Jag känner mig som sju år, och jag orkar verkligen inte med livet.
Det här med allergi är gravt överskattat. Jag hade nästan glömt bort hur det kändes att helt spontant bara börja gråta direkt något går fel, när någon säger emot en eller typ när man tänker på en död kattunge.
Jag hade nästan glömt bort hur det känns att vara totalt oförmögen att göra något annat än att klia sönder sin kropp, snora, gråta, vara arg, slå på saker och vara yr i huvudet.

Och så en liten lätt förkylning och för lite sömn i snart en vecka på det. Livet är gott.