Ett skämt?

Igår morse innan jag åkte tilllbaka till Uppsala så fick jag av någon outgrundlig anledning för mig att hjälpa mamma. Hon har hållt på och flytta stenarna/plattorna på baksidan, och i förgår suckade hon över att hon hade hälften kvar. Och jag tänkte som så att jamen då fixar väl jag det här medan mamma är på jobbet så blir hon lite glad när hon kommer hem och upptäcker att hon slipper göra klart det. Men Aj. AJ AJ AJ vad ont jag har i min arma kropp. Träningsvärk? Ja, kanske, men jag skulle mer tippa på förslitningsskador. Mina skulderblad känns seriöst helt söndermosade. Lederna i mina armar utslitna. Ryggen är stel. Ja, de där satans plattorna väger en del. Idiottjej och få för sig att hjälpa till liksom. Voltaren var är du?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0