligt. Jag är inte alls trött på mänskligheten idag! NÄEEEEEEE! Men nästa vecka kommer Sofie och då får jag äntligen träffa en normal människa. Eller ja, hon titulerar ju sig själv som "ett jävla cp" men jag kan nog inte hålla med henne på den punkten. Men det är kul ändå. Lilla mongot. Och fram tills dess tänkte jag nog mest isolera mig i mitt lilla rum och försöka finna någon sorts mening med livet, (som Stenmark skulle ha sagt.)

Nu ska jag se på tv och fortsätta min trivsamt hatiga kväll. Ciao.