De senaste rönen har avslöjat att min klumpighet har nått nya höjder:

-När jag öppnar första ölen och ska ta första klunken så missar jag munnen och dräller ner hela skjortan. Men BRA, Cecilia.

-Det första jag gör när jag kommer in på festen i fredags, precis efter att jag fått höra "Vad kul att du kom hit!" är att tappa ölen på golvet. Varsågod liksom. Kul att jag fick komma.

-Jag spillde ut ett helt vattenglas framför datorn igår. Lite i datorn. Den överlevde, och den är inte törstig längre, för er som funderar lite kring det.

-Jag har sönder klänningen jag provar inne på Indiska. Förlåt Indiska, men jag berättade det inte. Jag knöt ihop skiten och hängde tillbaka den istället. Och nej, jag har inte dåligt samvete. Gör lite mer hållbara kläder vafan. (Jag köpte trots allt en annan klänning därinne. En hel sådan.)

-Förra veckan när jag skulle klippa mig så fastnade snodden när jag skulle släppa ut håret, så min frisör fick spendera de första tio minutrarna med att trassla ut mitt skatbo till hår. "Jag måste nog ta lite extra för det här", sa hon. "EHEHE", svarade jag och slängde snodden i soptunnan på väg ut.

Vi kan med andra ord konstatera att jag borde gå en kurs i motorik. Och kanske även i "Såhär gör du för att folk inte ska misstänka att du är efterbliven". Eller så slutar jag helt enkelt att umgås med folk. Det kanske är enklast.